Efter en serie ”hemska händelser” valde Uppsala universitets rektor Anders Hagfeldt att ta ställning. Han menade att detta var en tid när universitetet behövde ta ställning ”för demokratiska värderingar och för universitetens och forskningens frihet”. Händelserna i fråga var givetvis Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.
Likt andra universitet stöttade Uppsala universitet Sveriges regerings kraftfulla fördömande av invasionen, och på uppmaning av regeringen pausade och avslutade man genast institutionella samarbeten med ryska och belarusiska universitet. Rektorn för Uppsala universitet kände sig manad till detta på grund av ”de allvarliga konsekvenserna för utbildning och forskning” för ukrainska universitet som ”har tvingats att stänga”.
Vad hade rektorn sagt om universiteten inte bara ”tvingats att stänga” utan om alla även hade jämnats med marken? Det behöver vi inte spekulera kring. Detta har nämligen inträffat, men med en avgörande skillnad: att universiteten låg i Gaza och inte i Ukraina.
Sedan den israeliska offensiven inleddes har tolv universitet förstörts av israeliska bomber. Utbildningssystemet har slagits i spillror tillsammans med annan offentlig service, och offensiven har inneburit flertalet brott mot de mänskliga rättigheterna. Takten som palestinier blir dödade av den israeliska armén har varit högre än någon annan större konflikt under 2000-talet, där de israeliska styrkorna medvetet svälter ut den civila befolkningen samt blockerar och håller tillbaka humanitärt stöd.
En rad FN-tjänstemän, juridiska experter och människorättsorganisationer har beskrivit dessa vidrigheter som en del av ett pågående folkmord, där Internationella domstolen i Haag ser dessa anklagelser som sannolika och har gett order om att avsluta offensiven. Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat en arresteringsorder mot den israeliska premiärministern och försvarsministern för deras roll i ”brott mot mänskligheten”. Den här utvecklingen fortsätter även idag när Israel nyligen blev tillagda på FN:s ”svarta lista” över aktörer som bryter mot barns rättigheter i väpnade konflikter
Man kan notera att Uppsala universitets försvar av demokratiska värden har lyst med sin frånvaro sedan den israeliska invasionen. Genom att gömma sig bakom påståenden om institutionell neutralitet har rektorn deklarerat att det i det här fallet ”inte [är] Uppsala universitets roll att ta ställning i utrikespolitiska frågor”. I linje med Palestinian Campaign for Academic and Cultural Boycott of Israels riktlinjer har Academics for Palestine krävt att universitetet utreder, öppet redovisar, samt pausar alla institutionella samarbeten med israeliska universitet.
Dessa krav viftades bort, trots att exakt samma policy gällde när det kom till Ukraina. Detta antyder att beslutet att avfärda kraven faktiskt var ett politiskt beslut, och inte ett ställningstagande enligt en ädel, universell princip.
Det är viktigt att påpeka att kravet inte riktas mot individuella forskare eller vilka universitet som helst. Det gäller specifika institutionella samarbeten med israeliska universitet som är medskyldiga, det vill säga att de medverkar i den israeliska statens krigsbrott och brott mot internationell rätt. Denna medskyldighet kan anta olika former, allt från att ge stöd till studenter som tjänstgör i den israeliska armén till att samarbeta med armén för att utveckla strategier, teknologi, underrättelseverksamhet samt logistiskt stöd.
Från det här perspektivet är det tydligt att Uppsala universitet missar poängen med påståendet att de ”samarbetar med akademiker, inte stater”. Om ett universitet samarbetar med en institution som har militära kopplingar så finns det en risk att det indirekt bidrar till våld och brott mot internationell rätt. Att upprätthålla institutionella samarbeten med dessa universitet går emot Uppsala universitets påstådda stöd för värden som akademisk frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Kunskapssökande är inte en abstrakt och neutral dygd som frigör oss från moraliska överväganden och politiskt ansvar.
Att vägra att samarbeta med medskyldiga israeliska universitet innebär inte en större inskränkning av den akademiska friheten än att vägra att godkänna en studie som strider mot forskningsetiska principer.
I egenskap av studenter och anställda vid vilket universitet som helst bör vi vara vaksamma mot missvisande ställningstaganden som ”neutralitet” och att ”inte välja sida”. Hade det varit ”neutralt” att under apartheidsystemet samarbeta med sydafrikanska universitet som hade speciella kvoter för icke-vita studenter? Hade det varit ”neutralt” att samarbeta med ryska universitet i utveckling av drönarteknik? Eller att samarbeta med ett universitet i en auktoritär stat som utvecklar övervakningsteknik som används mot dess egen befolkning?
Likt andra universitet så kan Uppsala universitet antingen välja att värna sina värderingar om demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, eller så kan de välja att vara neutrala i fall som fullständigt underminerar och bryter mot dessa värderingar och rättigheter. Universitetet kan inte välja båda positioner.
Som ärkebiskop Desmond Tutu träffsäkert sa, om du är neutral i en sutiation av orättvisa, har du valt förtryckarens sida.
Fouad El Gohary
Alexandre Raffoul
Academics for Palestine Uppsala
