– Dagens informationslandskap ställer allt högre krav på mediekunnighet, det är en förutsättning för att kunna göra informerade val. Vilken typ av information har jag framför mig och vad kan jag göra med den? Det undrar till och med experter ibland.
Det säger Hanna Frank, enhetschef för enheten för informationskompetens på Karolinska institutets (KI) universitetsbibliotek.
Hon jobbade som bibliotekarie i tio år innan hon blev enhetschef och berättar att hon även fått frågor från seniora forskare, som ibland undrar om något är en vetenskaplig publikation eller inte.
– Det har blivit svårare för alla.
Hanna Frank
Enhetschef för enheten för informationskompetens på Karolinska institutets (KI) universitetsbibliotek
Hanna Frank har varit projektledare för en rapport som tagits fram av Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) expertgrupp för lärosätesbibliotek. Enligt den är inte MIK så integrerat i utbildningarna som det borde vara.
En viktig faktor för att lyckas bättre med det är väl fungerande, icke personberoende, samarbeten mellan fakulteterna och biblioteken. Studentaktiva metoder och digitala möten och rum som biblioteken numera jobbar med lyfts fram av forskningen som framgångsrika metoder. På KI utgår bibliotekarierna ofta från case där studenterna får i uppgift att söka fram vetenskaplig information för att kunna göra korrekta bedömningar i exempelvis medicinska fall.
Hanna Frank menar att en styrka i att utbildningen i MIK sker genom bibliotekarier kan vara att studenterna vågar visa vad de inte kan på ett annat sätt än de gör mot lärare.
Rebecca Popenoe undervisar på avdelningen för omvårdnad vid KI och ansvarar bland annat för en kurs i forskningsmetodik.
– Det är svårt att hitta pålitlig information, och det är svårt att lära sig att söka och hitta i vetenskapliga databaser. Det blir mer och mer information och mer komplext att sålla. Då krävs den typen av utbildning som bibliotekarierna på KI är duktiga på, de blir som guider för studenterna.
KI har infört att varje utbildningsprogram ska redogöra för hur de arbetar med att stärka studenternas förmågor inom medie- och informationskunnighet. Bibliotekarierna kommer även tillsammans med de pedagogiska utvecklarna att arbeta fram ett stödmaterial till undervisande lärare för att visa hur utbildning i MIK kan se ut, enligt Hanna Frank.
Hur mycket förändras spelplanen kring den här frågan, och hur lätt eller svårt är det att hänga med som universitet?
– Det finns alltid en risk att man missar något. Men vi försöker i första hand sträva efter att hjälpa studenterna genom att ge dem ett förhållningssätt att ta sig an information genom grundläggande principer. Det handlar om att de ska kunna bedöma en texts tillförlitlighet och veta vem som står bakom, vem som är målgruppen och hur en text kan användas, säger Hanna Frank, och tillägger:
– Att våga lita på källor är minst lika viktigt. Det finns även en omvänd problematik om källkritiken tippar över och ingen vågar lita på något.
Rekommendationer från arbetsgruppen
- Stärk samarbetet mellan fakultet och bibliotek kring frågor som rör MIK:s roll i högre utbildning.
- Skapa gemensamma arenor, så kallade tredje rum, där fakulteter och bibliotekskompetens kan mötas i didaktiska samtal.
- Utgå från ett gemensamt ramverk kring MIK och definiera vad det betyder. Unesco har ett sådant.
- Tryck på betydelsen av ett livslångt lärande som viktiga samtids- och framtidskompetenser i studentkommunikationen.
Källa: Rapporten Vägledning för integration av undervisning i medie- och informationskunnighet i högre utbildning
