Utbildningsminister Mats Perssons (L) initiativ att utreda cancelkulturen i den högre utbildningen i Sverige har väckt debatt. En aspekt värd att lyfta är den problematiska tolkning som uppkommit om vad studentinflytande innebär – och hur denna nytolkning skapar utsatthet för lärare och studenter. Vårt inlägg ska ses i ljuset av att vi är två av de lärare som var inblandade i det så kallade ”sexologbråket” vid Malmö universitet.
En grupp studenter ansåg att masterutbildningen i sexologi inte tillräckligt präglades av postkolonial teori och en normkritisk hållning, och studenterna hävdade att rasism var upprepat förkommande i undervisningen (Sydsvenskan, 24 februari 2021). Insändaren följdes av en anmälan mot flera lärare några månader senare och en internutredning vid Malmö universitet som offentliggjordes i september 2021.
Malmöfallet har träffande beskrivits av Sten Widmalm, professor i statsvetenskap, med orden: ”Det som är oroande och som framkommer är hur studenterna använder institutioner som ska skydda mot trakasserier för att trakassera enskilda lärare” (Kvartal, 24 januari 2023).
En gästföreläsning som hölls av en professor i filmvetenskap i januari 2021 vid Malmö universitets masterutbildning i sexologi blev nationellt omdebatterad. Hon uttalade hela n-ordet med referens till historiskt material och visade bilder på rasstereotyper i en föreläsning på just detta tema. Efter detta tillfälle väckte en liten grupp studenter en diskussion om två föreläsningstillfällen som ägt rum över ett år tidigare, i december 2019, vilka hölls av oss två på sexologimasterns första termin.
Här vill vi beskriva våra upplevelser som lärare vid de båda föreläsningarna:
Aje Carlboms föreläsning om sexualitet och religion kom aldrig riktigt i gång då ett litet antal studenter tog ordet utan uppehåll och avfyrade frågor. Exempelvis krävde de att få veta varför de skulle lyssna på honom, en vit man med privilegier, vars forskning citerats på ”högerextrema sidor”. I underlaget till internutredningen framkommer andra studenters besvikelse över att de gick miste om innehållet i föreläsningen som inte kunde genomföras som planerat.
Sara Johnsdotters föreläsning handlade om sexualitet och kultur med ett avsnitt om genitala ingrepp. Under föreläsningen redogjordes för argumentation från olika sidor i debatten om omskärelse av pojkar. Trots spänd stämning i gruppen och ett plötsligt utfall från en student mot en annan, om att ett yttrande skulle ge uttryck för ett ”vi-och-dem-perspektiv”, kunde föreläsningen genomföras enligt plan. Över ett år senare skickades ett brev till Malmö universitet från en organisation med säte i Stockholm, som påstod att Sara Johnsdotter uttalat sig grovt antisemitiskt under föreläsningen. Dessa uppgifter publicerades också i Sydsvenskan (10 maj 2021) som intervjuat studenterna.
Vi avstod från att uttala oss i media och satte vårt hopp till universitetets utredning som, antog vi, skulle samla in underlag för en opartisk bedömning av händelseförloppet. Denna förhoppning kom på skam.
Medan institutions- och fakultetsledning tydligt försvarade den akademiska friheten och lyfte utbildningsuppdragets krav på mångfald av teorier och perspektiv (till exempel i Sydsvenskan, 24 feb 2021), gick den högsta universitetsledningen på studenternas linje.
Utredningen utmynnade bland annat i ett förslag om obligatorisk vidareutbildning av universitetets samtliga lärare i vilken vi utöver att fortbildas om diskrimineringslagen och pedagogik skulle anamma mer av postkolonial och normkritisk teori. Det föreslogs vidare att en sådan ideologisk orientering skulle beaktas vid nyanställningar av lärare på hela lärosätet. Den efterföljande hanteringen av ärendet utgör ett exempel på hur en universitetsledning kan underminera sina egna medarbetare:
Universitetsdirektören ställde sig bakom utredningen i media och rektor uttalade sig i ett pressmeddelande från universitetet, bland annat om satsningen på stärkt studentinflytande och pedagogisk fortbildning för lärarna. Rektor lade fram utredningen på stormöten med studenter och anställda, och vi anser att hon därmed sanktionerade utredningens misstänkliggörande av de utpekade lärarna.
Studentinflytande är viktigt. En öppen och fortgående dialog med studenter är det viktigaste redskap vi universitetslärare har för att utveckla undervisningen och stämma av vilka arbetsformer som bäst gynnar inlärning av ny kunskap och akademiskt tänkande. Ett etiskt och professionellt förhållningssätt är en självklar utgångspunkt, men hur hanterar vi pedagogiska situationer som spårar ur? I en artikel (Högre utbildning 11(2); 2022) till försvar för de angripande sexologistudenternas agerande menar genusvetaren Rebecka Selberg att vi bör reagera med ödmjukhet och empati när studenter önskar ”chocka den respektabla borgerligheten” (s. 101).
Men vi menar att vissa studenters impulser att utmana vad de uppfattar vara förtryckande maktordningar kommer att äga rum på bekostnad av andra studenters undervisningssituation. När en del studenter missförstår vad kritiskt tänkande handlar om och förväxlar det med aggressiva utfall mot medstudenter och lärare, måste vi ha redskap att skydda både andra studenter och oss själva. För att enskilda universitetslärare ska kunna hantera dessa situationer i föreläsningssalar och seminarierum måste vi få stöd av ett yttre organisatoriskt ramverk som försvarar den akademiska spelplanens regler.
Det viktiga är alltså hur lärosätenas ledningar hanterar de uppkomna situationerna. Här har flera lärosäten misslyckats med att skydda akademins kärnvärden och för studenter klargöra de akademiska spelreglerna. I stället för att med stabil auktoritet förklara vad akademisk frihet och undervisningsfrihet innebär och vad som kännetecknar ett akademiskt samtal har lärosätesledningar i försök att gjuta olja på vågorna gått studenters orimliga krav till mötes under förespegling att det handlar om ”studentinflytande”.
En krönika i studenttidningen Lundagård (”Vi har ingen utbredd cancelkultur”, 1/2023) avslutar Lunds universitets vicerektor Jimmie Kristensson med orden: ”Det kräver att vi alla ibland tänker efter hur vi vill förmedla det vi vill ha sagt.” I denna uppmaning ligger ett nedlåtande antagande om att universitetslärare i allmänhet, och vi som hamnat i storm i synnerhet, inte tänker på hur vi vill förmedla det vi vill ha sagt i undervisningen. Våra egna erfarenheter är att de flesta av oss universitetslärare ägnar mycket tid åt just detta, till den grad att det vanligtvis övergår de timmar som arbetsgivaren tilldelar oss för att bedriva undervisning. Att antyda att stormar av det här slaget har sin upprinnelse i att lärare uttryckt sig ogenomtänkt är att säga att vad som än hänt, får föreläsaren lite skylla sig själv. Vad Selberg, Kristensson och andra debattörer med liknande tankegångar egentligen ger uttryck för är den oemotståndliga föreställningen att det här skulle aldrig hända mig.
Vad Kristensson inte tycks förstå, är att han som vicerektor med uttalanden av det slaget sprider cancelkultur. Att han, i likhet med Malmö universitets högsta ledning, signalerar till sina lärare att lärosätena inte kommer att backa upp dem i lärarrollen om de i undervisningen möter studenter med en destruktiv agenda. Den utsatthet som detta resulterar i får ängsligheten och självcensuren att frodas i lärarleden. Teman som är potentiellt brännbara riskerar att väljas bort helt i undervisningen. Lärosätesledningars undfallenhet leder till en arbetsmiljö stabil som ett gungfly.
Vad få har talat om i debatten är studenters utsatthet. Den stora massan studenter vill ta del av en undervisning som präglas av ny kunskap, intellektuella utmaningar och debatt i form av perspektivpluralism. Hur tillvaratar vi bäst deras intressen? I vårt fall i Malmö fick flertalet av medstudenterna sin utbildningssituation förstörd och vår uppfattning är att de flesta skrämdes till total tystnad. Deras röster lyftes inte i Malmö universitets internutredning trots att underlag samlades in av utredaren. När universitetsledningar inte står pall när det blåser, utan försöker blidka drevande studenter genom att omtala deras aktioner som ”studentinflytande”, sänks ribban ytterligare för ett öppet och konstruktivt akademiskt klimat i undervisningen. Att låta ett fåtal studenter få tolkningsföreträde sker på bekostnad av andra studenters utbildningsvillkor. En sådan svag hantering från lärosäten är ur studentperspektiv ett monumentalt svek.
Sara Johnsdotter
Professor, Malmö universitet
Aje Carlbom
Biträdande professor, Malmö universitet
