Örjan Lönnevik fyller 67 i augusti och har lämnat de fackliga uppdragen och håller på att trappa ner.
– För mig har det varit en central drivkraft att vara förtroendevald, att ha förtroendet från sina medlemmar är väldigt stort. Jag har tagit på mig ansvar, känt mig behövd och kunnat göra nytta, och så har det rullat på genom åren.
Han reflekterar över tidens gång.
– Från att ha varit den som är yngst i alla sammanhang är jag plötsligt äldst och på väg att pensioneras, det är svårt att begripa. Det känns konstigt att från att ha varit mitt i verksamheten så får jag nu tillgång till min egen tid, det är en kluven känsla, säger han.
Örjan Lönnevik jobbade som lärare i grundskola, fackskola och gymnasium fram till 1991 då han började på Linköpings universitet. På universitetet är han adjunkt i biologi och kemi, han har varit metodiklektor inom lärarutbildningen, studierektor och proprefekt.
Fackligt engagerades Örjan Lönnevik först i Lärarnas riksförbund på 1970-talet och under slutet av 1980-talet stod han på barrikaderna under diskussionerna om skolans kommunalisering och var bland annat med om att uppvakta utbildningsdepartementet i Rosenbad. Samma höst som han började på Linköpings universitet kommunaliserades skolan.
– Jag tycker att kommunaliseringen är ett av de största felen som gjorts inom det svenska skolväsendet, säger han.
Självklart gick han med i SULF och eftersom han så att säga hade stridsyxan uppgrävd blev han snart engagerad i verksamheten.
– I jobbet i grundskolan hade jag lärt mig att det var viktigt att vara organiserad och kunna bemöta arbetsgivaren.
Den dåvarande ordföranden i SULF Linköping drog med mig, jag fick en plats i SULF:s styrelse i Linköping och så har det rullat på. Jag tycker att det har varit helt naturligt engagera mig och en viktig uppgift.
Ganska snart blev han ordförande för SULF-föreningen vid Linköpings universitet, en post han behöll i 18–19 år, och även ordförande i Saco-S-rådet i ganska många år
De senaste sex–sju åren har han varit facklig på heltid.
Centralt har han varit medlem i SULF:s förhandlingsdelegation och även ledamot i förbundsstyrelsen 2010-2011.
– Jag satt bara ett år, jag började närma mig pensionen och tyckte att det var bättre att avgå och lämna plats för någon yngre.
Han har också varit ordförande för SULF:s lärarutbildarsektion.
Ett allmänt bekymmer för de flesta fackföreningar är att den äldre generationen har högre anslutningsgrad än de yngre.
– Därför var det glädjande att SULF i Linköping 2012 lyckades värva 100 nya medlemmar och vinna SULF:s medlemsvärvartävling, säger Örjan Lönnevik.
Han konstaterar att det är olika kulturer inom olika delar av universitetet.
– Exempelvis har unga IT-specialister ofta en självsäkerhet som gör att de tror att de aldrig kommer att behöva hjälp av en fackförening.
Däremot har lärare på medellånga vårdutbildningar och lärare på filosofisk fakultet ganska hög anslutningsgrad.
– En viktigt form av kunskapsöverföring är att det finns fikarum där man samlas och pratar och gamla kollegor berättar hur det varit. Inom nyare avdelningar finns inte en lika naturlig kunskapsöverföring.
På det lokala planet urskiljer han de stora frågorna som han lagt mycket engagemang i.
– Speciellt bra är det samarbetsavtal vi kommit överens om på Linköpings universitet. Det har gjort stor skillnad i våra relationer med arbetsgivaren. Det är konstruktivt, vi har kunnat prata med varandra och diskutera med förtroende.
En annan stor fråga är anställningar för doktorander.
– Särskilt nöjd är jag med att doktorander har fått anställning från dag ett och på så sätt får tillgång till alla socialförsäkringar. Det är väldigt glädjande.
Naturligtvis har det förekommit bakslag i det fackliga arbetet.
– Vid lönerevisionerna har det varit ömsom vin, ömsom vatten. Där är det individer som blivit behandlade som man inte ska bli behandlad och som vi inte kunnat förhindra.
Arbetstidsavtalet beskriver han också som både bra och dåligt.
– En fråga jag har misslyckats med är att det inom vårt arbetstidsavtal inte finns någon garanterad tid för forskning för alla disputerade. Avtalet är skrivet så det handlar om kollektivet. Medan en lektor kan ha 70 procent forskning kan en annan lektor ha noll procent. Vissa har externfinansiering medan andra nästan bara undervisar eftersom det är svårt att få externfinansiering i deras ämnen.
Han tycker ibland att Linköpings universitet har blivit ett forskarhotell dit man är välkommen om man har externa medel, inte annars.
– Det är långt från den gamla akademiska tanken att man ska få forska fritt, det är inte givet idag.
Örjan Lönnevik tror på fackets framtid.
– Jag tycker att det är en ljus framtid för SULF som har ett bra program. Vi är professionella. Men vi borde kommunicera ännu bättre.
Han konstaterar att det allmänt på många ställen inom akademin finns dålig kunskap om fackets verksamhet, många ser troligen LO framför sig när de tänker på fackföreningar.
– Vi ska vara tydliga och berätta vad som pågår, vad vi pratar om under samverkansarbetet. En nackdel med samverkansavtal är att det gör fackets profil lite mindre tydlig än när man MBL-förhandlar.
Det gäller att hitta en modell för att visa vad fackligt arbete innebär och vilka påverkansmodeller man har.
– Bland annat har vi en ganska stor grupp anställda från Kina och Pakistan som det gäller att fånga upp och uppmärksamma på vad facket kan och får göra. De har en helt annan bild av fackföreningar och en del är rädda för att ta kontakt med oss för de är vana hemifrån att det gör man inte ostraffat.
Örjan Lönnevik urskiljer tre stora fackliga frågorna framöver: tid avsatt för forskning, arbetstidsfrågan och lönesättande samtal.
– Det kommer lönesättande samtal och vi lämnar förhandlingar om lönerna. Men våra chefer är kollegor som gått in och blivit chefer. De är inte utbildade för att vara chefer och kvaliteten på dem varierar och deras kompetens att ha lönesättande samtal är också varierande. Så jag tror detta kommer att bli en stor fråga.
Örjan Lönnevik påpekar att fackligt arbete ger kunskap.
– En god sak med att engagera sig fackligt är att man får insyn i lärosätet och får mycket förklarat hur allting fungerar och får en helt annan bild av verksamheten.
Och avslutningsvis understryker han nyttan av fackligt arbete.
– Facket kan göra skillnad och kan hjälpa folk i nödsituationer, genom fackligt arbete har man möjlighet att delta i diskussioner och få utvecklingen att gå i den riktning som man tycker är rimlig.
PER-OLOF ELIASSON
