Under 2018 kom industridoktorandens lärosäte och arbetsgivaren överens om ett avtal där hen skulle doktorera på halvtid under som mest åtta år. Ganska snart gick det upp för doktoranden att den halvtiden inte fanns i praktiken. Känslan var att arbetsgivaren förväntade sig att hen skulle arbeta betydligt mer än 50 procent, och lösa doktorandstudierna vid sidan av. Möjligheten att doktorera var mer som en klapp på axeln än en reell möjlighet, säger industridoktoranden till Universitetsläraren.
– Det var upp till mig själv att lösa det.
Doktoranden förklarar hur hen pusslade med arbetstid och doktorandtid under flera år. Till sist gick det inte längre. Hen hörde av sig till sitt lärosäte, som i sin tur kontaktade arbetsgivaren i februari 2023. I ett mejl som Universitetsläraren tagit del av undrar lärosätet varför doktoranden inte får den avtalade tiden för sina doktorandstudier.
Hela 2023 gick sedan utan att arbetsgivaren och lärosätet kom överens om en lösning. I dokument som Universitetsläraren tagit del av erbjöd arbetsgivaren flera olika alternativ till överenskommelser. Bland annat om att doktoranden skulle få studera på heltid under ett halvår för att nå en licentiatexamen och sedan avsluta sin anställning. Det tackade hen nej till.
Doktoranden omplacerades till sist, enligt arbetsgivaren på grund av samarbetssvårigheter. Omplaceringen gav industridoktoranden en ny chef men hen behöll sina arbetsuppgifter. Under 2024 inledde sedan arbetsgivaren en omorganisation där industridoktorandens tjänst försvann.
I juni 2024 meddelade arbetsgivaren att de inte har någon annan lämplig tjänst att erbjuda doktoranden, och hen sades upp.
– Arbetsgivaren har försökt göra sig av med avtalet länge på olika sätt och kommit med olika utköpserbjudanden, men de har ju varit markant sämre än de anställningsvillkor jag redan hade. Så det har inte funnits någon anledning för mig att acceptera dem, säger industridoktoranden.
SULF tog ärendet vidare till Arbetsdomstolen, eftersom man menar att uppsägningen inte gått korrekt till samt att omplaceringsutredningen är felaktig. I sin framställan skriver förbundet att industridoktoranden inte omfattas av den arbetsbrist som uppstått.
Claudia Guala, förbundsjurist på SULF, lyfter fram att industridoktoranden behöll sina arbetsuppgifter även efter omplaceringen.
– Det fanns andra tjänster som hen kunde omplaceras till och då var det ju fel att säga upp, säger hon.
Enligt henne blev industridoktoranden omplacerad för att arbetsgivaren skulle kunna göra sig av med hen.
– Vi förde också fram i rätten att de har gjort sju försök att bli av med doktoranden. I form av sju erbjudanden, säger Claudia Guala.
Claudia Guala
Förbundsjurist, SULF
Vid en inledande så kallad muntlig förberedelse i Arbetsdomstolen i början av maj, erbjöd arbetsgivaren en uppgörelse där industridoktoranden får 22 månadslöner. Det tackade hen ja till.
Arbetsgivaren har tackat nej till intervju. Bolagets kommunikationsansvarige skriver i ett mejl att man gått med på att betala ut 22 månadslöner eftersom man anser det ”bäst för båda parter att få ett avslut”, och att man inte vill kommentera detaljer i uppgörelsen. Kommunikationsansvarige skriver också att arbetsgivaren står fast vid sin bedömning när det kommer till hur omplaceringsutredningen gjordes.
I ett yttrande inför förhandlingarna skriver arbetsgivaren att när det kommer till de lediga tjänster som industridoktoranden skulle kunna ha varit aktuell för, har man bedömt att hen ”saknat tillräckliga kvalifikationer”.
När det gäller avtalet mellan lärosätet och bolaget om att hen skulle få doktorera, skriver arbetsgivaren i sitt yttrande att man inte är ”ett universitet” och därför inte har i uppdrag av sina ägare att utbilda doktorander.
SULF:s förbundsjurist Claudia Guala påpekar att industridoktorander generellt sett är skyddslösa i och med hur doktorandavtalet är reglerat i förhållande till högskolelagen. Eftersom de i grunden är anställda av utomstående bolag.
– Arbetsgivaren kan när som helst omreglera anställningen och då påverkar det finansieringen av studierna. Så de har inte det skydd som en doktorand annars har, säger Claudia Guala.
Industridoktoranden har nu börjat en anställning hos en annan arbetsgivare. Hen räknar dock med att kunna slutföra sin avhandling.
– Jag vet inte hur lång tid det kommer ta men det får ta den tid som behövs. Nu har ju försörjningsbiten löst sig litegrann åtminstone, säger hen.
