Den så kallade Bolognaprocessen har gått in i ett nytt skede inför nästa möte i september i Berlin. Regeringen förbereder nu mötet genom att den tillsatt både en styrgrupp och en projektgrupp. Inom ett halvår ska de ge förslag till bland annat vilka nivåer som ska gälla i utbildningssystemet för att öka tydlighet och jämförbarhet med andra länders examensstrukturer.
Det viktigaste i ett första steg av utredningsarbetet är frågan om magister- examens nivåtillhörighet, konstaterar Karin Röding, departementsråd på Utbildningsdepartementet och ledamot i styrgruppen tillsammans med statssekreterare Agneta Bladh.
– Vårt arbete kan resultera i ett förslag om ändring i systemet, men det är för tidigt att säga på vilket sätt, säger Karin Röding.
Hon tillägger att det inte finns några preciseringar om utbildningsnivåer i Bolognadeklarationen. I deklarationen sägs endast att målet ska vara två nivåer: undergraduate och graduate. En knepig fråga är till exempel om graduate ska betyda påbyggnadsutbildning och/eller forskarutbildning.
Delrapport i mars
I mars nästa år ska styrgruppen och projektgruppen, med uppdraget att se över vissa examensfrågor i högskolan, lämna en delrapport. Rapporten går sedan ut på remiss till bland annat universitet och högskolor för att sammanställas till en nationell rapport lagom till nästa möte i Bolognaprocessen, nämligen ministermötet i Berlin i september.
En slutrapport, som också tar hänsyn till vad som beslutas i Berlin, ska vara klar i december nästa år. Då ska det också exempelvis finnas förslag till vilka yrkesexamina som bör behållas, vilka som kan införas och vilka som kan avvecklas.
– Sverige har ett 40-tal yrkesexamina, konstaterar Kerstin Jacobsson, kansliråd på Utbildningsdepartementet och ordförande i projektgruppen.
33 länder
Bolognaprocessen startade egentligen i Paris år 1998 när universitetet Sorbonne firade 800 årsjubileum. Här träffades utbildningsministrarna i Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Italien. Vid mötet tog de det första steget till en gemensam uppfattning om högre utbildning, vilket manifesterades i en deklaration.
Deras initiativ medförde att flera länder ville delta i diskussionerna. Vid nästa möte år 1999 i Bologna deltog 29 länder. Det resulterade i en ny deklaration och därmed började Bologna-processen.
Sedan dess har fler möten hållits och också fler länder anslutit sig. Idag deltar 33 länder, och fler väntas ansluta sig vid mötet i Berlin.
Målet är att främja rörligheten, att underlätta för de examinerade att få jobb i andra europeiska länder (”employability”), samt att göra Europa konkurrenskraftigt i förhållande till exempelvis USA, som attraherar många duktiga studenter från Asien och Latinamerika.
Uppnått mål 2010
År 2010 ska målet vara uppnått: ett europeiskt område för högre utbildning (European Higher Education Area).
Vägen dit förutsätter att länderna, trots att utbildningsfrågor tillhör den nationella politiken, enas om och genomför delmål, exempelvis införande av ett poängsystem och kvalitetssäkring. Karin Röding konstaterar att Sverige redan har både poängsystem och kvalitetssäkring, som en bra grund för vidare diskussioner.
Men när det gäller examina är situationen en annan eftersom all högre utbildning i Sverige organiseras i ett enda system. I många andra länder finns ett system där man skiljer på universitetssektor och yrkeshögskolor.
– Det är med andra ord viktigt att skapa en ömsesidig förståelse för de olika strukturerna, säger Karin Röding.
I projektgruppens arbete ingår även att undersöka hur det ser ut i andra länder.
Nio seminarier
Universitet och högskolor engageras som referenser. Även andra intressenter deltar, exempelvis Högskoleverket, Svenska Institutet, SFS och arbetsta-garorganisationer som SULF.
Ett första möte hölls i början av september.
– Under hösten har vi sammanlagt nio seminarier med universitet och högskolor, berättar Kerstin Jacobsson.
Det innebär ungefär ett seminarium i veckan. I det första deltog representanter från universiteten i Luleå och Umeå, samt Mitthögskolan. I nästa hade turen kommit till Uppsala universitet, högskolorna i Dalarna och Gävle, samt SLU.
– Vi vill ta reda på så mycket som möjligt om hur lärosätena ser på Bolognaprocessen och dess mål i förhållande till den svenska examensstrukturen, fortsätter hon.
Fler åtgärder
I styr- och projektgruppernas uppdrag ingår även att utreda om det behövs fler åtgärder än Diploma Supplement, som är en bilaga till examensbeviset för att tydliggöra vad en svensk examen innebär. Diploma Supplement införs i Sverige från 1 januari.
Vidare ska det svenska poängsystemet utredas i förhållande till betygsskalan European Credit Transfer System (ECTS), som är ett system inom Erasmusprogrammet och som bygger på erkännande av studieperioder utomlands.
– Samtidigt som alla länder på nationell nivå förbereder sig inför mötet i Berlin finns det också en gemensam grupp med representanter från flera länder, som arbetar med sikte på mötet. Det är den så kallade Bologna follow up-gruppen, som är verksam i perioderna mellan ministermötena, berättar Karin Röding.
Varje land på sitt sätt
Det finns ingen organiserad kontakt mellan länderna i mellanperioderna, förutom Bologna Follow up-gruppen. Varje land förbereder sig på sitt sätt.
Är det då realistiskt att tro på en ”European Higher Education Area” till år 2010?
– Årtalet har i alla fall medfört att det pågår en process med målet att det ska finnas ett europeiskt område för högre utbildning, där utbildningssystemen blir tydliga och därmed jämförbara och användbara på den europeiska arbetsmarknaden och på andra ställen i världen, säger Karin Röding.
För mer information
www.utbildning.regeringen.se
EVA RÅDAHL
