Försäljningen av svensk kurslitteratur minskar dramatiskt och framtiden ser dyster ut för utgivningen av ny svensk kurslitteratur. I årets regleringsbrev uppmanas därför lärosätena att redovisa hur de arbetar för att främja tillgången till kurslitteratur.
Håkan Pihl
Rektor, Högskolan Kristianstad
Men är nedgången för svensk kurslitteratur verkligen ett problem? Jag menar att det är så, men bland lärare och högskoleledningar hörs ifrågasättande röster. Bland annat framförs följande:
- Det är egenintressen som driver frågan. Förlagen och läromedelsförfattarnas vinster och inkomster sjunker när försäljningen av kursböcker minskar. Det är inte ett problem för akademin.
- Att läsa läroböcker är passé. Studenterna får ofta bättre underlag för studier genom andra källor än läroböcker. Internet och AI breddar vägarna till kunskap och studenterna bör gå till källorna och exempelvis läsa forskningsartiklar i stället för läroböcker.
- Engelskspråkig litteratur är fullt tillräcklig och dessutom krävs engelsk litteratur för att värna internationaliseringen. Svenska studenter behöver behärska engelska för att följa sina ämnesområden.
Jag delar inte uppfattningarna ovan. Högre utbildning behöver kurslitteratur och vi behöver kursböcker även på svenska.
Först till frågan om egenintresset. Att agera i egenintresse behöver inte vara fel. Redan Adam Smith påpekade för 250 år sedan att egenintresse och allmänintresse ofta går hand i hand. Bagaren må sälja bröd för egen vinning men när kunderna får bröd gynnar det många. Att avfärda ett problem eftersom det kan knytas till ett egenintresse är helt enkelt ett dåligt argument. Frågan är i stället om utgivning av kurslitteratur är förenligt med ett vidare allmänintresse, alltså om det gynnar studenters lärande?
Det leder oss till argumentet att kurslitteratur är passé. Visst bör studenter lära sig att söka kunskap på nätet, på bibliotek, via AI och andra källor. Men när en student ska lära sig ett omfattande ämnesområde med mängder av forskningsbidrag gynnas studenternas lärande, speciellt i inledande stadier, av kursböcker skrivna av läromedelsförfattare som känner ämnet, som förstår och kan värdera olika forskningsbidrag och som kan beskriva området på ett begripligt och intresseväckande sätt. Läroboksförfattare bidrar här till kunskapsutvecklingen med egna tolkningar, förklaringar, illustrationer, exempel, modeller och sammanställningar. Den insatsen är en viktig funktion i akademins kunskapsöverföring och kunskapsutveckling.
Ett exempel är Paul Samuelsons grundläggande lärobok i nationalekonomi från 1948. Samuelson tolkade, förklarade och integrerade den tidens ekonomiska forskning på ett nytt och banbrytande sätt, bland annat genom att innovativt inkludera keynesiansk teori. Samuelsons lärobok blev ett standardverk som kom att användas i högre utbildning runt om i välden och har präglat flera generationers uppfattning om ekonomi. Andra ämnen har liknande, ofta amerikanska, standardverk som kommit att prägla ämnena och utbildningarna.
Säger inte exemplet ovan emot uppfattningen att kurslitteratur behövs även på svenska? Nej, studenter med svenska som förstaspråk förstår innehållet bättre om det är på svenska. Studenterna behöver normalt också lära sig ämnet på engelska, men för förståelsen av nyckelbegrepp och centrala sammanhang vinner nog lärandet på att studenterna, åtminstone inledningsvis, studerar ämnet på sitt förstaspråk.
Räcker det då inte om läroböcker översätts till svenska? Ett problem här är att engelskspråkig kurslitteratur saknar vår kontext. Om vi fortsätter med exemplet från nationalekonomin så kritiseras ibland standardverken här för att vara skrivna utifrån amerikanska förhållanden, och för att betona anglosaxiska forskares bidrag. Svenska läromedel kan korrigera för sådana asymmetrier. Ett sådant exempel är den populära läroboken Vår ekonomi av Klas Eklund som presenterar gängse ekonomisk teori men dessutom belyser specifikt svenska ekonomiska förhållanden och även berör viktiga insatser av svenska forskare.
Att många ämnen helt domineras av amerikanska standardverk kan dessutom, som i fallet Samuelson, påverka ämnenas utveckling. Samuelsons lärobok har fått kritik för att ha fört nationalekonomin i en snäv riktning där viktiga dimensioner av ekonomisk forskning har gått förlorade. Huruvida kritiken är befogad kan diskuteras, men den illustrerar att det är värdefullt med mångfald och konkurrens även när det gäller utbudet av kurslitteratur.
Summerat menar jag att kurslitteraturen är viktig och att dess status bör uppgraderas. Vi behöver bra kursböcker, en mångfald av böcker och böcker även på svenska. Om vi lyckas återfå liv i utgivningen och gradera upp läromedelsförfattandets status kanske detta till och med kan bli en växande svensk export. Under alla förhållanden bör vi inte vifta bort problemet utan ta det på allvar om vi vill ha en högre utbildning med hög kvalitet.
Håkan Pihl
Rektor, Högskolan Kristianstad
