En av korridorerna i Långhuset på Örebro universitets campus är inte som alla andra. På ena sidan, utmed en glasvägg som vetter ut mot husets entré, finns en hel rad studieplatser utplacerade. På den andra sidan har fem stora whiteboards hängts upp, en efter en, på väggen.
En fredag i april, då ett oväntat snöfall gör marken utanför fönstret vit, är korridoren full av studenter. En skylt med texten ”Här pågår undervisning. Ska du passera? Smyg gärna.” har placerats precis i början av korridoren.
Här ska förmiddagen ägnas åt en walkshop i programmering, en utbildningsmetod som utvecklats på Örebro universitet de senaste tio åren. Johan Petersson, lektor vid Handelshögskolan på universitetet, har drivit arbetet med walkshops sedan dess start.
– Som många andra universitetslärare är jag inte lärare i grunden. Så när jag gick en kurs i pedagogik här för ungefär tio år sedan började jag fundera över det traditionella kursupplägget, med flera föreläsningar i veckan i vanliga föreläsningssalar, och hur effektivt det egentligen är gentemot läromålen i kursplanen, säger han.
Johan Petersson är lärare på en programmeringskurs som ges under den första terminen på systemvetenskapliga programmet. I kursens lärandemål står det att studenterna ska kunna beskriva, förklara och uttrycka grundläggande begrepp och principer inom objektorienterad programmering, alltså bred programmeringskunskap som inte är fokuserad på ett specifikt programmeringsspråk.
– När jag verkligen satte mig in i det här var det som en aha-upplevelse. Det blev så uppenbart att det var just det vi lärare gjorde, inte studenterna. Vi beskrev, förklarade och uttryckte problem, så fick studenterna bara titta och lyssna. Trots att det står att studenterna ska göra det här, inte bara kunna det rent teoretiskt.
Sedan dess har man arbetat fram konceptet walkshop på kursen. Grundidén handlar om att göra undervisningstiden aktiv, både mentalt och fysiskt, samt att flytta fokus från läraren till studenterna.
– När man programmerar så har man en syntax som man skriver. I vanliga fall görs det på datorn, men här görs det för hand, säger Johan Petersson.
Dagens walkshop har startat. Ungefär 30 studenter har delats in i grupper om fem personer som blivit tilldelade varsin whiteboard, utplacerade längs väggarna i lektionssalen som ligger precis intill korridoren. Även korridoren, med dess många arbetsytor, kan användas om mer plats behövs, men i dag räcker klassrummet gott och väl. Utfällbara väggar har dragits fram för att skapa som små rum, ett till varje grupp. Även dessa är gjorda i whiteboardmaterial och kan användas för att skriva upp syntaxer och uträkningar.
Varje grupp har fått ett pappershäfte, med steg-för-steg- beskrivningar av dagens uppgift. Studenterna ska tillsammans programmera en databas med alla namn i klassen, där användaren ska kunna lägga till och ta bort namn. All programmering görs för hand och i grupp, på de whiteboardytor som tilldelats gruppen. Till sin hjälp har de kursboken och en dator per grupp, som endast får användas för att söka efter information, inte för att göra själva programmeringen.
– När lektionen är slut så lägger vi upp en video där någon av lärarna löser uppgiften i programmeringsprogrammet. Studenterna kan titta på den och se om de gjort rätt och få förklaringar på moment som de kanske haft svårt för, berättar Johan Petersson.
Runt omkring honom hörs ett konstant, dovt sorl. I samtliga grupper diskuteras uppgiftens många steg flitigt och svart text börjar fylla de vita, blanka tavlorna. Förutom syntaxer är varje whiteboard även beprydd av en lista med gruppmedlemmarnas namn.
– Det är vi lärare som delar in grupperna och de är alltid olika. Förutom att lära sig programmering vill vi även att studenterna ska få ett utbyte mellan varandra och lära sig att samarbeta.
Studenterna som går den här kursen har ofta olika nivåer av tidigare erfarenhet inom programmering. Några har programmerat en hel del tidigare, andra inte alls. Genom att alltid ha olika grupper hoppas lärarna att studenterna får ett kunskapsutbyte även av varandra.
– En student som har stor erfarenhet kan lära en nybörjare, båda två vinner på det. Nybörjaren får lära sig någonting nytt och den erfarna får utveckla sin kunskap genom att förmedla den till andra, säger Johan Petersson.
Uppdelningen av grupperna är i mångt och mycket slumpartad. Förutom ur en aspekt.
– Vi ser alltid till att det inte blir en ensam tjej i någon grupp. De är alltid minst två stycken, förklarar Johan Petersson.
Systemvetenskapliga programmet i sig är mansdominerat och ämnen som programmering tenderar att dra till sig fler män än kvinnor. Under de tio åren som metoden walkshop utvecklats så har Johan Petersson och hans kollegor fått feedback från tidigare studenter att en kvinna som är själv i en grupp med män riskerar att hamna utanför samtalet.
– Många tjejer har uppfattat att de blir själva med en grupp grabbar som ska förklara saker för dem. Vi försöker motverka det så mycket som möjligt.
Många tjejer har uppfattat att de blir själva med en grupp grabbar som ska förklara saker för dem. Vi försöker motverka det så mycket som möjligt.
Även om grupperna ska försöka lösa programmeringsuppgiften på egen hand i så lång utsträckning som möjligt så finns det alltid hjälp att få. Läraren Andreas Ask håller i dagens lektion. Han går ständigt runt bland de olika grupperna och hjälper till om de kört fast, eller om de vill diskutera funderingar som väcks i processen.
Anderas Ask har arbetat som lärare på programmeringskursen sedan 2019. Han tycker att den mer aktiva undervisningsmetoden fungerar bra och säger att flera studenter uttrycker att de uppskattar den.
– Jag har själv varit student på kursen tidigare, när den var mer traditionellt utformad med föreläsningar och att man sedan fick gå hem och programmera själv. Med den här formen får de i stället lära sig att kommunicera med varandra, det tror jag är enormt viktigt, säger han.
Som lärare innebär en walkshop mer kontakt med studenterna. Det ger en större och mer direkt inblick i hur de ser på kursinnehållet. Det är något som Johan Petersson särskilt uppskattar.
– Tidigare har jag inte vetat vad studenterna har tyckt varit svårt förrän efter tentamen. Nu kan jag snappa upp det direkt och förklara i stunden.
Tidigare har jag inte vetat vad studenterna har tyckt varit svårt förrän efter tentamen. Nu kan jag snappa upp det direkt och förklara i stunden.
Har du förvånats över vad studenterna upplever som extra utmanande?
– Ja, det har jag faktiskt. Det finns vissa begrepp och moment som jag har tänkt har varit ganska enkla och grundläggande, men som många i själva verket har haft jättesvårt att förstå. Det har verkligen varit ögonöppnande, säger Johan Petersson.
Men den mer studentfokuserade utbildningsmetoden innebär även några utmaningar för läraren.
– Stundtals kan man fastna i diskussioner med en och samma grupp, särskilt om man har knappt om resurser på en stor klass. Jag måste ju hinna med att finnas tillgänglig för alla. När man jobbar i grupp så finns det också alltid risk för att någon hamnar i en mer passiv roll och det måste vi lärare snappa upp och motarbeta. Det kan vara lite knivigt, säger Andreas Ask.
Förutom lärare så finns även två studenthandledare på plats för att hjälpa grupperna. Även de är studenter på systemvetenskapliga programmet, som tidigare själva har gått programmeringskursen. Karam Al-Akhras är en av dem, han gick kursen under höstterminen 2022. Just nu står han och hjälper en av grupperna med dagens uppgift.
Med pennan i högsta hugg använder han en ledig whiteboard på väggen mittemot gruppens, för att stegvis guida dem genom en särskilt knepig frågeställning.
– Innan jag själv läste den här kursen hade jag kodat lite och jag märkte snabbt att jag hade lätt för att förstå ämnet. Innan jag och mina kursare skulle skriva tentor stod jag ofta och förklarade begrepp för dem, så när den här möjligheten dök upp tänkte jag att det var en bra användning av min kunskap, säger Karam Al-Akhras.
Karam Al-Akhras
Studenthandledare på projektet Learning Labs Örebro universitet
Han har tidigare studerat några andra kurser på olika lärosäten innan han började på systemvetenskapliga programmet här i Örebro. Men aldrig tidigare har han varit med om en utbildningsmetod lik walkshops.
– Det här kan verkligen tända ett intresse på ett sätt som kan vara svårt att göra genom vanliga föreläsningar.
Vilken är den största fördelen med att få programmera för hand i stället för på en dator?
– Att man faktiskt får lära sig syntaxen, hur det ska se ut och hur det ska skrivas. Man lär sig också att själv upptäcka felen som datorn hittar. Den här kursen fungerar också väldigt fint som grund inför nästa kurs, då man får skapa ett program från grunden. Det är då man märker hur mycket man lärt sig, säger Karam Al-Akhras.
Gruppen som han hjälper genom uppgiften består av studenterna Max, Nora, Lina, Liv och Samuel. De är alla nybörjare inom programmering och uppskattar den mer aktiva undervisningsmetoden.
– När man skriver ut allt för hand måste man verkligen memorera hur man ska göra. När man använder programmeringsprogrammen så står det ju lite hur man ska gå tillväga och datorn säger till om man gjort fel. Här måste man tänka helt själv, säger Max.
Lina instämmer:
– Här diskuterar man också varje steg med varandra, varför man skriver som man skriver.
Just diskussionen och samarbetet tycker samtliga i gruppen är de största fördelarna med walkshops.
– När man kodar sitter man oftast själv och fattar kanske inte varför något blir fel. Här kan vi lösa det ihop, säger Samuel.
– Man fastnar inte på samma sätt som när man sitter själv, fortsätter Lina.
Förutom kunskap inom programmering får ni också lära er att samarbeta med varandra. Känns det som relevant kunskap inför framtiden?
– Ja verkligen, vi kan alltid lära av varandra, för vi har alla kommit olika långt. Det tror jag kan hjälpa om man ska arbeta i projekt i framtiden, säger Liv.
Under kursens gång hålls det ungefär en walkshop i veckan, ofta på fredagar för att summera det som studerats under veckan. Övrig undervisningstid präglas även den av ett tankesätt där studenterna sätts i fokus.
I stället för traditionella föreläsningar delas studenterna upp i grupper om tre och likt under en walkshop får de ett arbetsschema med frågor som ska besvaras. Till sin hjälp har de kursboken och – sedan ett år tillbaka – Chat GPT.
– Det är ett verktyg som bara kommer användas mer och mer inom programmering, så vi tycker att det är bra att studenterna får lära sig hur det fungerar, säger Johan Petersson.
AI-verktyget kan även upplevas som en lättnad för vissa studenter. Som en del av arbetsschemat uppmanas ofta studenterna att förklara specifika begrepp för varandra.
– Vissa studenter har kanske inte kommit riktigt lika långt och kan ha svårt att greppa programmering. Det kan kännas jobbigt att behöva säga till de andra i gruppen att man inte kan något. Men då får de i stället be Chat GPT om en förklaring och så diskuterar de svaret med varandra.
Den här typen av undervisning hålls ofta i vanliga föreläsningssalar, men man har anpassat hur salen används efter undervisningens behov. I en gradängsal sitter studentgrupperna i kluster om tre på varannan stolsrad.
Varannan rad lämnas tom för att lärare ska kunna röra sig fritt bland grupperna, se deras arbete och kunna hjälpa utan att störa övriga studenter.
– Vi har även ett koncept som vi kallar för föreläsning ”on demand”. Då får studenterna ge sin input i vad de vill ha föreläsning om genom ett digitalt verktyg. Det är ofta samma ämnen som önskas varje år så innehållet ändras inte jättemycket, men det ger studenterna en chans att påverka sin egen utbildning, säger Johan Petersson.
Lokalen där dagens walkshop äger rum är specialbyggd för just detta ändamål med många, stora whiteboards, anpassad akustik och de utfällbara whiteboardväggarna.
Det är en del i ett projekt som heter Learning Labs, vilket är ett samarbete mellan Örebro universitet och Akademiska hus för att utveckla samspelet mellan pedagogik, lärande och det fysiska rummet.
– Johan och hans kollegor var i princip först på universitetet med att börja jobba med de här frågorna. När vi sedan startade arbetet med learning labs så satte vi ihop dem till en första workshop-grupp. Så de har verkligen påverkat projektet med sina tankar och metoder, säger Anna-Eva Olsson, som är teamledare i arbetet med learning labs.
Utöver lokalen som dagens walkshop hålls i så har även flera smarta lärosalar byggts runtom på campus. Bland annat en större hörsal som byggts om i närtid och som blivit väldigt populär bland såväl lärare, studenter som lokala företag på jakt efter konferenslokal.
Trånga stolsrader har byggts om till luftiga kolumner, där flertalet bord med sittplats för fyra personer ställts ut.
Till varje bord finns en tv-skärm gömd i arkitekturen, som kan hissas upp och ner från föreläsarplats. Anpassningarna gör det lätt att driva grupparbeten i rummet, där varje grupp har tillgång till en egen skärm. Vid behov kan salen även användas som en mer traditionell hörsal, genom utfällbara bänkplatser och flyttbara bord och stolar.
– Vi som universitet måste erbjuda något för att locka hit studenter. Då blir smarta studiemiljöer jätteviktiga, säger Anna-Eva Olsson.
Än så länge är det främst programmeringskursen på systemvetenskapliga programmet som använt sig av utbildningsformen walkshops. Men den börjar sakteligen få spridning, både inom Örebros universitet och på andra lärosäten. Inte minst tack vare att modellen förra året belönades med Svenska informationssystemakademins pedagogiska pris.
– Jag har varit i kontakt med två andra lärosäten och så finns det några lärare här i Örebro som börjat utforska hur de kan göra något liknande. Det ska bli spännande att se vart det tar vägen framöver, säger Johan Petersson.
Lärare Andreas Ask tror att metoden även skulle kunna användas inom andra ämnen, inte bara för programmering
– Jag tror att det är lättare att genomföra med mer praktiska moment, som programmering eller kanske inom hälsovetenskaperna. Men man skulle nog kunna forma det utefter mer teoretiska ämnen också, där man diskuterar teoretiska begrepp. Jag tror att det har potential, säger han.
När klockan slår 12 når förmiddagens walkshop sitt slut. Johan Petersson växlar några sista ord angående dagens uppgift – som han själv beskriver som en av de knepigaste på kursen – med en av studentgrupperna innan det är dags att städa undan i lokalen. Tillsammans med lärare Andreas Ask och studenthandledare Karam Al-Akhras börjar han rulla undan de flexibla whiteboardväggarna och samla in häften med arbetsbeskrivningar.
– Egentligen så ska studenterna hjälpa till att städa undan här, men vi är nog lite för snälla och gör det ofta åt dem, säger Johan Petersson, och Andreas Ask instämmer med ett skratt.
Vilken är den mest givande aspekten av den här typen av utbildning?
– Att det är peer learning, studenterna får lära sig tillsammans med andra och av varandra. Det är själva nyckeln, säger Johan Petersson.
… studenterna får lära sig tillsammans med andra och av varandra. Det är själva nyckeln.
Vad vill du skicka med till lärare som också vill skifta till en mer studentfokuserad utbildningsform?
– Man måste inte ha specialbyggda, smarta lokaler för att börja. För tio år sedan, när vi själva startade projektet, använde vi vanliga föreläsningssalar med enkla lösningar som exempelvis blädderblock. Det viktiga är att komma igång och att alltid fortsätta utvecklas.
Learning Labs finns i
Örebro, Göteborg och Umeå
Learning Labs är ett fyra år långt projekt på Örebro universitet i samarbete med Akademiska hus, som löper fram till 2025. Projektet ska verka för att utveckla kunskapen om studiemiljöns påverkan på framtidens lärande. Projektet pågår även på två andra universitet i Göteborg och i Umeå. De tre universiteten har olika inriktningar, men gemensamt för samtliga är att utforska hur flexibel utformning av rum och teknik stödjer olika sorters lärandesituationer.
Walkshopmodellen belönad med pedagogiskt pris
Walkshopmodellen tiIldelades Svenska informationssystemakademins pedagogiska pris 2023. Priset instiftades år 2012 och delas ut vartannat år till en föredömlig insats inom utbildning på grundläggande-, avancerad- eller forskarutbildningsnivå. En föredömlig insats innebär att det finns en tydlig lärandedimension och att det gör skillnad för studenterna. Priset avser att uppmärksamma utbildningsinsatser för att på så vis höja status för såväl insatserna i sig som för ämnesområdet i stort. Det kan ges till en eller flera personer.
