– I en ostrukturerad miljö kommer de som gillar att höras att ta mycket mer plats. Man kan då förledas att tro att de andra inte har något att säga. Det tycker jag är problematiskt, säger Klara Bolander Laksov, professor i högskolepedagogik vid Stockholms universitet.
Klara Bolander Laksov
Professor i högskolepedagogik vid Stockholms universitet
Hon säger att seminariet är ett av få tillfällen då studenterna får möjlighet att bearbeta information i närvaro av sina lärare och att det därför är viktigt att hjälpa alla studenter att vara aktiva.
”Jag brukar säga att information gånger bearbetning blir kunskap.”
Klara Bolander Laksov
– Jag brukar säga att information gånger bearbetning blir kunskap. Om man bara låter några studenter bearbeta lämnas de andra åt sig själva i sitt bearbetande, vilket alla inte klarar av.
En första sak man kan göra för att underlätta för de som är mer eftertänksamma, är att tidigt se till att alla får en röst i rummet. Till exempel genom en presentationsrunda.
– Man behöver på ett snällt sätt ha fått studenterna att lyfta sin röst i rummet så att de känner sig trygga. En del känner sig bekväma först när de pratat kanske tre gånger, säger Klara Bolander Laksov.
Ett annat knep är att låta studenterna pröva sina tankar i mindre sammanhang innan de ska prata för hela gruppen.
– Man kan låta dem förklara för den som sitter bredvid hur de tänker kring litteraturen. Sedan frågar man: Vad tyckte den som du pratade med?
En som nästan alltid låter studenterna prata i mindre grupper på seminarier är Hans Färnlöf, professor i franska vid Stockholms universitet.
– Medan de pratar i grupperna går jag runt bland dem och sedan tar vi diskussionen allihopa. Det är lättare att prata i storgrupp om man först fått testa sin idé. Och jag kan fånga upp och lyfta idéer som jag har hört i grupperna, framför allt för studenter som inte tar så mycket plats, säger han.
Hans Färnlöf
Professor i franska vid Stockholms universitet
Något annat Hans Färnlöf ofta gör är att blanda förberedda övningar med oförberedda. Att först ha sagt något förberett gör det enklare att vara aktiv även i de oförberedda övningarna, menar han.
– Det är mycket psykologi i att våga prata, särskilt när det handlar om ett främmande språk.
Men ett jämnare talutrymme handlar inte bara om att hjälpa tysta studenter att ta plats, utan minst lika mycket om de pratiga studenterna.
– De som pratar väldigt mycket är ofta ganska omedvetna om att de tar över. De har kanske svårare för tystnad och känner sig tvingade att prata, säger Klara Bolander Laksov.
För att undvika det krävs att seminariet har tydliga ramar, menar hon och ger ett konkret tips, inspirerat av dialogseminariemetoden:
– Man kan be studenterna skriva korta texter i samband med att de läser inför seminariet. På seminariet får var och en läsa upp sin text. Sedan kan man till exempel låta de tre som sitter efter kommentera på den som läst och sedan läser nästa person.
På så sätt fördelas taltiden jämnt och man lyssnar på varandra. Om man ska träffa en grupp många gånger kan man göra detta de första gångerna för att skapa en bra dynamik, föreslår Klara Bolander Laksov.
Det man måste akta sig för som lärare är också att själv förklara för mycket, menar hon och säger att det är lätt att luras in i det eftersom studenterna tycker om att få svaren.
Hans Färnlöf tycker att det är viktigt att tydliggöra varför man ska vara aktiv samt att ha en tillåtande attityd.
Bland annat brukar han prata om vad det innebär att säga fel.
– Jag brukar säga att på lektionerna kan man göra hur många fel som helst. Det är tentan eller inlämningsuppgiften som avgör betyget och det är nästan omöjligt att lära sig något utan att göra fel.
Tre tips för ett jämnare talutrymme
- Låt alla tidigt få höra sin röst i rummet, till exempel med en presentationsrunda.
- Börja i grupp eller par. Då blir det lättare att prata i storgrupp sedan.
- Ge tydliga ramar. Testa till exempel att låta alla förbereda en text som de läser upp.
Källa: Klara Bolander Laksov och Hans Färnlöf
