Meditation kan förbättra allt från koncentration till arbetsminne och självkännedom. Det berättar Walter Osika, läkare och docent i klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet, som har intresserat sig för kontemplativa metoder, som meditation och mindfulness, i sin forskning. Genom att meditera kan vi också öka vår kognitiva flexibilitet, det vill säga att vi blir bättre på att se oss själva, våra beteenden och relationer, vilket minskar risken att fastna i invanda tankebanor och handlingsmönster.
– Man brukar bli bättre på det man tränar, det gäller löpning och styrketräning, men också när det kommer till att fokusera sin uppmärksamhet, säger Walter Osika.
Det finns många sätt att meditera, men ofta handlar det om att stilla sitt sinne genom att till exempel vara uppmärksam på sin andning. Mindfulness kan definieras som att man, på ett icke-dömande sätt, fokuserar på nuet med hjälp av sina sinnen. I början blir många frustrerade, förklarar Walter Osika, eftersom sinnet ständigt fylls av intryck utifrån samtidigt som våra hjärnor sprutar ur sig en strid ström av tankar och associationer.
– Ju mer medveten du blir om det desto mer medveten blir du också om den mentala bandbredd som går åt till alla de här, ofta omedvetna, processerna. Om du tränar på acceptans, att hjärnan fungerar så här, och på att observera och styra din uppmärksamhet, kan du utnyttja mer av din kapacitet.
Fördjupa forskningsfrågor
Meditation kan även användas för att fördjupa forskningsfrågor, fortsätter Walter Osika. För drygt tio år sedan gjorde han sin postdok vid Stressforskningsinstitutet, först med fokus på stress hos patienter och i arbetslivet.
– Jag och några kollegor funderade på hur vi själva gjorde som forskare och tänkte att vi kunde ”gräva där vi stod”. Arbetsmiljön inom akademin kan vara tuff och många akademiker rapporterar stressrelaterade symtom, kanske kunde vi använda till exempel mindfulness och meditation proaktivt.
Han deltog i meditationsretreater för akademiker i USA där deltagarna reste i väg i tre till fem dagar för att lyssna till varandras forskning samt lära sig kontemplativa metoder, däribland meditation, som tagits fram för att hantera stress, utveckla pedagogiska metoder och fördjupa forskningsfrågor.
Under en sådan retreat presenterade Arthur Zajonc, då professor i fysik vid Amherst College, metoden ”contemplative inquiry”, som går ut på att meditera kring forskningsfrågor. Tillsammans med andra forskare satt Walter Osika på en vacker plats nära havet, omgiven av höga tallar. De började med en avslappningsövning för att släppa fysiska spänningar och känslomässiga låsningar. Sedan guidade ledaren genom en kort övning i fokuserad uppmärksamhet, då man fokuserar på en forskningsfråga i cirka fyra minuter.
– Ett forskningsområde är ofta komplicerat och här gällde det att skala av och försöka ringa in en kärnfråga: vad är det egentligen vi vill undersöka? Hur skulle en studie kunna designas för att besvara den frågan?
Helt nya bilder och idéer
Därefter gick de in i öppen uppmärksamhet genom att släppa fokuset på forskningsfrågan och öppna sig för nya intryck och associationer.
– I meditationen kan det komma upp helt nya bilder och idéer som kan vara intressanta för ens forskningsprocess. Efter en stund i öppen uppmärksamhet går man tillbaka till fokuserad uppmärksamhet och fokuserar i stället på den nya idén. När vi växlar uppmärksamheten på det här sättet aktiveras olika nätverk i hjärnan. Man kompletterar det vanliga linjära tänkandet med ett mer poetiskt, konstnärligt och ibland naturinspirerat tänkande.
Som avslutning kan det vara värdefullt att skriva ner sina upplevelser och insikter, för att kunna använda de nya idéerna i forskning och utbildning.
Förebygga ohälsa
Walter Osika började ordna liknande möten tillsammans med sina svenska kollegor. På en retreat befann sig flera andra KI-forskare.
– Vi tänkte att vi borde skapa ett sammanhang där vi bland annat utforskar dessa metoder, och startade Centrum för social hållbarhet vid KI 2013, där jag jobbar i dag.
Enligt Walter Osika kan meditation och mindfulness även vara ett sätt att förebygga stressrelaterad ohälsa inom akademin. Det kan bland annat sänka blodtryck, hjärtfrekvens och graden av stress.
– Om du blir mer närvarande och observant kan du också bli mindre reaktiv och bättre på att upptäcka kroppens signaler på stress. Då kan du även bli bättre på att lägga in saker som ger dig återhämtning i schemat.
Men meditation och mindfulness kan inte bara bidra med nytta till forskning och undervisning. Det finns bland annat studier som visar att man kan bli självförhärligande och narcissistisk, och även drabbas av svår ångest.
– Om man har ett trauma med sig är det klokt att först stämma av med legitimerad sjukvårdspersonal, innan man börjar meditera tillsammans med en duktig lärare.
Tyst check-in på möten
Walter Osika tror att arbetet med meditation och mindfulness skulle kunna utvecklas betydligt mer för att vitalisera det akademiska livet. Den icke-vinstdrivande organisationen Mind and life institute, som för samman forskning och kontemplativ visdom, brukar till exempel lägga in både yoga- och meditationspass på sina konferenser och inför panelsamtal.
– Något som görs i allt fler sammanhang är också att ha en tyst check-in på några minuter där deltagarna medvetandegör sin intention med att vara med på mötet.
Walter Osikas erfarenhet är att kontemplativa metoder, som meditation och mindfulness, är ett sätt att använda sig av andra kapaciteter som man kanske inte kommer åt i det vanliga akademiska livet. Han upplever också att meditation är ett bra sätt att hitta tillbaka till varför han började forska.
– Jag kommer i kontakt med den ursprungliga nyfikenheten, den som bryts ner av en arbetsmiljö fylld med konkurrens, höga krav och administrativa processer.
