Kampen om tiden

Den lösning han har är finansierad för en licentiatavhandling. Han började 2022 och har ett år kvar med det nuvarande trepartsupplägget. Hans förhoppning är att det ska gå att förlänga doktorandtjänsten eller att hitta någon annan som finansierar. Han säger att en del av poängen med att vara industridoktorand är att utmana sig själv.

Snabbt lägger han till att den stora utmaningen är att få tillräckligt med tid som inte är upphackad och att han redan i förväg visste att det skulle bli ”stökigt”. Han tackar sin förstående chef för att det ändå har funkat.

I rummet på KTH är skrivbordet som står precis innanför dörren, välstädat och tomt sånär som dator, två skärmar, några böcker och några legosaker. På en smal hylla ovanför syns inramade fotografier där lego-temat återkommer i form av Batman-figurer. En brun portfölj står på golvet vid hans sandalprydda fötter.

Överenskommelsen mellan parterna innebär att arbetsgivaren, Södertörns brandförsvarsförbund, förbinder sig att frigöra Mateusz Sosnowski på 50 procent.
– Det har jag gömt mig bakom, eller visat på att: ”Vänta nu, den senaste tiden har jag inte fått de 50 procenten för att jag har fått en massa andra saker att göra”. Det är helt okej, men någonstans måste man få tillbaka tiden eftersom avtalet säger att det ska vara över tid, säger Mateusz Sosnowski.

I teorin skulle han kunna ägna sig 100 procent under två år åt forskningen, men det är inte det som är meningen. Däremot har han kunnat visa att han under tre års tid bara har lagt 40 procent. Det har han sagt till sin närmaste chef som har sagt: ”Bra, då frikopplar vi dig från allt annat och så får du 80 procent det sista året.”

Det är Mateusz Sosnowski tacksam för så nu är han på KTH varje dag, men den stora organisationen förstår inte, vill inte, ser inte vitsen med att han inte ska vara användbar som arbetskraft under den här perioden.
– Poängen med det här upplägget är att jag ska jobba, på mina övriga 50 procent, med något som har med forskningen att göra. Potentiellt kan man få mycket synergier, slår Mateusz Sosnowski fast.

Han säger att han tänker holistiskt, är snabb, analytisk och högproduktiv, och att hans frågeställning är strategisk och potentiellt inriktande till sin natur.
– Därför föll det sig naturligt att den nya, politiskt tillsatta, förbundsdirektören var ansvarig och agerade som bollplank för forskningen. Det fungerade jättebra till en början. Efter något år gav hon uttryck för att ”filosofi är svårt” och att hon inte förstod poängen med inriktningen. Plus att det inte fanns några konkreta resultat och i princip bara kostar pengar, säger Mateusz Sosnowski om förbundsdirektörens tankar.

Avtalet han och arbetsgivaren ingått innehåller en klausul som innebär att det bara är han som kan avsluta avtalet. Upplägget betyder att arbetsgivaren betalar lönen och eventuella traktamenten i samband med resor. Brandforsk betalar alla övriga omkostnader till lärosätet, KTH, och även exempelvis konferenser, kurslitteratur. Brandforsk betalar också KTH för handledningstid och själva arbetsplatsen.
– Det är en stor investering över fyra år och förra året skulle vi spara ungefär 30 miljoner kronor och har ytterligare sparkrav framåt. Så jag får fightas och motivera det jag gör. Men egentligen är det jag gör en win-win för organisationen som sådan.

Universitetsläraren har sökt förbundsdirektören Cecilia Uneram men hänvisas till räddningschefen Henrik Lindström som tog över som ”resultatuppföljare” för Mateusz Sosnowskis forskning och agerar bollplank vid behov.
– Som det ser ut nu ekonomiskt så skulle jag säga att våra förutsättningar att ha industridoktorander är rätt snäva, rätt dåliga. Det var mer görbart för tre år sedan när vi gick in i den här överenskommelsen, säger Henrik Lindström.

Snabbt påpekar han, precis som Mateusz Sosnowski, att forskningen innebär en win-win-situation hur man än vrider och vänder på det. Både för organisationen och Mateusz Sosnowski. Henrik Lindström talar om en smakfull fusion mellan produktion och innovation och att forskningen får en skjuts genom en tydlig förankring i arbetslivet samtidigt som de får ett forskningsperspektiv på det de gör inom Södertörns brandförsvarsförbund.

Men han erkänner att han och Mateusz Sosnowskis närmaste chef, som har varit pådrivande och verkligen har velat det här, inte ”fullt ut förankrade” projektet i organisationen.
– Vi lyckades inte visualisera och beskriva det som skulle ske. När det då stramas åt och blir kärvare tider och man skär lite här och lite där, då kommer det förstås kollegor som undrar vad det är som händer. Så vi har fått lappa ihop det kommunikativa gapet som vi kanske själva skapade innan vi gick in i det här, konstaterar Henrik Lindström.

Claudia Jiménez Guala, förbundsjurist på SULF, menar att industridoktoranders situation är svår eftersom upplägget bygger på att de avtal som tecknas mellan lärosätet och arbetsgivaren inte alltid, eller snarare ganska sällan, reglerar det trygghetsmässiga, som hon säger det.
– Om du är inskriven som doktorand vid ett lärosäte så har du en plats och du har rätt att nyttja den tills du har doktorerat. Men en industridoktorand kan oftast sägas upp från sin anställning. Det påverkar utbildningen som man har förbundit sig att uppfylla gentemot lärosätet, säger Claudia Jiménez Guala.