Professor Lars Hamberger förlorade i Arbetsdomstolen. Han har inte rätt att avbryta sin tjänstledighet och återgå i tjänst.
– Beslutet hindrar honom från att utöva sitt yrke. Om det här är ett sätt att få tyst på en kritiker är det mycket bekymmersamt, säger SULF:s förbundsdirektör Göran Blomqvist.
Lars Hamberger, professor vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, har varit en frispråkig kritiker av både forskning, undervisning och framförallt vårdens organisation. Av sina överordnade har han kommit att uppfattas som besvärlig.
När Lars Hamberger, medlem i både Läkarförbundet och SULF, i januari år 2000 begärde tjänstledigt togs det därför emot med öppna armar av universitets- och sjukhusledningarna.
Enligt överenskommelsen om tjänstledighet skulle Hamberger fortsätta att forska och ha tillgång till tjänsterum, sekreterare och laboratorium. Han fick också en del av sin lön, 18 000 kronor i månaden.
Brist på generositet
Till att börja med fungerade arrangemanget bra, men efter fem månader uppfattade Lars Hamberger att cheferna motarbetade honom. Därför sade han i september 2000 upp avtalet om tjänstledighet för att kunna återgå i arbete.
Men universitetets ledning vägrade att låta honom gå tillbaka i tjänst.
– Det är en brist på generositet från Göteborgs universitets sida och misshushållning med personella resurser att inte låta en framstående medarbetare som Lars Hamberger återgå i tjänst. Det framstår som en slags bestraffning, säger förbundsdirektör Göran Blomqvist.
Ledningen för Göteborgs universitet hävdar att avtalet om tjänstledighet gäller tills Hamberger ska pensioneras. Att det står ”tills vidare” på blanketten Hamberger undertecknat berodde enligt universitetet på att det inte var klart när hans pension skulle börja.
I en enhällig dom har nu Arbetsdomstolen beslutat att gå på universitetets linje.
– Vi är nöjda med domen, kommenterar Inger Wildt-Persson, personalchef vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet.
Hon förnekar att domen är ett sätt att tysta en kritiker och att universitetet velat bli av med Lars Hamberger. Istället har man försökt hjälpa honom med en uppgörelse så att han skulle få så förmånlig pension som möjligt.
– Han själv ville lämna sin anställning men vi ansåg att det var mer förmånligt för honom med tjänstledighet, säger Inger Wildt-Persson.
När sedan Hamberger ville återgå i tjänst ställde universitetet villkor som Hamberger inte accepterade.
– Vi har också rätt att ställa krav, säger hon.
Vad betyder domen för dig, Lars Hamberger?
– Jag förlorar 800 000 kronor i innestående lön plus skadestånd, säger han.
Men universitetet har ju erbjudit dig att återgå i tjänst på vissa villkor?
– Jag skulle till exempel vara underställd olika chefer och föreläsa om ämnen de bestämmer. Men det är inte min stil, säger han.
Han tar upp ett uttalande i DN att han kan få komma tillbaka om han blir mer ödmjuk.
– Man kan säga mycket om mig, men ödmjuk är jag inte och jag tänker inte bli det heller, säger Lars Hamberger.
Också Göran Blomqvist vänder sig mot uttalandet i DN.
– Är det här ett tecken på att tystnadens kultur ska spridas i organisationen är det mycket illavarslande. Det är inget bra bevis på takhöjden vid Göteborgs universitet, säger han.
Agnes Wold, docent vid avdelningen för klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet, har i en krönika i DN tagit upp konflikten mellan Göteborgs universitet och Lars Hamberger.
– Man kan ju förstå att sjukhuscheferna upplevt honom som besvärlig. Han vågade gå ut offentligt med sin kritik, säger Agnes Wold.
Men hon anser att det inte förklarar hur universitetet agerat.
– Göteborgs universitet har ingen anledning att hjälpa sjukhuscheferna att tysta en kritiker. Universitetet ska skydda sina forskare och på universitetet ska det vara högt i tak, säger Agnes Wold.
Tyst och olustigt
Hon hävdar att om man kastar ut ”de besvärliga” från universiteten så inskränks den akademiska friheten för alla.
– Allt färre vågar yttra sig. Det blir tyst och olustigt och det intellektuella klimatet blir oattraktivt för kreativa människor. Jag är övertygad om att det här på sikt minskar den vetenskapliga produktiviteten, säger Agnes Wold.
Lars Hamberger drar konsekvenserna av att han inte är välkommen på Göteborgs universitet.
– Jag tänker ta med min kunskap och så mycket jag kan av min forskning och flytta härifrån. Om det blir inom landet eller utomlands har jag inte bestämt, säger han.
PER-OLOF ELIASSON
Fotnot: Lars Hamberger, professor och överläkare i obstetrik och gynekologi, är svensk pionjär på konstgjord befruktning och internationellt uppmärksammad stamcellsforskare
