Etikprövningen har skjutit vår forskning i sank

I november 2023 skickade vi in en etik­ansökan om forskning om obstetriskt våld till Etikprövningsmyndigheten, EPM.
Obstetriskt våld (påtvingade ingrepp under födandet) är ett synnerligen aktuellt forskningsområde internationellt, medan forskningen på området i Sverige är ringa. Samtidigt rapporterar Birth Rights Sweden om kvinnors självupplevda utsatthet av obstetriskt våld i samband med födande. Begreppet obstetriskt våld kan väcka negativa associationer och barnmorskor och obstetriker tenderar att ha olika syn på begreppet.

I EU:s riktlinjer definieras begreppet som genusbaserat våld. Vissa läkare i USA menar att begreppet inte ska användas då obstetriker riskerar att utpekas. Forskare inom fältet obstetriskt våld är kritiska till att hälso-och sjukvårdspersonal ges tolkningsföreträde rörande vad som är obstetriskt våld och därmed riskerar födande kvinnors egna negativa upplevelser att förminskas.

Konsekvenserna av obstetriskt våld är exempelvis ökad förlossningsrädsla, depression efter förlossningen och minskat förtroende för institutionell förlossningsvård. En andel kvinnor som fött barn vittnar i sociala medier om att de inte upplever att de har blivit respektfullt behandlade.

Vid bedömningen av vår ansökan ombads vi av EPM att komplettera ett antal punkter, vilket noga genomfördes. Bland annat väckte projekttiteln ”När födandet gör ont” reaktioner eftersom ”det gör ont att föda barn” och därmed skulle titeln kunna missförstås så att även normal förlossningssmärta skulle kunna tolkas som en dimension av obstetriskt våld. Efter fullgjorda kompletteringar avslogs vår etikansökan i februari 2024 med följande (kortade) motivering:
”EPM bedömer att forskningsprojektet inte baseras på sakliga grunder och att nyttan med forskningen därför är i det närmaste försumbar. Vidare riskerar, användningen av barnmorskestudenter som verktyg för att skatta omfattningen av så kallat obstetriskt våld inom svensk förlossningsvård att ge en felaktig bild eftersom studenterna kan sakna erforderlig kompetens för att göra en bedömning. Detta kan även riskera att forskningen leder till att förlossningspersonalens auktoritet undermineras och att deltagande studenter missleds i sin utbildning. Det finns en risk för deltagande föräldrar i fokusgrupps­intervjuerna om dessa själva haft en traumatisk upplevelse vid förlossning eftersom de riskminimerande åtgärder som planeras inte anses tillräckliga. Sammantaget bedömer EPM att studiedesignen är så bristfällig att nyttan med det aktuella forskningsprojektet blir ytterst liten medan riskerna bedöms vara stora. Vid sådant förhållande ska ansökan avslås.”

Vi är starkt kritiska till EPM:s hantering av vår ansökan. Vi menar att det är ledamöternas okunskap om obstetriskt våld som ligger bakom den i vårt tycke mycket orättvisa bedömningen, både från EPM och i ett separat beslut av Överklagandenämnden för etikprövning (Önep). EPM skriver att vårt forskningsprojekt om obstetriskt våld inte ska genomföras då ”forskningsprojektet inte baseras på sakliga grunder” enligt ledamöterna.

EPM har fått ta emot kritik från forskare på grund av upplevda felaktiga bedömningar från myndighetens sida. I en debattartikel i Forskning och framsteg kritiserar 2 500 forskare EPM för upplevda felaktiga bedömningar från myndighetens sida. I en annan debattartikel i Svenska Dagbladet skriver två forskare att EPM är en bromskloss, och en myndighet som inte fungerar.

Vi ställer oss också frågande till hur ledamöterna som bedömde vår etikansökan kan avgöra att vårt planerade forskningsprojekt endast kan ge ”försumbara” vinster? EPM skriver på sin hemsida att myndigheten önskar värna forskningspersoners trygghet och den fria forskningen. Men, enligt SULF:s skrift Om akademisk frihet förekommer inskränkningar i den akademiska friheten och vissa ämnen kan uppfattas som mer känsliga och kontroversiella. Genusforskning kan därmed utgöra ett forskningsfält vars särart kan mötas av starkt motstånd, vilket vi menar kan ha påverkat bedömningen. Ett fritt kunskapssökande och fri kunskapsförmedling är grunden i en demokrati, och universiteten har ett ansvar att möta samhällsutmaningar och forskningsbehov men behandlingen av vår etikansökan är ett exempel på när den akademiska friheten är hotad.

• Enligt EPM är de vanligaste skälen till ett avslag den risk eller börda som projektet medför för forskningspersonerna. Det är synnerligen förvånande att ledamöterna ser det som mer väsentligt att skydda barnmorskor och läkare som inte ingår i studien och därmed inte är forskningspersoner.
• Vidare misskrediteras barnmorskestudenters (som är legitimerade sjuksköterskor och vanligtvis kvinnor) kompetens att avgöra vad de observerar på förlossningskliniker trots att ett validerat mätinstrument, riktat till studenter, använt i höginkomstländer skulle användas.
• EPM skriver på sin hemsida: ”Etikprövningen tar bara sikte på genomförandefasen i forskningen, det vill säga rekrytering av forskningspersoner, inhämtande av underlag, genomförande av försök, analys och bearbetning.”

Denna process har ledamöterna frångått trots att vi ingående beskrivit hur rekrytering av forskningspersoner skulle ske och hur analyser skulle genomföras. De beskrivna etiska övervägandena räckte inte för ledamöterna och inte heller för Önep som ansåg att inkluderandet av studenter var en metodologisk brist (?) vilket inte ska vara huvudfokus för EPM eller Önep.

Att värna om forskningens frihet är viktigt, och att värna om forskningspersoner så att de inte kommer till skada väger tyngre. EPM och Önep anser att det är viktigare att värna ”förlossningspersonalens auktoritet”, medan erfarenheter som en del födande har verkar vara mindre viktiga. Därmed får föräldrar som har negativa förlossningsupplevelser bära dessa erfarenheter själva och forskning om obstetriskt våld sopas under mattan.

Vårt forskningsprojekt är skjutet i sank och vi kan inte genomföra det på det sätt som var planerat. Vi konstaterar att det finns risk för osakliga bedömningar och misstänkt bias när ledamöter är obekanta med nya forskningsfält. Ett led i att minimera denna risk är att inkludera ledamöter som är genusforskare inom medicin och hälsa när forskningsprojekt är genusinriktade samt att disputerade barnmorskor bör ingå i bedömningar av etik­ansökningar som innefattar forskningsområdet sexuell och reproduktiv hälsa.

Frågan kvarstår. Hur ska vi vetenskapligt undersöka obstetriskt våld med tanke på det motstånd som ledamöter på EPM och Önep ger uttryck för?

Monica Christianson
Legitimerad barnmorska, universitetslektor, doktor i medicinsk vetenskap och docent vid Umeå universitet

Marianne Velandia
Legitimerad barnmorska, universitetslektor och doktor i medicinsk vetenskap vid Mälardalens universitet

Catrin Borneskog Sinclair
Legitimerad barnmorska, universitetslektor och doktor i medicinsk vetenskap vid Högskolan Dalarna