Essaygrader marknadsför sig med ”ladda upp klassens essäer, kom tillbaka ett par minuter senare och hitta alla perfekt betygsatta” och ”95 procents tidsbesparing”. Liknande program är Writable, Crowdmark och Gradescope.
I USA har en del lärare redan börjat använda verktygen, enligt tekniktidningen Axios.
Exemplen var från gymnasienivån, men Gradescope marknadsför sig främst till akademin och på brittiska Surreys universitet lanserade en forskargrupp i december Key Evaluation and Assessment Tools Hub (KEATH), ett program som de hävdar kunnat matcha mänskliga lärares tidigare betygsättning och kommentarer.
Programmet påstås ”frigöra tid för både personlig kontakt och forskning”, utlovar de.
– Jag är bekant med programmen, men har inte testat dem själv. Det finns nog sammanhang där de skulle kunna göra rimliga bedömningar, som kortsvarsfrågor där man ska definiera ett begrepp. För längre essäfrågor är jag mer skeptisk, säger Ingrid Forsler, som forskar kring akademins AI-användning vid Södertörns högskola.
Hon påpekar att AI-producerade texter tenderar att se korrekta ut, utan att nödvändigtvis vara det.
– En risk är att AI-rättning på liknande sätt prioriterar svar som låter bra och använder ”rätt ord”, men egentligen inte visar förståelse. I värsta fall att det bestraffar originalitet, att systemet inte känner igen bra svar som avviker från det typiska. Men man kan förstås också tänka sig någon form av kombination där människan har sista ordet. Om det sedan sparar tid får vi se – kanske blir det så att lärarna i stället får extra arbete med att träna AI-systemet.
I Sverige införde Karlstads universitet i mars ett AI-verktyg som bland annat ska kunna sammanfatta kurslitteratur och leta efter språkfel i redan skrivna texter. En student undrade dock i SVT om inte både studenter och lärare nu ”kommer bli väl lata”.
Erik Svensson är professor på biologiska institutionen vid Lunds universitet.
– Vi använder redan AI för att exempelvis identifiera arter på foton, och spontant låter det ganska lockande, rätta tentor är bland de tråkigaste arbetsuppgifterna. Men om en student ifrågasätter bedömningen, då går det ju inte att gömma sig bakom en algoritm.
Med de stora löftena om tidsbesparingar kan man undra – kommer lärare så småningom rentav förväntas att lämna över rättning till sin digitala assistent?
– Jag tror universiteten på sikt kommer lägga in sådana program i digitala examinationssystem, men om det blir obligatoriskt eller frivilligt att använda dem vågar jag inte sia om, säger Ingrid Forsler.
Erik Svensson jämför med den allmänna digitaliseringen.
– Det sades också att det skulle spara tid, men i stället blev det ett sätt att föra över mer administration på lärarna, så löften om att ny teknik kommer lämna mer tid för egen forskning och liknande tar jag numera med en nypa salt.
