Hur kan du och dina forskarkollegor hjälpa Dramaten med hållbarhet?
– Till exempel genom att reda ut det upplevt krångliga regelverket för kosmetiska produkter, göra riskbedömningar inom mask och peruk eller för plast på scen, och ge förslag på hur produkterna kan tas om hand efter användning.
Vad är problemet?
– Vad gäller kosmetika är lagstiftningen inte alltid tillräcklig och den regulatoriska processen långsam. Kemikalien PFAS är till exempel inte förbjuden i all kosmetika och Dramaten kan inte undvika all exponering då kosmetika är en viktig del av arbetsprocessen. Därför behöver vi fokusera på säkrare produkter.
Vad har du lärt dig?
– Jag har fått nya perspektiv kring exponering för kemikalier och plast. Jag har också lärt mig att när scenkonsten tar sig an de komplexa frågorna får den människor att känna hopp i svåra situationer, exempelvis kring den nödvändiga – och ibland skrämmande – omställning vi står inför.
Vad kan akademin lära av ert samarbete?
– Att det är jätteviktigt att vi forskare arbetar kring svåra frågor tillsammans med samhällsaktörer. Det uppstår värden i processen som är mer än själva resultatet. Delandet av kunskap ger oss inblick i positiva samhällsutvecklingar, konkretiserar forskningen och gör oss relaterbara.
