Många studenter med dyslexi upplever att de inte får tillräckligt stöd, enligt en undersökning från Dyslexiförbundet.
– Bristande tillgänglighet är en form av diskriminering, säger Heidi Wåxberg, aktuell med boken Skapa en tillgänglig lärmiljö, tillsammans med Anna Jälknäs.
Heidi Wåxberg
Chalmers tekniska högskola
De är samordnare för pedagogiskt stöd vid Göteborgs universitet respektive Chalmers tekniska högskola och önskar ett större fokus på tillgänglighet från högskoleledning och politiker.
Men vad gör man som enskild lärare med ont om tid?
– Som lärare behöver man tänka: Vad kan jag göra på en generell nivå? säger Anna Jälknäs.
Anna Jälknäs
Göteborgs universitet
”Alla ska ha gott om tid”
Ett exempel är examinationer. Studenter med dyslexi kan få förlängd tid och detta behöver ofta beviljas av examinatorn. Men varför inte tänka in det från början?
– Man kan tänka på att alla ska ha gott om tid. Det underlättar för både läraren och studenten. Under fem år kan en student ha 60 olika lärare att be om förlängd tid, det kräver mycket arbete av studenten, säger Heidi Wåxberg.
Dela anteckningar
Ett annat exempel är delade anteckningar. Många med dyslexi har anteckningsstöd, där en kurskamrat delar sina anteckningar. Men varför inte låta alla dela anteckningar med varandra?
– Man kan ha en flik i lärplattformen där alla lägger in sina anteckningar, säger Anna Jälknäs och menar att det är många som kommer att ha nytta av det, och samtidigt behöver ingen känna sig utpekad.
Fem saker att tänka på
2. Be aldrig studenter läsa en text under en föreläsning. Tänk också på att gå igenom begrepp och lektionsinnehåll i början av en föreläsning.
3. Schemalägg drop in-tider för studenterna i början av studierna. Då får du en generell bild av behoven. Det är svårt att spontant gå fram och säga ”Jag har dyslexi”.
4. Uppmana alla studenter att dela anteckningar med varandra i lärplattformen.
5. Låt alla få gott om tid på examinationer. Överväg också om det går att erbjuda alternativa examinationsformer när du planerar kursen.
Källa: Heidi Wåxberg och Anna Jälknäs
