Liten andel meriterade forskare också aktiva inom undervisning

ENLIGT HÖGSKOLELAGEN SKA verksamheten vid högskolor och universitet bedrivas så att det finns ett nära samband mellan mellan forskning och utbildning. Det är en ”gummiparagraf ” som måste förtydligas, menar Arne Wittlöv, ordförande i styrgruppen för IVA-projektet Agenda för forskning.
– Om det exempelvis kan tolkas som att all utbildning måste ha så stark forskningsanknytning att undervisning bara kan ges av aktiva forskare, då är det inte realistiskt. Vi tycker att det är rimligare att ta fram systematiska principer som utgår från att olika krav kan ställas på olika slags utbildningar.
Att verkligheten är långt ifrån ett tänkt ideal med forskande lärare, visar Agenda för forskning som låtit bearbeta resultat från Statistiska centralbyrån (SCB). Då framkommer att lärare som forskar högst 20 procent av sin arbetstid eller inte alls, utför 66 procent av all undervisning på lärosätenas Grundutbildning. Det gäller i ännu högre grad för utbildningar inom humanistiskt-samhällsvetenskapligt området samt medicin.
Bland lärosätena märks en skillnad mellan å ena sidan de ”gamla” universiteten och fackhögskolorna (med 57 procent av undervisningen utförd av lärare med låg forskningsaktivitet), och å andra sidan de nya universiteten och högskolorna där cirka 80 procent av undervisningen bedrivs av lågmeriterade lärare.
Inget av lärosätena har i någon större utsträckning lyckats locka de riktigt aktiva och meriterade forskarna, de som forskar minst hälften av sin arbetstid, till undervisningssalarna. Bara åtta procent av undervisningen sköts av dessa. För det medicinska området handlar det om endast fem procent – var tjugonde undervisningstimme (se tabell nedan).
– Det är förbluffande låga siffror som framkommit. Vi behöver analysera uppgifterna närmare men de är lite förvånande med tanke på att vi faktiskt har ökat antalet forskarutbildade lärare under senare år till över 50 procent, säger universitetskansler Lars Haikola.
Men egentligen handlar det om enkel matematik, menar han. Antalet studenter har ökat till 460 000 individer idag medan lärarantalet inte alls har ökat i samma takt. Alla lärare kan inte samtidigt vara aktiva forskare med dagens resurser.
– Det är bra att IVA slår hål på myten att all högskoleutbildning har forskningsanknytning. Att alla lärare ska forska har inte varit sant sedan högskolereformen 1977 då högskolan breddades med de nya lärar-, vård- och socionomutbildningarna med flera, säger Lars Haikola.
Han framhåller att han själv tror på den traditionella idén med lärare och forskare i samma person, med tillägget att det inte finns belägg för att det måste se ut så.
– Den heliga principen att alla utbildningar ska vara forskningsanknutna stämmer inte med verkligheten. Det är nödvändigt att göra en rationell diversifiering av lärosätena, säger universitetskanslern.