Rapporten grundas på en enkätundersökning bland 97 postdoktorer – 72 anställda och 25 med stipendiefinansiering – vid Uppsala universitet. Att undersöka arbetsmiljön och arbetsvillkoren för postdoktorer behövs eftersom de utgör en av de mest utsatta yrkesgrupperna inom den akademiska världen. Det menar Ana Tanevska, en av författarna bakom rapporten och själv anställd som postdoktor.
– Det är allmänt känt, på grund av vår korta anställningstid och den väldigt oreglerade karriärbanan. Det finns inte tillräckligt med tid för att ansöka om några större forskningsmedel, och väldigt många postdoktorer kommer utomlands ifrån, vilket innebär stora omställningar på väldigt lite tid, säger hon.
Ana Tanevska
Rapportförfattare och postdoktor, Uppsala universitet
Enkäten innehöll 48 frågor som bland annat berörde anställningsvillkor, karriärutveckling, och välmående och inkludering på arbetsplatsen. Bland dem som svarade angav 69 procent att de jobbar mer än 40 timmar i veckan, och 20 procent angav att de tagit ut färre än 5 semesterdagar det senaste året. Majoriteten uppgav att de har ett gott välbefinnande på jobbet, men samtidigt rapporterade många en hög grad av trötthet, oro för sin fysiska och mentala hälsa och en känsla av utmattning.
Sammantaget ger det en bild av en överarbetad yrkesgrupp, vilket inte kom som någon överraskning för Ana Tanevska.
– Nej, ärligt talat så hade jag förväntat mig ungefär de här resultaten. I Sverige har vi lite bättre balans mellan arbete och fritid jämfört med många andra länder. Men mycket övertid och lite semester verkar höra till att vara postdoktor.
Resultaten visade också på en skillnad mellan anställda postdoktorer och stipendiater. De med stipendiefinansiering uppgav att de upplever sämre karriärutsikter samt diskriminering kopplat till sin anställningsstatus. Skattefria stipendier berättigar dessutom inte till de förmåner som anställda har.
Enligt Robert Andersson, förhandlingschef på SULF, är stipendier en förlegad form av finansiering.
– Vi tycker inte om dem, vi tycker att det ska vara anställningar så att man har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra, har pension och föräldraledighet och allt sådant. Det är en fråga som vi har kämpat med väldigt länge och haft ganska stor framgång med när det gäller doktorander. Där är det ganska ovanligt. Men när det gäller postdoktorer är det desto högre andel, vilket jag kan tycka är konstigt, säger han.
– Det är också konstigt att just forskare ska kunna finansieras på annat sätt än genom anställning, som om det inte vore ett riktigt jobb. Vissa skulle säga att utan stipendier skulle man inte ha råd med lika många forskare. Men det är ett dåligt argument – vi skulle ha råd med många fler poliser och läkare också om de gick på stipendier.
”Det är också konstigt att just forskare ska kunna finansieras på annat sätt än genom anställning, som om det inte vore ett riktigt jobb.”
Robert Andersson
Av enkätsvaren framgår att två av deltagarna med stipendium uppgav sig ha undervisningsansvar, vilket – om det stämmer – kan ställa till det för dem eftersom förutsättningen för skattefria stipendier är att det inte ska finns något krav på motprestation, påpekar Robert Andersson.
– Får man stipendium så ska man bara hålla på med sin forskning, inte ha något administrativt ansvar eller hålla på med undervisning. Då kan Skatteverket ha synpunkter på det, säger han.
Robert Andersson
Förhandlingschef, SULF
Undersökningen visade också en på korrelation mellan fler tillbringade år vid Uppsala universitet och både sämre välmående och sämre karriärutsikter. Det var ett av de mer oväntade fynden, berättar Ana Tanevska. Enligt henne kan detta tyda på bristande stöd från universitetet i övergången till nästa steg i karriären.
– Idealisten i mig hade hoppats att om man stannar som postdoktor fler år så gör man det för att man älskar jobbet, och sen har man på köpet fått bättre karriärmöjligheter. Men från vårt urval får man snarare ett intryck av att man blir mer deprimerad över sina karriärutsikter ju längre tid man är kvar.
För den som vill fortsätta sin karriär utanför den akademiska världen och gå över till industrin kan det bli särskilt svårt att få jobb. Vid en viss punkt är det inte längre meriterande med fler år av erfarenhet som postdoktor.
Michael, anställd postdoktor vid ett annat lärosäte än Uppsala universitet delar den bilden.
– Jag tänker att min postdok stärker mina karriärutsikter, men bara om jag fortsätter på den akademiska banan. Skulle jag vilja gå över till ett jobb inom industrin så tror jag faktiskt att de här erfarenheterna snarare ligger mig till last. Fram till att man doktorerat kan det vara av värde fortfarande, men tiden som postdoktor riskerar att göra en mer och mer frånskild hur det är att jobba i verkliga företag i verkliga världen.
Enligt Michael är arbetsmiljön vid hans lärosäte bra. Han får det stöd han behöver och ser inget större problem med arbetsbördan heller. Däremot kan han relatera till det som framkommer i rapporten om en oro för den mentala hälsan.
– Jag har börjat undra om mental hälsa går ihop med att forska. Åtminstone för min egen del. Det handlar både om den ekonomiska instabiliteten och att jag flyttat omkring så mycket. Som forskare, framför allt som postdok, uppmuntras man att ständigt röra sig mellan olika tillfälliga anställningar och olika städer och olika länder. Många är som jag i ett distansförhållande och långt borta från sin familj. Det är klart att det har en stor påverkan på den mentala hälsan.
Pia C Lindberg
HR-direktör, Uppsala universitet Simon Hastegård
Pia C Lindberg, HR-direktör vid Uppsala universitet, påpekar att svarsfrekvensen i rapporten är svåruppskattad och att den ”statistiska signifikansen i vissa resultat” är begränsad. Därför vill hon vara försiktig med att dra långtgående slutsatser, skriver hon i ett mejl till Universitetsläraren.
”Om vi bortser från den detaljen så är det ändå bekymmersamt att 69 procent av de 97 postdoktorer som besvarat enkäten uppger att de arbetar mer än 40 timmar i veckan och att 20 procent uppger att de tagit ut färre än fem semesterdagar under det senaste året”, skriver hon.
Att två postdoktorer uppger att de undervisar trots att de finansieras av stipendier är problematiskt, enligt Pia Lindberg.
”Vi kommer att undersöka de uppgifter ni framfört till oss närmare för att säkerställa att våra rutiner och gällande regler följs. Uppgifterna ger oss också anledning att ytterligare förstärka informationen till bland annat chefer om vikten av semesteruttag och rimlig arbetsbelastning samt gällande regler och rutiner”, skriver hon i mejlet.
*Michael är ett fingerat namn.
Undersökning om villkor för postdoktorer
Rapporten bygger på en enkätundersökning som SULF i Uppsala gjorde i slutet av 2023 och som 97 postdoktorer vid Uppsala universitet deltog i. Enkäten innehöll 48 frågor indelade i sju sektioner: demografi, rekrytering och val av forskargrupp, kontrakt och finansiering, karriärutveckling, karriärutsikter, välmående samt mångfald.
69 procent av de som svarat anger att de arbetar mer än 40 timmar per vecka.
20 procent har tagit ut färre än 5 semesterdagar det senaste året. 37 procent har tagit ut mellan 6 och 20 semesterdagar.
30 procent oroar sig för sin fysiska hälsa ofta eller hela tiden. 38 procent oroar sig för sin psykiska hälsa ofta alternativt hela tiden.
Rapporten i sin helhet finns att läsa här.
