”Bodies in the classroom” kallas workshopen där olika övningar, ledda av dramapedagogen Malin Larsson, tar sikte på kroppsspråkets roll i undervisningssituationen. I lokalen sitter universitetslärare och forskare, någon professor och en utbildningsledare. Den sista övningen, ”Världens värsta presentation”, ska blir en narrspegel av dagens diskussioner i ämnet. Total dövhet för studenternas inspel blandas med kladdig närgångenhet och skarpt markerad distans. Skräckexemplen är många, stämningen hög.
Workshopen ingår i fördjupningskursen ”Kommunikation för lärande” på Umeå universitet. Den kan påbörjas under hela året och deltagarna väljer själva vilka fyra av totalt tio ”verkstäder” de bakar in i kursen.
– Tanken är att möta lärarna där de är. Många är mer erfarna och har börjat reflektera kring sitt sätt att undervisa, säger kursledaren Agneta Bränberg.
Hon är lektor både vid universitetspedagogik och lärandestöd, som arrangerar kursen, och institutionen för tillämpad fysik och elektronik. Som ny lärare på 1980-talet tyckte hon det var ”hemskt” att tala inför grupp. Lärare var det sista hon tänkt bli. Några tips från en kollega hjälpte henne vidare.
– Jag lärde mig hur jag kunde stå i rummet och annat som gjorde att jag blev tryggare som lärare. Då kunde jag på ett bättre sätt kommunicera det studenterna skulle lära sig.
De retoriska greppen logos, pathos och ethos gäller även i kommunikation för lärande, menar Agneta Bränberg. Ett logiskt och välstrukturerat innehåll är grunden, men känslan, engagemanget och intresset för ämnet – och studenterna – behövs också. Läraren måste dessutom vara trovärdig.
– Om jag är för tyst och försiktig blir jag inte någon studenterna kan lita på. Då blir det svårt att lära sig. Men om jag visar att jag vet vad jag håller på med, och att vi ska lära oss det här tillsammans, då får jag en roll de kan tro på.
Att tänka på kroppsspråket tror Agneta Bränberg är rätt ovanligt bland universitetslärare. Flera trappsteg i utvecklingstrappan ska först betas av. Sedan kan insikten komma med åren.
– Det tar nog olika lång tid. Att det sitter studenter där som man behöver kommunicera med tänker inte alla på från början.
Särskilt viktigt är kroppsspråket vid kursstarter, tycker hon. Studenterna ska känna att det finns en interaktion, att de kan fråga när som helst och att läraren är genuint intresserad både av ämnet och studenternas lärande. Därför brukar hon se till att vara först i föreläsningssalen, hälsa studenterna välkomna och gå runt i rummet för att minska distansen.
– Det är mycket lättare att kommunicera om man inte är på tio meters avstånd hela tiden. Och har sett och hälsat på varandra.
När studenterna ska ha muntliga redovisningar brukar Agneta Bränberg tipsa om att stå långt fram, nära åhörarna, och gärna ”bredbent och stort”.
– Då ser det ut som att man känner sig trygg, och då blir man det.
Ett varierat tonläge, ”här blir det riktigt intressant”, kan ackompanjeras av gester som tydliggör det man säger. Samtidigt bör studenternas kroppsspråk läsas av och tolkas.
– Det viktigaste är att öppna ögonen för att vi i all kommunikation kan använda kroppen. Då kan man också göra lite mer av det. Ofta går vi in i en roll i undervisningssituationen – och man ska inte vara rädd att röra på sig och ”spela rollen” av en bra lärare.
Så kan du kommunicera
-
Hälsa på studenterna. Minska distansen, rör dig i rummet.
-
Stå bredbent och stort. Peka, rör på armar och händer.
- Variera tonläget. Läs av studenternas kroppsspråk. Spela rollen ”bra lärare”.
- Källa: Agneta Bränberg