Under de senaste 30 åren har resurserna per student på grund- och avancerad nivå minskat kraftigt i relation till de ökade kostnaderna. Totalt har det försvunnit 13,2 miljarder kronor jämfört med resurstilldelningen för 1994/95.
Det visar SULF:s rapport, 30 år av underfinansiering – Hur systemfelet i resurstilldelningen sänker den högre utbildningen.
Kostnaderna för högre utbildning har mer än fördubblats jämfört med för 30 år sedan men ersättningen per student har inte följt med.
– Det allvarligaste är att vi har ett system för högre utbildning som med automatik urholkar ersättningsbeloppen. Den stora anledningen till det är effektiviseringskraven med ett produktivitetsavdrag på ersättningsbeloppen, säger Karin Åmossa, samhällspolitisk chef på SULF.
Karin Åmossa
Samhällspolitisk chef, SULF
Produktivitetsavdraget innebär att lärosätena ska effektivisera verksamheten med mellan en och två procent varje år. Något som fått stor effekt under de 30 år som det nuvarande ersättningssystemet har funnits.
– Vi hoppas att rapporten leder till att fler politiker ser det ohållbara i resurstilldelningssystemet. Om produktivitetsavdraget togs bort skulle det göra stor skillnad men vi skulle inte komma hela vägen, säger Karin Åmossa.
Förbundets genomgång visar att samtliga utbildningsområden är underfinansierade. Området undervisning har fått minskade ersättningsbelopp med 42 procent jämfört med för 30 år sedan och medicin med 40 procent. Humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi har skurits ner med 18 procent.
Ett utbildningsområde som har drabbats hårt är natur, teknik och farmaci, NTF. Här skulle det behövas ett tillskott på nära 6,2 miljarder för att komma upp till motsvarande resurser som för 30 år sedan. Neddragningen motsvarar 38 procent och nära 70 000 kronor per student.
– Regeringen talar gärna om att de satsar stort på STEM. Men satsningen som är fullt utbyggd till år 2026 kommer att omfatta totalt 305 miljoner. Det är inte i närheten av de satsningar som skulle behöva göras på området. Det saknas ju mer än 6 miljarder bara där. När man pratar med de som har undervisat länge i naturvetenskap och teknik så beskriver de en utveckling där de måste skära ner på laborationer och inte har möjlighet att ta med studenterna på studiebesök i industrin.
I rapporten betonas att ett system som var tänkt att effektivisera utbildningen i stället lett till en allvarlig urholkning av resurserna. Det ”hotar både kvaliteten på undervisningen och arbetsmiljön för lärare och forskare. Om utvecklingen fortsätter riskerar svensk högre utbildning att förlora sin konkurrenskraft i en global kunskapsekonomi”, skriver man.
Vad innebär urholkningen för lärarna?
– Det blir mindre tid per student. Mindre tid att rätta tentor och förbereda seminarier. Allt måste göras snabbare. Samtidigt jobbar våra medlemmar redan i dag mer än vad de får betalt för. Att högre utbildning fungerar så bra som det gör beror till stor del på gratisarbete, svarar Karin Åmossa.
Under de senaste 30 åren har grupperna till högskolan breddats och antalet studenter blivit fler.
– Breddningen är jättebra men den innebär att en del studenter som kommer från studieovana hem behöver längre tid på sig för att knäcka koderna i högre utbildning. Det leder till svårigheter att effektivisera, och det går inte fortare att undervisa om komplexa frågor i dag än för 30 år sen. Lärosätena får mindre betalt om studenterna inte tar sina poäng, men de måste fortfarande bedriva undervisning på samma nivå som om alla hade tagit alla sina poäng.
Rapporten i korthet – Vad vill SULF?
Avskaffa produktivitetsavdraget. Det tvingar lärosäten att försöka effektivisera undervisningen på ett sätt som inte är möjligt utan att försämra kvaliteten.
Höj ersättningsnivåerna för högre utbildning. För att möta de ökade kostnaderna för löner, lokaler och andra utgifter måste ersättningsnivåerna för högre utbildning höjas. Den nuvarande ersättningen har inte följt med kostnadsutvecklingen, och lärosätena behöver få ökade resurser för att kunna upprätthålla en hög kvalitet på utbildningen.
Införa ett långsiktigt och hållbart resurstilldelningssystem. Det skulle ge lärosätena stabila planeringsförutsättningar och långsiktig hållbarhet. Detta system måste vara flexibelt nog att kunna anpassas till kostnadsökningar och ta hänsyn till att olika utbildningsområden har olika resursbehov.
Minska kraven på administration och återrapportering. Genom att minska återrapporteringskraven och överföra administrativa uppgifter tillbaka till administrativ personal kan lärare få mer tid till undervisning och forskning, vilket skulle bidra till en förbättrad arbetsmiljö och undervisningskvalitet.
Säkerställ att resurstilldelningssystemet har utrymme för att möta studenter med behov av särskilt stöd. Systemet måste vara tillräckligt robust för att kunna möta behoven hos de allt fler studenter som kräver särskilt stöd, såsom studenter med funktionsnedsättningar.
Hela rapporten finns här.
