Doktorandernas små kunskaper i svenska ett socialt problem

Runt 30 procent av doktoranderna talar lite eller ingen svenska alls, visar en enkät som Göteborgs universitet har gjort.

Enligt undersökningar vid Göteborgs universitet har en allt större del av doktoranderna inga eller mycket dåliga kunskaper i svenska språket. Det framgår att bristande kunskaper i svenska är en riskfaktor för social isolering.

Den senaste doktorandenkäten vid Göteborgs universitet, från 2023, visar att så många som 30 procent av doktoranderna talar lite eller ingen svenska alls.

Enligt tidigare rapporter lider många utländska doktorander av ensamhet och känner sig uteslutna från gemenskapen på institutionen.
– Sådana problem har kommit fram på både IT-fakulteten och naturvetenskapliga fakulteteten som jag känner till bäst. De internationella doktoranderna menar att det lätt blir grupperingar av olika doktorander och att man kan känna sig exkluderad eftersom man till exempel inte har tillgång till allt material på engelska, säger Lillemor Dahlgren, samordnare för jämställdhet och likabehandlingsarbetet vid Göteborgs universitet.

Lillemor Dahlgren

Samordnare för jämställdhet och likabehandlingsarbetet vid Göteborgs universitet

Tidigare doktorandrapporter från student­kårerna vid Göteborgs universitet visar att andelen doktorander som talar lite eller ingen svenska alls ökat från 15 procent 2013/2014, till 25 procent 2018/2019, och alltså 30 procent år 2023.
GU:s studentkårers doktorandrapport från 2020 visar att många internationella doktorander upplever att deras bristande kunskaper i svenska riskerar att leda till social uteslutning.

Bland dem som talar lite svenska eller ingen svenska upplevde 50 procent av kvinnorna och 37 procent av männen att de känner sig åsidosatta.

Liknande resultat rapporteras i en tidigare undersökning från Lunds universitet.
Många doktorander lyfter fram att de inte får tillgång till all nödvändig information, eftersom den ofta endast ges på svenska.

GU-rapporten konstaterar också att andra undersökningar har funnit att doktoranders upplevelser av social uteslutning kan kopplas till sjukskrivningar eller avhopp från doktorandstudierna.

Men även situationen utanför lärosätet kan spela roll för en upplevelse av utanförskap.

Susanna Karlsson, docent i svenska vid Göteborgs universitet och expert i arbetet med en ny språkpolicy vid GU, påpekar att språket självklart inte bara spelar roll på arbetsplatsen, utan för sociala kontakter utanför den och exempelvis för att förstå hur myndigheter fungerar eller för kommunikation med skola och förskola för den som har barn.
– Man ska inte glömma att doktorander är här i minst fyra år, ofta fem eller sex år. Alltså en avsevärd del av en livstid. Då kan det finnas ett starkt personligt incitament att lära sig det språk som talas i det land man lever, säger hon.

Susanna Karlsson

docent i svenska vid Göteborgs universitet och expert i arbetet med en ny språkpolicy vid GU.

Dessutom påminner hon om regeringens planer på att införa krav på kunskaper i svenska för att få permanent uppehållstillstånd.
– Genomför regeringen planerna är det klart att det också kommer vara ett starkt incitament för doktorander att lära sig svenska.

En regeländring kan komma att påverka lärosätenas agerande.
– Om det är intressant att behålla internationella doktoranders kompetens i Sverige kan man tänka sig att en del institutioner kommer att satsa på doktoranders svenskkunskaper genom att exempelvis göra svenskstudier förlängningsgrundande, säger Susanna Karlsson.

Universitetskanslersämbetet, UKÄ, bekräftar den generella bilden av risken för social isolering och allmän utsatthet för doktorander som inte kan svenska.
– Språkfrågan är ingenting som vi har undersökt specifikt. Men vi ser ju i resultaten av våra ordinarie granskningar att det absolut är en risk som finns för ensamhet, utsatthet och bristande stöd, säger Tobias Osvald, utredare vid UKÄ.

Tobias Osvald

Utredare vid UKÄ.

Han är en av författarna till UKÄ-rapporten Forskar­utbildning i närbild från 2023.
– I den här aktuella rapporten ser vi överlag att doktoranders forskarutbildning är väldigt komplex och att den ofta innefattar stress. Det finns roll- och målkonflikter som kan påverka doktorandens arbetsmiljö och studier och det gäller generellt för alla doktorander.

Men de internationella doktoranderna skiljer ut sig.
– Vi ser också att doktorander som inte har svenska som förstaspråk är en grupp som kan ha mycket svårare att känna tillhörighet och komma in i olika sammanhang. Det har ofta att göra med att information på engelska brister eller att man i vissa miljöer inte får möjlighet att delta fullt ut i till exempel undervisning eller handledning om man inte helt behärskar svenska, säger Tobias Osvald.

Topias Tolonen

Ordförande för Sveriges förenade studentkårers doktorandkommitté, SFS-DK.

I ett mejlsvar till Universitetsläraren understryker Topias Tolonen, ordförande för Sveriges förenade studentkårers doktorandkommitté, SFS-DK, att språkfrågan definitivt är ett problem för många internationella doktorander.

Han pekar på att sociala problem kan uppstå av olika saker: hos många institutioner fikar man på svenska, man har seminarier på svenska, eller institutioner håller möten med personalinformation och institutionsstyrelsemöten på svenska.

I en debattartikel i Universitetsläraren förra våren skrev SFS-DK om hur språkbarriärer påverkar doktoranders möjligheter att delta i beslutsfattande inom lärosätena.

Men Topias Tolonen påpekar att det finns en rad faktorer som hänger samman och kan orsaka känslor av utanförskap. Som att många utländska doktorander kämpar med migrationsprocesser och inte har vänner, familj eller stödsystem i Sverige.

Frågan om att internationella doktorander känner utanförskap eftersom de inte kan svenska är långtifrån ny.

SULF:s doktorandförening drev redan 2015 i debattartikeln ”Så kan vi bättre inkludera utländska doktorander” i Universitetsläraren frågan om inkludering av icke svensktalande doktorander.

Och det är samma förslag till åtgärder som återkommer, från doktorander i enkäter och från doktorandorganisationerna SFS-DK och SULF:s doktorandförening: All nödvändig information ska finnas på både svenska och engelska och olika möten och seminarier ska göras tillgängliga också för dem som inte kan svenska. 

Men man vill också göra kurser i svenska mer tillgängliga och även till exempel arrangera regelbundna ”språkfika” på svenska.

Det är ungefär samma förslag i dag som 2015.
Samordnare för jämställdhet och likabehandlingsarbetet vid Göteborgs universitetet, Lillemor Dahlgren, understryker att det är en ledningsfråga hur utländska doktorander, med eller utan kunskaper i svenska, blir inkluderade på arbetsplatsen.

 Det är alltid chefen som har ett övergripande ansvar att se till att det är en arbetskultur och ett arbetsklimat som inkluderar alla.

– Det är alltid chefen som har ett övergripande ansvar att se till att det är en arbetskultur och ett arbetsklimat som inkluderar alla, säger hon.

Missar nödvändig information

Många doktorander lyfter fram att de inte får tillgång till all nödvändig information, eftersom den ofta ges endast på svenska. Detta gäller information som går ut muntligt på personalmöten men också skriftligt via e-post, styrdokument, regler och liknande, på såväl institutions- som universitetsnivå.

Källa: GU:s studentkårers doktorandrapport 2020

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023