När Universitetsläraren når Charlotte Silander per telefon är hon 145 mil från Luleå, på väg från sitt hem utanför Sölvesborg till Linnéuniversitetet i Växjö där hon är docent i statsvetenskap. Hon har publicerat en rad forskningsartiklar om jämställdhetssatsningar i akademin i Norden.
En av de två sorters åtgärder med störst effekt på ökningen av kvinnor i toppositioner i akademin, är satsningar som den för biträdande professorer vid Luleå tekniska universitet där pengar öronmärks för personer av underrepresenterat kön. I Luleåsatsningen handlar det om 50 procent forskningstid under två år.
Men sådana satsningar, där positiv särbehandling är tänkt att kompensera för att kvinnor historiskt inte har haft samma möjligheter som män, är inte särskilt vanliga i Sverige.
– De flesta meriteringsprogram som jag har sett och föreläst på utgår från en idé att kvinnorna behöver lära sig saker och nätverka. Men om man inte tillför tid och pengar så är det en betydligt mindre sannolikhet att programmen har effekt, säger Charlotte Silander.
Charlotte Silander
Docent i statsvetenskap, Linnéuniversitetet
Hon tycker att Sverige har mycket att lära av Norge, där positiv särbehandling av underrepresenterat kön används mer, och till exempel rekryteringsmål är kopplade till pengar.
Den andra typen av satsning som enligt hennes forskning har störst effekt, är att lärosätet har ett jämställdhetskontor eller en jämställdhetsansvarig. En sådan funktion kan genom sitt mandat och ansvar stärka alla de olika institutionella ansträngningar som görs.
Det råder ingen brist på forskningsbaserad kunskap om jämställdhet inom akademin i Sverige. Liksom studenterna vid Luleå tekniska universitet tycker Charlotte Silander att det är mer än dags att bredda perspektivet och även titta på hur utländsk bakgrund och minoritetsbakgrund påverkar karriärmöjligheterna på lärosätena.
– På den forskningsfronten är det tomt! Eller, det har bara gjorts sporadiska grejer. Först nu börjar det blomma upp.
