Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Här simuleras våldsdåd i nattklubbsmiljö

Nattklubben Valkyria är i själva verket ett rum högst upp i en av byggnaderna på Mittuniversitetets campus i Östersund.

Hur reagerar olika människor i en krissituation? Vilken betydelse har deras bakgrund, kunskap och erfarenheter? Det är några av de frågor som forskarna vid Risk and Crisis Research Center, RCR, vid Mittuniversitetet i Östersund söker svar på, bland annat genom olika simuleringar.

30 oktober, 2023
Anneli Åsén

Lördagskväll i Östersund. På klubben Valkyria färgar grönt och violett ljus den rök som med jämna mellanrum pyser ut i lokalen. I sitt bås står dj:n och styr mixerbordet samtidigt som han höjer sin vänsterarm, vevar med den i luften i takt med den pulserande housemusiken. Golvet fylls av dansande människor med glas i händerna – alla som är här har fått varsin drinkbiljett som de kunnat lösa in i baren.

Fast egentligen är klockan fyra en vanlig torsdagseftermiddag, och nattklubben är i själva verket ett rum högst upp i en av byggnaderna på Mittuniversitetets campus i Östersund.

Bardisken är ett kontorsbord i ståhöjd, de långa raderna med flaskor bakom den är projicerade på väggen och dryckerna i glasen alkoholfria. Killen i dj-båset hade för en kvart sedan ingen aning om att han var dj, lika lite som den man som med bister min och korsade armar står och betraktar klubbgästerna, visste att han var säkerhetsvakt.

Precis som de människor som än så länge lite trevande dansar där på golvet vet de bara att de är statister i ett forskningsprojekt som Risk and Crisis Research Centre, RCR, driver.

Nattklubbscenariot är grunden för ett antal experiment som ska äga rum senare under hösten. Den här dagen ska det hela testas i en pilotövning.

Kari Pihl hjälper ett par av statisterna att få fast sina mikrofoner, så allt de säger kan höras till kontrollrummet.

Forskningen vid RCR är tvärvetenskaplig och har tre huvudsakliga teman: risker, kriser och hållbarhet – det sistnämnda utifrån tanken att ett icke hållbart samhälle i sig kan skapa risker och kriser.

Just den här dagen ligger fokus på det fyraåriga projektet ”Människa, mått och motståndskraft”. Det går i korta drag ut på att studera människors kunskap, vilja och förutsättningar att hantera större samhällsstörningar.

Målet är att bidra med kunskap om hur kommunikation i samband med krissituationer bör utformas för att fungera optimalt i olika sammanhang och hos olika individer.

Minna Lundgren

Universitetslektor i sociologi

– Hur ska man rikta sig till människor som inte har svenska som förstaspråk, till exempel? Och till personer med låg tillit till myndigheter, säger forskningsledaren Minna Lundgren, som är universitetslektor i sociologi.

”Hur ska man rikta sig till människor som inte har svenska som förstaspråk, till exempel? Och till personer med låg tillit till myndigheter?”

Piloten och de kommande experimenten har föregåtts av ett stort antal intervjuer, en nationell enkät i samarbete med Statistiska centralbyrån och en mindre till gymnasieelever med frågor utifrån Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps material ”Klara, färdiga – Berättelsen om en kris. Tricken för att klara den”, berättar hon.

En viktig, ja avgörande, del av RCR är dess simuleringslabb. En rektangulär lokal utrustad med 360-projicering, surroundljud med mera, liksom dolda kameror, mikrofoner och annan teknik som gör det möjligt att se allt som händer i den från ett intilliggande kontrollrum.

Dessa finesser gör att lokalen med enkel scenografi går att förvandla till olika typer av rum, ungefär som en så kallad black box på en teater.

När forskarna ville studera hur människor agerar vid ett strömavbrott gjordes det till en tvårumslägenhet, när Mittuniversitetets turismforskningscentrum Etour ville testa hur skyltning påverkar turisters val förvandlades rummet till en djurpark. Och när räddningstjänstpersonal skulle öva sig på att arbeta bland panikslagna människor blev rummet ett köp­centrum.

Labbet används alltså även av utomstående aktörer som vill göra olika sorters övningar i simulerad miljö. Samtidigt kan RCR få underlag till sin forskning och värdefull kunskap om hur de kan utveckla labbet.

Per Alexander Esbjörnsson och Kari Pihl sätter upp mörka draperier som hjälper till att förvandla labbet till klubblokal.

Givetvis är även forskare vid andra lärosäten välkomna hit att använda labbet. Bland annat medverkar RCR i det EU-finansierade projektet Futuresilience, som syftar till att förbättra samhällsaktörers förmåga att snabbt reagera på kriser, och inom vilket ett stort antal lärosäten i Europa tar chansen att komma och göra tester i labbet, berättar centrets verksamhetsledare Kari Pihl.

På bordet framför henne ligger några kvitton från olika byggvaruhus. De vittnar om att en del inköp har behövt göras för dagens experiment: skruvdragare står det på ett, maskeringstejp och mjölkpapp på ett annat.

Det sistnämnda, får vi veta, har hon och kollegerna blivit tipsade att täcka golvet i simuleringslokalen med för att skydda det mot eventuellt spill från ”nattklubbsgästernas” glas. I golvet finns nämligen ett antal högtalare som kan åstadkomma vibrationer.

Personen som agerar dj gör sitt bästa för att få de andra statisterna att låtsas att de verkligen är på en nattklubb.

Att arrangera sådana här experiment är delvis mycket hands-on. När Universitetsläraren kom till labbet tidigare på dagen stod Kari Pihl och Per Alexander Esbjörnsson, tekniskt ansvarig, på stegar och fäste mörka draperier på den vikvägg som ställts upp i rummet för att skapa en korridor från den fejkade nattklubbsentrén till själva klubblokalen.

Det är där som forskningsdeltagarna nu börjat köa för att lämna in sina ytterplagg, prickas av på gästlistan och få drinkbiljetter. För nu sätter pilotexperimentet i gång på riktigt, medan Minna Lundgren, hennes kollegor och vi journalister gömt oss i kontrollrummet.

Deltagarna i piloten – de flesta studenter vid Mittuniversitetet har blivit indelade i grupper. De vet bara att de ska delta i ett experiment med en våldsam incident i nattklubbsmiljö. Av forskningsetiska skäl har de också fått veta att de inte kommer att bevittna något våldsamt eller någon skadad person.

Några av statisterna som snart ska agera garderobiär, vakt och nattklubbsbesökare får instruktioner av Per Alexander Esbjörnsson.

Uppmaningen till dem har varit att de ska agera som om det vore på riktigt och att de ska logga in i en övningschatt i Whatsapp.

Statisterna, som redan är på dansgolvet, har fått instruktioner på varsin liten lapp. Några av dem ska spela vanliga klubbesökare som känner varandra: ”Ni rör er tillsammans, tar kontakt med forskningsdeltagare tillsammans, går till baren tillsammans”. En har fått tips om hur hon ska agera som garderobiär, andra vad de ska göra som bartendrar.

En kvinna har fått veta att hon efter en kort stund kommer att få ett sms. Då ska hon springa ut på dansgolvet och ropa att någon ”skjuter hejvilt utanför klubben”, som det står på lappen.

Risk and Crisis Research Center, RCR

Tvärvetenskapligt forskningscentrum som utvecklar och kommunicerar kunskap om risk, kris och säkerhet, ofta i samarbete med andra aktörer. Beläget vid Mittuniversitetet, Campus Östersund.

RCR Simulation Lab
I labbet är det möjig att studera hur människor beter sig, reagerar och lär sig, genom att de får öva på situationer som av säkerhetsskäl inte kan övas i verkligheten. I labbet går det att:

  • Återskapa miljöer och situationer som redan har hänt för att lära sig mer av dem, samt skapa möjliga framtida scenarier.
  • Få människor att bli bekanta med olika situationer innan de möter dem.
  • Uppleva en tänkt miljö, exempelvis ett bostadsområde innan det byggs.
  • Erfara hur något känns, till exempel att utrymma ett rökfyllt rum.

Inspelningsmöjligheterna i labbet gör det också möjligt att observera det som händer i labbet och använda videoinspelningar för själv- och grupp­reflektion.

Scenariot som ska studeras är hur människor agerar i samband med ett våldsdåd och på vilket sätt de tar till sig och sprider vidare information om det. Den här dagen handlar det mest om hur scenariot är uppbyggt och annat som kan behöva finslipas inför de ”skarpa” experimenten.

Så ser vi på kontrollrummets skärmar hur dansgolvet på Valkyria så sakteliga fylls på. Efter bara några minuter kommer kvinnan som skulle larma om skjutningen springande och försöker påkalla folks uppmärksamhet. Strax därpå börjar många av dem fippla med sina mobiler och ta sig mot utgången.

En tredje grupp, ”kompisar”, som inte är med i ”klubben”, kan följa skeendet genom nyhetsflashar (förfabricerade av RCR:s forskare) på sina mobiler.

När de fattar att något allvarligt händer börjar de messa till sina vänner på klubben. I kontrollrummet kan vi följa såväl flödet av nyhetsflashar som dessa meddelanden. ”Är det skjutning där?” skriver en och fortsätter ”det står i Aftonbladet att det är utanför, men SVT säger att det är inne”.

Detta är en av de saker forskarna vill studera: Vad i nyhetsflödet väljer mediekonsumenterna (i det här fallet vännerna) att tro på och hur agerar de på vad de läser? För de vidare de osäkerhetsmarkörer som finns i medierapporteringen, sådant som ”uppger att”, ”fått uppgifter om”, eller försvinner sådant när de för informationen vidare, så att osäkra, eventuellt ryktesspridda uppgifter blir till sanningar?

Frågeställningen bygger bland annat på forskningsrapporten Allt tyder på ett terrordåd som är utgiven av Institutet för mediestudier och bygger på en studie av ett antal forskare vid JMG vid Göteborgs universitet, om terrordådet på Drottninggatan 2017.

Av rapporten framgår att sådana osäkerhetsmarkörer ofta sållas bort då uppgifter förs vidare.

– Det blir som ett slags informationshål, säger Minna Lundgren.

I kontrollrummet invid labbet kan Kari Pihl, Minna Lundgren, Per Alexander Esbjörnsson och de andra forskarna följa scenariot via bildskärmar och högtalare.

De senaste åren tycks det också ha skett en förskjutning i hur sådana här nyheter både sprids och tas emot.

– Under pandemin kunde vi se hur många saker blev ifrågasatta och sedan dess verkar många människor ha börjat triangulera information: en uppgift på Tiktok tar ingen på allvar, men kommer det tio börjar man undra om det ligger något bakom och kollar andra, mer tillförlitliga, kanaler, säger Minna Lundgren.

”Under pandemin kunde vi se hur många saker blev ifrågasatta och sedan dess verkar många människor ha börjat triangulera information”

Samtidigt vill hon och hennes kolleger utröna vilken effekt sådant som övningar och kunskap kan påverka hur människor agerar i den här typen av situationer. Hon exemplifierar med en egen upplevelse: När hon var 14 år var familjen på bilsemester. Vid en rastplats fanns det möjlighet att lära sig hur man tar sig ur en uppochnervänd bil.

– Jag hade inte tänkt på det sen dess. Men så, för fem år sedan, voltade jag i min bil. Det första som kom i min skalle när jag hängde upp och ned i bilen var hur jag skulle göra för att knäppa upp bältet, skydda nacken och ta mig ur. Det hjälpte mig att bevara lugnet.

I kontrollrummet denna torsdag finns också Maja Klinga, doktorand i sociologi vid Mittuniversitetet. I den första artikeln i sin kommande sammanläggningsavhandling kommer hon att ha fokus på hur desinformation kan förstås och spridas.

Maja Klinga

Doktorand i sociologi

– Så i dag är jag främst intresserad av hur kompisarna agerar och hur kedjan av kommunikation mellan dem och forskningsdeltagarna tar sig uttryck. Men det blir också spännande att studera i vad mån övning före påverkar hur folk beter sig, säger hon.

”... det blir också spännande att studera i vad mån övning före påverkar hur folk beter sig”

Hon berättar att hon och de andra forskarna såg till att lägga in en ganska hög grad av osäkerhetsparametrar när de utformade de fejkade medierapporter som ingår i pilotövningen.

Att anordna den här sortens experiment ställer höga etiska krav. Det är ett av skälen till att Universitetsläraren inte får vara med på den riktiga övningen, utan bara vid pilotförsöket. RCR-forskarna är också noga med att kontrollera att samtliga – såväl statister som forskningsdeltagare – är på det klara med förutsättningarna.

Innan det hela drog i gång bad Minna Lundgren alla att fundera på om de hade obehagliga minnen av tidigare upplevelser som eventuellt kunde triggas. Hon berättade också att en samtalsterapeut fanns på plats om det skulle uppstå behov av att prata av sig efteråt.

På nattklubben Valkyria blir det snabbt ganska rörigt. Vid garderoben står en hoper människor och försöker ta sig ut, men hindras av ”vakten” – som i sin statistinstruktion fått veta att han inte ska släppa ut någon.

Efter en kvart avbryter Minna Lundgren det hela och så samlas hela gänget – forskningsdeltagare, statister och forskare – för bullar, läsk och genomgång. Synpunkterna är många. Det var svårt att låtsas känna folk man aldrig tidigare mött, konstaterar några statister och flera av dem hade önskat mer utförliga instruktioner, tydligare ”regi”.

Skratt utbryter när en statist konstaterar att ett problem var att alla var nyktra. ”Så brukar det ju inte vara mitt i natten på en klubb”, som han säger.

När någon föreslår att det hela borde ha börjat med någon slags övning som gör det lättare att komma in i rollerna nickar Kari Pihl där hon står och för anteckningar. Någon vecka senare är hon väldigt nöjd med vad som kom fram genom pilotövningen.

– Vi insåg till exempel att forskningsdeltagarna måste få vara på klubben en stund innan något händer, i stället för som nu, att de just hade kommit dit. Så piloten var ovärderlig!

Ett projekt för att lära sig att nå ut till människor i kris

Projektet ”Människa, mått och motståndskraft: Nya sätt att studera riskkommunikation, ansvar och beredskap” har pågått sedan 2021. Det går ut på att studera vilken kunskap, vilja och förmåga som befolkningen i Sverige har att hantera stora samhällsstörningar.
Det hela ska utmynna i en modell för hur information till människor, om hur de ska agera vid olika typer av kriser, ska utformas på bästa sätt.
Projektet finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. I forskningsgruppen deltar sju disputerade forskare, en doktorand och en assistent, som studerar tre typer av kriser: extremväder, våldsamma incidenter och terrorism, samt hybrida hot och desinformation. Gruppen har följande frågeställningar som utgångspunkt:

  • l Vilken betydelse har erfarenhet, resurser och fysisk kontext för människors förståelse för större samhällsstörningar?
  • l Vilka faktorer och samband kan identifieras mellan kommunikation, motivation och individuell handling inför och under större samhällsstörningar?
  • l Vilka indikatorer och metoder behövs för att mäta befolkningens motståndskraft och kommunicera risker?

Pilotövningen som beskrivs i reportaget var en förberedelse till ett experiment några veckor senare, ägnat åt att studera dels hur människor agerar i en krishändelse om de har fått information om hur de ska agera, dels hur människor delar information, framför allt från olika medier i samband med större samhälls­kriser.

Senare i höst kommer man också att testa hur människor tar till sig informationsmaterial – såväl tryckt som digitalt – om extremväder, terrorhändelser och desinformation.

Projektet ”Människa, mått och motståndskraft” avslutas i december 2024, men redan tidigare kommer initiala resultat att presenteras i artiklar och på konferenser, bland
annat på Åre Risk Event i april och vid en
säkerhetskonferens i Bryssel i oktober.

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023