Vi tackar Sanna Wolk för hennes svar på vår debattartikel om sambandet mellan hot mot demokratin och högskolereformer. Frågan är högst relevant i och med UKÄ:s nyss utkomna rapport Akademisk frihet i Sverige.
Wolk pekar på ett av rapportens fynd, att det största hotet mot akademisk frihet kommer utifrån akademin, i form av politisk styrning och påverkan (s. 61).
Hon och SULF bortser dock från vad rapporten har att säga om hoten inifrån akademin: över 50 procent av Sveriges lärare, forskare och doktorander upplever att den akademiska friheten är utmanad idag. Av dem anger 10 procent homogenitet, normativ likriktning och lågt i tak som sina skäl. En konformism i såväl diskussionerna som i valet av forskningsfokus (s. 144). Vidare, flertalet av de tillfrågade akademikerna har som följd valt att självcensurera sig. Få tror att verksamheten kan reformeras inifrån (s. 146).
Samtidigt som detta inre hot mot akademin pågår väljer SULF att slå in på en ny, hårdare retorisk linje mot yttre hot i form av regeringen. För att sammanfatta Wolks argument så lyder det att hårda ord behövs för att ”nå ut” om den ökande politiska styrningen.
Vad är det då Wolk och SULF har sagt om att nå ut med sin varning mot politisk styrning?
Den första delen av resonemanget föranleder ursprungsfrågan, det som vi bett Wolk leda i bevis. Alltså: har den politiska styrningen ökat, och kan detta förklara det skärpta tonläget? På den punkten blir oss Sanna Wolk fortfarande svaret skyldig.
Varken i tidigare debattartiklar från SULF eller i Wolks replik finns något som underbygger varför den nuvarande regeringens politik motiverar anklagelser om att man hotar svensk demokrati. Slutsatsen måste bli att Wolk kritiserar en ny regering, inte en ny högskolepolitik.
Låt oss därför formulera kritiken så att vi når ut: Wolk och SULF utger sig för att vara demokratins beskyddare men agerar i praktiken som ett särintresse – en institutionell opposition till regeringen.
”Wolk och SULF utger sig för att vara demokratins beskyddare men agerar i praktiken som ett särintresse – en institutionell opposition till regeringen.”
Den andra delen, som handlar om medial genomslagskraft, kanske har fog för sig. Tala med bönder på bönders vis. Frågan är då om den retoriken grundar sig i verkliga eller åtminstone av medborgarna upplevda förändringar av högskolan.
Sverige placerar sig i toppskiktet i jämförande mätningar av både demokratiindex och nivå av akademisk frihet. Detta är den verklighet som vi – och SULF – har att förhålla oss till. Med hänvisning till UKÄ:s rapport kan man även dra slutsatser om upplevda hot mot akademisk frihet, både utifrån och inifrån högskolesektorn. Men att påstå att politisk styrning utgör ett angrepp på ”demokratins grundvalar” och en ”nedmontering av demokratin” är verklighetsfrånvänt.
Hårda ord som saknar förankring i en gemensamt upplevd verklighet är inte hårda. De är mjuka. De förflyktigas, betyder ingenting. Vill SULF bli tagen på allvar som röst i högskolepolitisk debatt måste kritiken som formuleras vara saklig och proportionerlig.
”Vi är de första att hålla med om att det finns och har funnits åtskilligt i den svenska högskolepolitiken som är fel, som akademisk frihet på undantag. Här kan aktörer i SULF:s ställning göra skillnad. I nuläget ropar man i stället varg där ingen seriös bedömning talar för att vargen är här.”
Vi är de första att hålla med om att det finns och har funnits åtskilligt i den svenska högskolepolitiken som är fel, som akademisk frihet på undantag. Här kan aktörer i SULF:s ställning göra skillnad. I nuläget ropar man i stället varg där ingen seriös bedömning talar för att vargen är här. Då kan det hända att ingen lyssnar den dagen rovdjuret står och gläfser på förstubron.
Magnus P. Ängsal
Universitetslektor och docent i tyska, Göteborgs universitet
Johan Gärdebo
Historiker vid Uppsala universitet och Research fellow vid University of Cambridge
