De svenska bokförlag som tidigare gett ut kurslitteratur för högre utbildning ger nu endast ut böcker som riktar sig till mycket stora studentgrupper, skriver Hanna Sofia Rehnberg i sin debattartikel. Att det ser ut så är ett direkt resultat av att försäljningen av kurslitteratur har rasat de senaste åren. När det går sämre för förlagen ger de ut de titlar de vet kommer sälja, vilket alltså innebär att mindre ämnen får stryka på foten. Det är enkel företagslogik, men det straffar hela vårt samhälle.
Svensk kurslitteratur befinner sig i en akut kris som riskerar att försämra kvaliteten på den högre utbildningen och därmed sänka Sverige som kunskapsnation. Försäljningen av ny svensk kurslitteratur har minskat med 40 procent på två år. Nedgången är så kraftig att den i närtid kan leda till att Sverige står helt utan aktuell kurslitteratur, det framgår av vår rapport Den perfekta stormen.
Per Kornhall
Ordförande, Läromedelsförfattarna Kajsa Göransson
Rehnbergs förslag är att hitta en lösning som gör att även utbildningar med ett mer begränsat antal studenter får tillgång till relevant kurslitteratur, och hon lägger ansvaret på lärosätena som hon menar behöver ta större ansvar för utgivning av kurslitteratur genom att ge forskare och adjunkter större möjligheter att skriva i tjänsten. Det är ett bra förslag och vi delar Rehnbergs bild av att kurslitteraturskrivande är ett utmärkt exempel på något som hör till uppgiften att sprida forskningsbaserad kunskap, och kunskap om forskning, till en bredare krets. Men man måste också förstå att det förlagen gör kostar pengar. Böcker är inte bara att skriva manus utan också redaktörskap, korrektur, formgivning, tryck och distribution – med mera.
Men med det sagt är att öka incitamenten att skriva kurslitteratur en viktig bit i pusslet som måste läggas för att rädda svensk kurslitteratur, men pusslet har betydligt fler bitar. På lång sikt ser vi andelen engelskspråkig kurslitteratur på svenska lärosäten öka, trots att forskning visar att det har negativa effekter på undervisningen. Vi ser hur studenters läsförmåga minskar samtidigt som det finns en målkonflikt för lärosätena när ersättningssystemet premierar genomströmning av studenter, vilket gör att universitetslärare förser studenter med stödmaterial som de använder i stället för litteratur. På kort sikt ser vi hur begagnatmarknaden växer och att den olagliga spridningen av kurslitteratur mellan studenter ökar.
Med bakgrund mot detta anser vi att frågan om kurslitteraturens framtid behöver utredas på politisk nivå. Regeringen gav nyligen Universitetskanslersämbetet (UKÄ) i uppdrag att kartlägga studenters användning av kurslitteratur. Det är en bra början, och nu är det dags att ta nästa steg. Vi föreslår att regeringen tillsätter en utredning för att långsiktigt säkra tillgången till, och användningen av, kurslitteratur på universitet och högskolor. För att kortsiktigt rädda marknaden bör regeringen tillföra pengar i systemet, så att svensk kurslitteratur fortsatt skrivs, ges ut, köps och används.
Läromedelsförfattarna föreslår att följande punkter utreds:
- Att lägga till en skrivning i högskolelagen om att högskolor och universitet ska främja användningen av kurslitteratur.
- Att lägga till en skrivning i högskoleförordningen, med ett krav på svenskspråkig kurslitteratur på inledande kurser.
- Att inkludera användningen av kurslitteratur i UKÄ:s kvalitetsgranskningar.
- Att förhindra otillbörlig spridning av kurslitteratur på högskolor och universitet.
- Att införa biblioteksersättning på universitetsbibliotek.
Situationen för den svenska kurslitteraturen är akut. Om vi vill förbli en stark kunskapsnation med en utgivning av svenskspråkig kurslitteratur måste det till handling – och det nu.
Per Kornhall
Ordförande, Läromedelsförfattarna
