Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Bristande hantering av immaterialrätt är en svensk akilleshäl

Sveriges kompetens och lagstiftning inom immaterialrätt måste stärkas. Annars riskerar vi att slarva bort unika och dyrköpta forskningsresultat. Det budskapet vill Peter A Jörgensen och Kjell Jegefors sända till regeringen inför den kommande forskningspropositionen.

11 september, 2023
Peter A Jörgensen, Kjell Jegefors

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens/skribenternas egna.

Peter A Jörgensen
Peter A Jörgensen

Många internationella organisationer rankar Sverige mycket högt, som forsknings- och innovationsnation och det med rätta. Tyvärr brister en viktig länk i kedjan från forskning till kommersialisering. Det är det immaterialrättsliga regelverket och den bristande kompetensen utanför de etablerade företagen. Detta enligt talesättet ”en kedja är inte starkare än sin svagaste länk”. När god forskning eller utveckling kombineras med svag hantering av immaterialrätten, styrs det ekonomiska värdet av denna svaga hantering. Två plus ett blir ett! Vi vill här belysa bristerna i hanteringen.

Kjell Jegefors
Kjell Jegefors

Bakgrund:
EU-statistik visar att de immaterialrättsintensiva företagen står för 43 procent av bnp i Europa och de snabbväxande start-upp-företagens framgång bygger ofta på de immateriella skydden. Riksdagens näringsutskott slog 2022 fast att vårt välstånd är beroende av ett väl fungerade patentskydd.

Vi ska visa att debatten måste breddas. För många forskningsresultat gäller att om det inte skyddas med patent eller som företagshemlighet, så saknar resultatet ekonomiskt värde. Dessutom måste innehavaren, det vill säga den enskilde forskaren eller start-upp-företaget, ha råd att försvara rättigheten vid en tvist. Tvister är vanliga i synnerhet om resultatet bedöms värdefullt.

Den tekniska utvecklingen går i dag med en rasande fart. Det gäller klimatanpassning, AI, digitalisering, gensaxar och mycket annat. Samtidigt som immaterialrättens bredd och komplexitet ökar. Svensk lagstiftning och kompetens inom detta rättsområde måste hålla jämna steg med den internationella utvecklingen för att upprätthålla landets konkurrenskraft. Detta är självklart, men kan inte nog understrykas.

Här fokuserar vi på patentfrågor, skydd av företagshemligheter och målgruppen för de offentliga insatserna, det vill säga universitetsforskare, start-upp-företag och andra mindre företag. Brister i det svenska legala regelverket parad med en svag kompetens inom området är en svensk akilleshäl.

Här följer några nyheter på området och de problem vi ser:

  • Myndigheter i Sverige har etablerat program för att stimulera nyttjandet av de immateriella skydden. Det gäller både checkar för strategiutveckling och informationskampanjer. Dessa har inte utvärderats och mycket tyder på svagheter inom systemen. Med andra ord, de bygger inte på evidens. Elementär statistik saknas också, samtidigt som Regeringskansliet sedan 2011 regelmässigt rapporterar om den svaga kompetensen både hos målgruppen och de olika stödorganen.
  • De immateriella skydden har i tidigare forskningspropositioner fått begränsat utrymme. De svaga politiska signalerna om skyddens betydelse avspeglas naturligtvis i de offentliga finansiärernas brist på intresse och i avsaknaden av utvärderingar.
  • Inom ramen för den europeiska Handlingsplanen för immateriella rättigheter har en Agenda för förvaltning av immateriella tillgångar presenterats i mars i år. Något förenklat beskriver agendan: Hur forskare och entreprenörer kan bidraga till det immateriella värdeskapandet inom bland annat EU:s forskningsprogram. Detta är svar på långvarig kritik från politiskt håll.
  • I studien Att försvara ett patent – Den lilla aktörens utmaningar i patenttvister, (Marcus Holgersson et al, MGMT, 2023) analyseras 1 427 rättegångar i 40 länder, inklusive Sverige, där mindre svenska företag deltagit i olika rättstvister. Där kan man läsa: ”En sammanfattande slutsats är att små aktörer och deras rådgivare saknar erfarenhet av och kunskap om patentintrångsmål, och att dessa aktörers patentstrategier inte primärt är utformade för att i slutänden lyckas upprätthålla patentet i domstol, utan snarare för att lyckas övertyga exempelvis inkubatorer, riskkapitalister och samarbetspartners om värdet av teknologin.”
  • I Sverige hamnar kostnaderna i en rättsprocess mellan en och tjugo miljoner kronor per part och den förlorande parten döms, som regel, att betala båda parters rättegångskostnader. Det betyder att universitetsforskare och start-upp-företag sällan stämmer någon för brott mot immaterialrätten, och än mer sällan vinner en tvist. Rättegångsreglerna gynnar ensidigt kapitalstarka aktörer. Var finns incitamentet för forskaren eller start-upp-företaget att, investera i ett skydd, som de inte har råd att försvara?
    Samtidigt har olika regeringar investerat åtta miljarder kronor i de strategiska samverkansprogrammen mellan forskarvärlden och näringslivet, där de viktigaste aktörerna – forskarna och start-upp-företagen – bara ges ett skenbart skydd av lagen. Vi känner inte till någon tvist som gått till domstol eller skiljedom. Detta är ett tecken på obalanserna. Ingen myndighet har heller vågat göra en juridisk utvärdering av dessa samarbetsprogram.
    Både Tyskland och England har infört regler för att ge de kapitalsvaga aktörerna bättre möjligheter vid denna typ av rättegångar och i Sverige beslöt riksdagen 2022 ”att regeringen bör se över handläggningstider och kostnader i civilrättsliga mål om patent med inriktningen att dessa ska hållas nere” (2021/22:NU22). Denna översyn har ännu inte påbörjats.
  • Det saknas ett nationellt forskningsprogram inom immaterialrätten för att studera dessa och andra frågor. Totalt finns i dag bara tre aktiva doktorander vid landets institutioner för immaterialrätt. Vem tror att det räcker för att fylla kunskapsluckorna och utbilda morgondagens jurister, konstnärer, redaktörer, dataspelsdesigner och ingenjörer?

Sammanfattningsvis:
Debatten kring forsknings- och innovationspolitik måste breddas och gälla också det juridiska ramverket. Här fordras en nationell strategi för att bättre nyttja de immateriella skydden. En sådan strategi har bland annat Finland, Kanada, Kina och USA. Sverige har inte råd att slarva bort unika och dyrköpta forskningsresultat. Detta måste vår regering och riksdag verka för. Skattebetalarna, forskarna och entreprenörerna har rätt att kräva ramvillkor på högsta internationella nivå.

Peter A Jörgensen                                     
Tidigare bl.a. teknisk attaché i Kalifornien

Kjell Jegefors
Tidigare bl.a. ordförande för Aktietorget

Båda ledamöter av Uppfinnarkollegiet

Peter A Jörgensen, Kjell Jegefors

Vad tycker du? Skicka in din replik eller debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023