Tänk på detta innan du skaffar en bisyssla

Tidsfördelningen mellan det vanliga arbetet och bisysslan varierar.
– Ibland har jag arbetat 100 procent och tagit någon timme då och då, ibland har jag varit tjänstledig lite mer än halvtid. Jag är väldigt tacksam för att Uppsala och min institution är så flexibla i den frågan. Jag vet att en hel del universitet i andra europeiska länder inte går med på sådant, säger Johan Tralau.

Att han har haft möjligheten att ha tjänstledigt deltid under perioder har gjort att det har fungerat tidsmässigt för honom. Han poängterar att man inte kan missköta sin forskning, sin undervisning eller administration, då kan man inte ägna sig åt bisysslor.
– Det finns naturligtvis en ekonomisk aspekt också. Men det handlar även om att det man gör inte ska vara, hur ska jag säga det, alltför konstigt, i förhållande till arbetet. Jag hoppas att det inte är det i mitt fall, säger Johan Tralau och exemplifierar det där konstiga med ”vissa typer av humor eller mycket olämpliga kulturyttringar”.

Tidigare har han sagt att hans spänningsromaner ska handla om den intellektuella glädjen i att lösa en gåta. Böckerna ska vara spännande, men om man är mycket nördig eller extra litterärt bevandrad inom något särskilt fält, då ska det finnas spår som hänger ihop, spår som tillsammans blir som en serie av gömda påskägg i boken.

Det sättet att tänka genomsyrar även hans forskning, att den ska uppfattas som att man löser gåtor och problem och att det handlar om att förmedla glädjen det innebär att se att det finns en lösning på en gåta och att allting faller på plats.
– Så på det sättet tycker jag att mina två verksamheter hänger ihop mycket väl. Ingen har uttryckt något ogillande vad jag kan minnas. Men min erfarenhet är nog samtidigt att kollegorna aldrig pratar om bisysslor. Men det beror säkert på vilken disciplin man arbetar i, säger Johan Tralau. ○

Universitetslärare och forskare vid lärosätena har enligt högskolelagen rätt att ägna sig åt vissa bisysslor som rör forskning och utveckling. Men det finns regler som är viktiga att känna till. En bisyssla får inte skada förtroendet för en själv eller lärosätet. Den får heller inte vara ett hinder för arbetet eller konkurrera med lärosätets verksamhet.
– Förhållandevis många har bisysslor men det är ingenting som vi för statistik över. Alla som anmäler bisysslor gör det i ett system. Systemet gör det dock inte möjligt att föra statistik i dagsläget. Integritetsfrågan är också viktig, att vi arbetsgivare inte frågar för mycket. Det är väldigt sällan som vi förbjuder en anställd att ha en bisyssla, säger Martin Hellgren, HR-specialist vid Karolinska institutet.

Han berättar att det är lagen om offentlig anställning som styr förtroendeskadliga bisysslor, medan de arbetshindrande och konkurrerande bisysslorna regleras i centrala kollektivavtal.

Uppdrag som tillhör privatlivets sfär betraktas inte som bisysslor. Det kan handla om vanliga fritidsintressen som idrottande. Politiska eller fackliga uppdrag räknas oftast inte som en anmälningspliktig bisyssla. Om de inte hindrar arbetet eller skadar universitetets rykte.

I riktlinjerna från Arbetsgivarverket står det bland annat: ”En arbetstagare ska på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter som behövs för att arbetsgivaren ska kunna bedöma arbetstagarens bisysslor”, men Martin Hellgren understryker samtidigt att om man har en bisyssla, då ska man anmäla den. Det framgår i regelverket, både det centrala och KI:s egna.

Arbetsgivarverket uttrycker det så här: ”En högskolelärare är enligt 4 kap. 15 § högskoleförordningen skyldig att hålla högskolan underrättad om de bisysslor som han eller hon har och som har anknytning till anställningens ämnesområde. Högskolan ska dokumentera underrättelserna och hålla dokumentationen ordnad så att det går att fortlöpande följa vilka bisysslor varje lärare har”.

Ofta når ärenden inte ens KI:s HR-avdelning utan det är prefekterna på institutionerna som, enligt arbets- och delegationsordningen, hanterar de frågorna först. Det är när de tveksamma fallen dyker upp som HR kopplas in och då ber chefen eller prefekten att återkoppla till medarbetaren att ”Det här ligger nog i farozonen. Ska du anmäla bisysslan?”. Då brukar de oftast plocka bort anmälan och avsluta sin bisyssla. Martin Hellgren poängterar att HR-avdelningen på KI vill att det ska vara tydligt på institutionerna att cheferna ska ha en kontinuerlig och tidig dialog om bisysslor.

Lärosätet får inte ställas i dålig dager av något som en medarbetare gör. Då räknas det som förtroendeskadligt. Den anställde får inte heller använda lärosätets logotyp eller mejladress för att dra nytta av dess varumärke. En bisyssla ska alltså inte heller vara arbets­hindrande, något som enligt Martin Hellgren kan vara svårhanterligt.
– Många av våra forskare lever för sin forskning och jobbar mycket utifrån de ramar som de har i sina arbetstidsavtal. Det är klart att vi inte vill att anställda ska jobba för mycket. Om medarbetaren hela tiden är trött, trots att det har varit helg, så att medarbetaren jobbar sju dagar i veckan, då är det inte bra. Det ordinarie jobbet får inte bli lidande, säger han.

Johan Tralau är professor i statskunskap vid Uppsala universitet även om han för tillfället har en sabbatstermin som han tillbringar på ett forskningsinstitut i Nice. Vid sidan av arbetet skriver han också spänningsromaner i akademisk Uppsalamiljö och böcker om grekiska myter samtidigt som han ibland sticker ut hakan som kulturdebattör i olika sammanhang.
– Att anmäla bisysslan är väldigt enkelt nuförtiden. Man gör det i det system där man också ser lön och anhåller om tjänstledighet och så vidare. Det är smidigt. Man gör det varje år.

Tidsfördelningen mellan det vanliga arbetet och bisysslan varierar.
– Ibland har jag arbetat 100 procent och tagit någon timme då och då, ibland har jag varit tjänstledig lite mer än halvtid. Jag är väldigt tacksam för att Uppsala och min institution är så flexibla i den frågan. Jag vet att en hel del universitet i andra europeiska länder inte går med på sådant, säger Johan Tralau.

Att han har haft möjligheten att ha tjänstledigt deltid under perioder har gjort att det har fungerat tidsmässigt för honom. Han poängterar att man inte kan missköta sin forskning, sin undervisning eller administration, då kan man inte ägna sig åt bisysslor.
– Det finns naturligtvis en ekonomisk aspekt också. Men det handlar även om att det man gör inte ska vara, hur ska jag säga det, alltför konstigt, i förhållande till arbetet. Jag hoppas att det inte är det i mitt fall, säger Johan Tralau och exemplifierar det där konstiga med ”vissa typer av humor eller mycket olämpliga kulturyttringar”.

Tidigare har han sagt att hans spänningsromaner ska handla om den intellektuella glädjen i att lösa en gåta. Böckerna ska vara spännande, men om man är mycket nördig eller extra litterärt bevandrad inom något särskilt fält, då ska det finnas spår som hänger ihop, spår som tillsammans blir som en serie av gömda påskägg i boken.

Det sättet att tänka genomsyrar även hans forskning, att den ska uppfattas som att man löser gåtor och problem och att det handlar om att förmedla glädjen det innebär att se att det finns en lösning på en gåta och att allting faller på plats.
– Så på det sättet tycker jag att mina två verksamheter hänger ihop mycket väl. Ingen har uttryckt något ogillande vad jag kan minnas. Men min erfarenhet är nog samtidigt att kollegorna aldrig pratar om bisysslor. Men det beror säkert på vilken disciplin man arbetar i, säger Johan Tralau.