Efter att lärosätena nu svarat på UKÄ:s undersökning om cancelkultur har en synnerligen polariserad debatt brutit ut.
När en politiker gör ett utspel, angriper en motståndare, eller startar en debatt får man utgå från att det finns något han eller hon vill uppnå.
Så när utbildningsminister Mats Persson (L) i januari 2023 gav Universitetskanslersämbetet, UKÄ, i uppdrag att undersöka akademisk frihet på lärosätena undrade man vad han ville åstadkomma.
En sak lyckades han genast med. Redan från när uppdraget aviserades hösten 2022 har det diskuterats, och diskussionen har fått nytt liv sedan lärosätena svarat på UKÄ:s frågor.
I SvD granskade Elisabet Andersson svaren och under rubriken ’”Woke-vänster” inte hotet mot akademin’ skriver hon att lärosätena inte hittade något som tydde på en cancelkultur. I stället menade man att om det är något som hotar den akademiska friheten är det extremhögern.
I den efterföljande polemiken är tonen från ena sidan triumferande – vad var det vi sa, det finns ingen cancelkultur vid lärosätena.
Men i Ivar Arpis blogg ”En rak höger” har Anna-Karin Wyndhamn också läst lärosätenas svar och hon menar att de undviker att rapportera till och med om kända kontroversiella fall.
Så den andra sidan är nu indignerad – vad hade ni väntat er, en självvärdering är värdelös, lärosätesledningar vill naturligtvis inte erkänna att övergrepp på den akademiska friheten har gjorts vid deras lärosäte.
Det framgår tydligt att alla som yttrar sig är ense om att den akademiska friheten är hotad, men varifrån hoten kommer är man helt oense om.
Ena sidan pekar på högerextremister, klåfingriga politiker, dåliga arbetsvillkor och osäkra anställningar. Man framhåller angrepp på genusforskning och genusforskare som ett stort problem.
Andra sidan pekar på en politisk korrekthet förmedlad via HR-avdelningar och byråkrater som leder till tystnadskultur och självcensur samt att wokeföreträdare och aktivistiska studenter gör sitt bästa för att cancellera oliktänkande.
Så står vi där med en debatt i spagat.
”Ingen kan blunda för att globalt är den akademiska friheten, liksom demokratin, på tillbakagång.”
Ingen kan blunda för att globalt är den akademiska friheten, liksom demokratin, på tillbakagång. Så diskussionen om akademisk frihet och dess olika dimensioner är nödvändig och av största vikt också i Sverige.
Men det är knappast konstruktivt att stärka akademisk frihet genom att initiera en dispyt som gräver ideologiska och politiska skyttegravar.
Upprinnelsen till de här meningsutbytena var ju ett uppdrag till UKÄ som officiellt handlade om att kartlägga akademisk frihet. Trots det uppger utbildningsminister Mats Persson själv i uttalanden och debattartiklar att kartläggningen handlar om woke och cancelkultur.
Så det är uppenbart vilken sida utbildningsministern ställt sig på i denna spagatdebatt.
Troligen anser han att ”woke-vänstern” har en alldeles för stark position på lärosätena. Genom att ge UKÄ i uppdrag att undersöka akademisk frihet tar han strid om ”problemformuleringsprivilegiet” och därmed i slutänden om inflytande och makt i akademin.
UKÄ:s uppdrag ska redovisas den 15 maj 2024. Det blir spännande att ta del av resultatet och den efterföljande diskussionen.
