Professor Sara Johnsdotter och biträdande professor Aje Carlbom lyfter i en debattartikel i Universitetsläraren (28 februari) flera viktiga frågor och resonemang om cancelkultur, universitetslärares utsatthet och studentinflytande.
Deras inlägg bidrar samtidigt med nya inspel och insikter i den bredare diskussionen om de grundläggande akademiska värdena och dessas roll som motvikt när faktaresistensen breder ut sig och det fria ordet samt fri kunskapsinhämtning och -spridning är hotad på många håll i världen, även i vårt närområde i Europa.
Jag har själv, i rollen som rektor för Malmö universitet, deltagit i detta samtal vid ett flertal tillfällen under de senaste åren och offentligt försvarat de akademiska värdena. Det har skett antingen på egen hand eller tillsammans med min rektorskollega vid Lunds universitet, Erik Renström.
Ett genomgående tema i mitt resonemang har då varit – och är – en oro över bristen på respekt för universitetens oberoende (och det på många plan).
Resonemanget i Johnsdotters och Carlboms debattartikel utgår från en uppmärksammad situation som för ett par år sedan blossade upp på masterprogrammet i sexologi vid Malmö universitet – i vilket båda verkar som lärare – och efterföljande hantering såväl internt som externt.
Enligt författarna så uppskattade de under denna process stödet från sin institutions- och fakultetsledning och deras försvar av akademisk frihet, samtidigt som de fortfarande har kritiska synpunkter på högsta ledningens agerande – bland annat när det gäller den interna utredning som genomfördes och efterföljande presentationer för medarbetare och studenter samt beslut.
Ett problem för mig i detta sammanhang är att jag inte känner igen mig i Sara Johnsdotters och Aje Carlboms tolkning och beskrivning av universitetsledningens agerande i aktuellt fall.
Jag vill därför betona två saker, bland flera. Dels att jag, som rektor, i detta sammanhang såväl till studenterna som i massmedia tydliggjort att jag stöttat institutions- och fakultetsledningarna i deras försvar av akademisk frihet. Dels att den interna utredningen – som Johnsdotter och Carlbom hänvisar till, ifrågasätter och delvis bygger argumentationen på i sin artikel – var avgränsad till en grupps studenters anmälan med utgångspunkt i diskrimineringslagen. Den belyste således endast en del av helheten och var på intet sätt styrande för lärosätet. Några efterföljande beslut har heller inte fattats som står i strid med den lagstadgade akademiska friheten som till exempel att försöka styra lärares vidareutbildning i en viss teoretisk riktning.
Masterprogrammet i sexologi vid Malmö universitet är unikt i Sverige och väl förankrat i forskningen vid ett av universitetets fem forskningscentrum, Centrum för sexologi och sexualitetsstudier. Det finns i hela samhället ett stort behov av kunskap och kompetens inom sexologi. Studenter och lärare vid sexologiprogrammet är därför eftertraktade på arbetsmarknaden och jag har som rektor ett stort förtroende för lärarnas vetenskapliga och pedagogiska kompetens.
Nu har utbildningsminister Mats Persson (L), som Johnsdotter och Carlbom nämner i sin artikel, tagit ett initiativ till att utreda cancelkulturen inom den högre utbildningen i Sverige. Det är naturligtvis positivt att Mats Persson lyfter fram vikten av akademisk frihet och vill få en fördjupad förståelse för lärosätenas arbete med att främja och värna akademisk frihet, men i grunden är detta en fråga som vi lärosäten i första hand äger och kan hantera internt och i utbyte med andra lärosäten.
Vi behöver tillsammans, medarbetare och studenter vid samtliga lärosäten, förhindra att det utvecklas en tystnadskultur som har negativ inverkan på den akademiska verksamhetens kvalitet. Såväl yttrandefrihet som akademisk frihet ska självklart värnas och vi behöver alla hjälpas åt att skapa ett respektfullt klimat så att lärare och studenter vågar uttrycka, kritiskt värdera och utforska olika teorier och perspektiv inom ramen för olika roller och ansvar.
Kerstin Tham
Rektor Malmö universitet
