Baraa Khuder presenterar sig själv som forskare, tidskriftsredaktör, tidskriftsgranskare, forskningsläsare och lärare för doktorander. Den officiella titeln är universitetslektor i fackspråk och kommunikation vid Chalmers tekniska högskola.
– I alla dessa roller är det något som alltid skriker åt mig, att det finns fusk där ute.
Baraa Khuder
Universitetslektor vid Chalmers tekniska högskola
Baraa Khuder låter sina studenter analysera återkallade artiklar för att lära sig känna igen forskningsfusk. Det var då ett överraskande mönster framträdde, fem retoriska kännetecken som kan avslöja fusk i ett tidigt skede:
- Problem i hur referenser används. Citerade artiklar är irrelevanta eller används vilseledande.
- Otydlig metod.
- Retoriska inkonsekvenser, till exempel att siffror och slutsatser inte överensstämmer.
- Retorisk överdrift, betydelsen av resultaten hävdas med överdriven självsäkerhet.
- Inkonsekvent eller felaktig användning av terminologi.
Mönstret känner Baraa Khuder igen som tidskriftsredaktör och granskare, men hon säger att de inte är en bekräftelse på att något är fel utan snarare ett tecken på att vidare efterforskningar krävs. Hon hoppas att studien kommer få fler forskare att börja fundera över dessa problem.
– Som jag ser det måste alla inom akademin ha åtminstone viss kunskap om forskningsfusk. Första steget är att träna nästa generation av forskare, speciellt doktorander, att identifiera och utreda integritetsfrågor.
Denna känsla av delat ansvar var anledningen till att hon lät forskningsfusk bli en del av sin doktorandkurs, som handlar om att skriva för publicering. För dålig forskning kan döda, säger Baraa Khuder, och hon menar det bokstavligen.
– Den artikel som vi använder i klassrummet är en artikel från 1998. Det var en fabricerad studie som ledde till barns död, den handlade om vaccinationer. Det blev protester i USA, föräldrar slutade vaccinera sina barn, barn började dö… Allt på grund av en artikel.
Baraa Khuder anser att systemet är den bakomliggande orsaken till ökande forskningsfusk. I en värld där befordringar baseras på kvantitet snarare än kvalitet är alla ansvariga, menar hon.
– Vi måste alla ta ett visst ansvar, eftersom vi också har bidragit till systemet.
