Hjärtat börjar rusa. Handflatorna svettas. ”Syns det att jag är nervös? De kommer att tycka att jag är jättedålig. Tänk om jag får en blackout!”
Detta är en vanlig upplevelse bland studenterna som har tagit mod till sig att söka ”Våga tala”-kursen som ges vid Högskolan i Borås. Där får de träna på att delta muntligt utifrån de svårigheter de har. För vissa handlar det om att våga hålla en presentation inför läraren och kursarna, för andra att bara våga räcka upp handen och ställa en fråga.
Susanne Evertsson är kurator och håller i kursen. En viktig del är att ge deltagarna förståelse för mekanismerna bakom det fysiska obehaget och katastroftankarna. Hon försöker normalisera rädslorna, och få studenterna att utmana dem.
Vissa har under sin skoltid fått slippa presentera. En björntjänst, menar Susanne Evertsson, eftersom forskning visar att exponering och träning hjälper personer att hantera sociala rädslor.
Universitetslärarna kan också hjälpa till att normalisera känslorna.
– Berätta att de flesta personer tycker att det är jobbigt att tala inför grupp, och att det ingår i utbildningen att presentera, men att de inte bedöms på om de gör värsta showen utan om de har tagit till sig kursens innehåll.
Om studenten har berättat för läraren om sina svårigheter ger det möjlighet till dialog.
– Fråga: Vad skulle underlätta för dig? Vill du till exempel att jag frågar dig först, så att du sedan har det avklarat?
Susanne Evertsson
Kurator, Högskolan i Borås
Social ångest är en psykiatrisk diagnos. Omkring tio procent av studenterna bedöms lida av detta, och det kan bli ett funktionshinder i livet.
Vetskapen om att det krävs muntligt deltagande och presentationer inom den högre utbildningen kan göra att personer med social ångest inte ens söker sig dit. Andra börjar läsa på universitetet, men hoppar sedan av.
Att stötta dessa studenter är därför en viktig inkluderingsfråga, menar Zelal Bal, lektor i statsvetenskap vid Mälardalens universitet. Hon har tillsammans med en kollega gjort en ännu inte publicerad studie om universitetslärares erfarenheter av att möta tysta studenter och dem med social ångest.
För läraren blir det en balansgång att inte stänga ute studenten, men ändå hålla sig till examinationsmålen och inte göra studenten den där björntjänsten i sina anpassningar.
– Läraren behöver inte byta ut examinationsformen från muntlig till skriftlig, men kanske kan göra så att presentationen sker inför ett fåtal personer, säger Zelal Bal.
Zelal Bal
Lektor i statsvetenskap, Mälardalens universitet
En mer generell pedagogisk strategi kan vara att låta studenterna öva att tala i mindre format och mer kontinuerligt, och inte bara vid examinerande tillfällen.
Vid sina egna seminarier brukar Zelal Bal ställa en fråga som studenterna får diskutera med personen bredvid. Zelal Bal går under tiden runt i rummet och lyssnar. Sedan ska studenterna rapportera tillbaka till hela gruppen.
– Då kanske jag har hunnit snappa upp något, och kan säga: ”I er grupp hörde jag er diskutera det här. Skulle någon av er vilja lyfta upp det?” De kan då lättare hoppa på samtalsämnet.
En annan strategi kan vara att börja ett seminarium med en runda där alla studenter får svara kort på en fråga. Den kan handla om vad de tycker är särskilt viktigt eller intressant i materialet de sedan ska diskutera. Då kan läraren också utnyttja den informationen för att sedan styra samtalet till det som motiverar studenterna.
Underlätta för de tysta
Normalisera att det kan kännas läskigt.
Öva kontinuerligt, i mindre grupper.
Hänvisa till studenthälsan och lärosätets pedagogiska stöd.
