Det är kämpigt för studenttidningarna som ska granska kårer och lärosäten. Den 18 november meddelade styrelsen för Spionen att Sveriges tredje äldsta studenttidning läggs ner efter 88 år. I våras la Stockholms studentkår ner sin nättidning Studietid, som fyra år tidigare var nominerad till journalistpriset Årets tidskrift. I Umeå kom det sista numret av tidningen Vertex ut 2020.
I Spionens fall sa Göteborgs universitets studentkårer upp huvudmannaskapet för tidningen i juni i år. Föreningen som drev Spionen och hade arbetsgivaransvar fortsatte sitt uppdrag, men då utan kårernas medlemsbas. Styrelsen menar nu att det varken finns ekonomi eller engagemang nog att driva tidningen vidare. Den har helt enkelt haft svårt att rekrytera styrelseledamöter och medlemmar.
Pengarna – dryga miljonen kronor år 2024 – kommer däremot från Göteborgs universitets mediapott, och samma summa har beviljats för 2025. Bidraget har, med tillskott av pengar från tidningens buffert, täckt kostnaderna för två anställda. De två har nu i stället sagts upp.
– Även om ekonomin hade räckt till, återstår faktumet om bristen på engagemang. Det finns engagemang för att starta en studentredaktion, men att sitta i styrelsen och vara en god arbetsgivare och ta ansvar för det strategiska arbetet är inte lika attraktivt, säger styrelseordföranden Elina Falsafi Tonekaboni.
Elina Falsafi Tonekaboni
Styrelseordförande, tidningsföreningen
Den numera uppsagda chefredaktören Jazz Munteanu tycker att beslutet om nedläggning är förhastat.
– De hade kunnat haft lite is i magen, kallat till ett extra årsmöte, bett studenter att dyka upp och försöka få folk till styrelsen. Jag tror inte det hade varit omöjligt.
Även uppsägningen kom hastigt.
– Vi fick veta på en måndag att de hade kallat till förhandling med facket och på torsdagen hade vi förhandlingen. Vi fick ingen chans att tänka på något annat eller att mobilisera.
Jazz Munteanu hade räknat med en halv tjänsts nedskärning till nästa år, men hade nyligen rekryterat en ny studentredaktion och ökat publiceringstakten. Efter tidigare nedskärningar har Spionen kommit ut på papper tre gånger per år sedan 2019 – senast under hösten – och hemsidan har blivit främsta publiceringskanal.
– Nedläggningen av Spionen är ett steg bakåt för studentmedier som granskar universiteten och studentkårerna och lyssnar in studenternas röst, säger Jazz Munteanu.
Jazz Munteanu
Avgående chefredaktör, Spionen Violetta Kovacka
Avskaffandet av kårobligatoriet 2010 innebar en kraftig minskning av studentkårernas intäkter. När kårerna sedan har behövt prioritera har flera av de redaktionellt fristående tidningarna begravts eller fått hitta andra inkomstkällor. En förändrad mediekonsumtion, minskat läsarintresse och lägre annonsintäkter är ytterligare förklaringar till studenttidningarnas tuffa situation.
Elsa Berlin är vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer, SFS, och kritisk till att kårerna inte har fått hela det större statliga stöd som den dåvarande alliansregeringen utlovade när den slopade kårobligatoriet. Nuvarande regering har aviserat att kårerna ska få 20 miljoner mindre 2026, och anslaget är då lägre än 2010 års nivåer i fasta priser, berättar hon.
– Det kommer att kräva tuffa prioriteringar. Kårerna har en lagstadgad skyldighet till studentinflytande i olika organ, så det är rimligt att tro att tidningarna blir än mer lidande.
Elsa Berlin
Vice ordförande, SFS Maria Cruseman
I Uppsala skulle studentkårens tidning Ergo egentligen läggas ned 2021 – men räddades i sista stund av Uppsala universitet som gick in med pengar. Därför kan tidningen fira 100 år i år. Numera är Ergo en nättidning och avtalet med universitetet ska förhandlas om nästa år.
– Uppsala universitet såg att en viktig funktion skulle försvinna om Ergo gick i graven. Studenttidningen är ju en otroligt viktig del av studentdemokratin och -inflytandet, säger chefredaktören Lovisa Sjöström Johansson.
Lovisa Sjöström Johansson
Chefredaktör, Ergo
Sveriges äldsta studenttidning, 104-åriga Lundagård, är den som verkar stå stadigast. Tidningen får fortfarande bidrag från kåren, men den största intäkten kommer från Lunds universitet. Den kommer däremot inte som en direkt gåva, utan genom annonsköp och att universitetet betalar prenumerationen för alla anställda. Lundagård trycks i 34 000 exemplar och skickas till alla prenumeranter åtta gånger om året.
Elmer Rikner
Redaktör, Lundagård Alexandra Roslund
Papperstidningen är en viktig faktor för att man ska nå fram genom mediebruset, berättar redaktören Elmer Rikner. Han beskriver både stödet och engagemanget för Lundagård som stabilt.
– På det stora hela känner vi att Lundagård är värderat och att man kämpar för att den ska vara kvar. Studenttidningarna är en typ av lokal journalistik som är oerhört viktig.
