Vid en konferens på Kungliga biblioteket lanserades officiellt Nationella riktlinjer för öppen vetenskap. En stor mängd talare och paneldeltagare behandlade olika aspekter av ämnet.
Anna Wetterbom som är VD för forskningsfinansiären Ragnar Söderbergs stiftelse hade fått förtroendet att ge avslutande reflektioner från konferensen.
Hon började med att påminna om att Vetenskapsrådet 2014 fick ett uppdrag att ta fram förslag till nationella riktlinjer för öppen tillgång till forskningsinformation. Hon skrev då en del av det som handlar om forskningsdata.
– Som jag minns det så tog vi i från tårna när det gällde tidsramen. Vi satte som mål att om tio år, 2024, ha öppen tillgång till forskningsinformation. Det kändes som tio år var jättelångt bort.
Men nu har det alltså gått tio år. Nästa regering slog i forskningspropositionen 2016 också fast att det skulle ta tio år tills Sverige var framme vid öppen tillgång, det vill säga att det skulle bli 2026.
– Kommer vi att ha löst det här då? Nej, jag tror inte det, tyvärr. Vi har kommit långt, men vi kommer inte att vara klara till 2026, sade Anna Wetterbom.
Hon har en hypotes vad det kan bero på. Enligt Anna Wetterbom har Vetenskapsrådet, Kungliga biblioteket och SUHF skrivit minst 15 rapporter på de här tio åren som på olika sätt berör öppen vetenskap.
Regeringen har tagit emot två utredningar som också berör öppen vetenskap, den har också lämnat ifrån sig två forskningspropositioner där man anger mål och uppdrag kring öppen vetenskap.
Anna Wetterbom menar att i det svenska systemet är vi jättebra på att problematisera men tyvärr inte lika bra på att se möjliga lösningar.
– Det är här skon klämmer tror jag. Vi behöver inte fler utredningar och rapporter. Vi behöver börja göra öppen vetenskap. Jag tycker vi ska se öppen vetenskap som ett verb. Vi ska alltså göra öppen vetenskap.
”Vi behöver inte fler utredningar och rapporter. Vi behöver börja göra öppen vetenskap.”
Anna Wetterbom
Hon anser att en hake är att det mest är ”policylagret” som sysslar med öppen vetenskap, den här konferensen är ett exempel; deltagarna representerar en stor del av de som tar fram riktlinjer, de som finansierar, de som pratar om öppen vetenskap.
Men så länge arbetet med öppen vetenskap stannar inom det skiktet händer inget, enligt Anna Wetterbom.
– Vi måste involvera forskarna. Om forskarna inte tycker att det här är värt det, då kommer det inte att flyga.
För att sätta i gång behöver man inte veta exakt hur det ska gå till, betonade hon.
– Ingen av oss här vet hur det ska gå till. Vi kommer aldrig att ha alla svar utan vi får lösa saker längs vägen. Här tycker jag att arbetet för open access till publikationer är ett bra exempel. Där började man ställa krav tidigt, trots att ingen visste hur det skulle gå till.
Anna Wetterbom avslutade sitt anförande med att poängtera sitt viktigaste budskap. Hon riktade sig till alla konferensdeltagare, både på plats och på nätet.
– Om vi menar allvar med öppen vetenskap: Sluta utred, börja gör och prioritera vad som är viktigast på kort och lång sikt! Om vi gör det, då tror jag att vi kommer att lösa det. Inte till 2026, men kanske i alla fall på fem till tio års sikt.
