Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Akut fjärrundervisning kan vara det bästa alternativet

Svenska lärosäten väljer campusundervisning framför påtvingad fjärrundervisning. Men hur ser det ut på ukrainska lärosäten? Det undrar Universitetslärarens krönikör Per-Olof Eliasson inför årsdagen för Rysslands invasion av Ukraina.

23 februari, 2023
Per-Olof Eliasson

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Som Universitetsläraren nyligen skrivit om återvände både studenter och lärare till svenska lärosätens campus med en lättnadens suck efter pandemin. De väljer uppenbarligen campusundervisning framför akut fjärrundervisning.

Men i många andra länder har studenterna inte något val. Nu finns en plan för att underlätta för dem.

I Sverige har både lärare och studenter röstat med fötterna. När de kan välja föredrar de traditionell campusundervisning, om än med digitala tillägg.

Men bland dem som inte kan välja? Om vi vänder blicken ut i världen finns det länder där akut fjärrundervisning är det bästa studenterna kan få tillgång till.

En undersökning från Ukraina ger en aning om de svårigheter som högre utbildning har att tampas med där. Av de 749 college och universitet som svarat på enkäten har mer än hälften, 58 procent, undervisning endast online, medan 42 procent har någon form av hybridundervisning – alltså både på plats och online.

165 av de svarande lärosätena rapporterar skador på infrastrukturen på grund av kriget, de flesta av dem i den östra delen av landet. 115 lärosäten har sedan Rysslands anfall 24 februari 2022 flyttats från frontlinjerna till säkrare regioner.

Enligt lärosätena i Ukraina är de främsta hindren för fortsatt utbildning bristen på internetuppkoppling, försämrad säkerhet samt brist på datorer och annan teknisk utrustning, både för studenter och akademisk personal.

95 procent av lärosätena uppger också att kriget och det relaterade psykologiska traumat negativt påverkar studenternas förmåga att studera.

95 procent av lärosätena uppger också att kriget och det relaterade psykologiska traumat negativt påverkar studenternas förmåga att studera. En inte obetydlig andel av både studenter och akademisk personal är antingen internflyktingar eller har flytt utomlands.

Också i många andra länder är situationen kritisk. Det är väl känt att talibanregimen förbjuder kvinnor att studera vid universiteten i Afghanistan. Med anledning av det förbudet har det i Norge kommit förslag att afghanska kvinnor ska kunna få studentvisa till Norge.

I en krönika i norska tidningen Verdens Gang, VG, stödjer Svein Stølen, rektor vid Universitetet i Oslo, förslaget. Men han framhåller att på det sättet kan bara ett fåtal få hjälp och avslöjar att han skissar på en permanent nödlösning, ett skalbart globalt digitalt universitet.

Han skriver i krönikan i VG:
”Vi ser det igen och igen. I Afghanistan, i Ukraina, Gaza, Iran, Myanmar och i Etiopien. Krig och konflikter drabbar den skyddslösa civilbefolkningen och de påverkar befolkningens viktigaste och förnybara kraft; den kollektiva hjärnkraften.”

Han påpekar att i dag tas flyktingar emot på universitet över hela världen, men att många flyktingar och offer är instängda i sina egna länder Därför anser han att vi, förutom att reagera på de akuta situationerna, måste göra mer för att på sikt möta de förödande effekterna av brist på högre utbildning.

Svein Stølen tror att ett globalt digitalt universitet kan utvecklas genom att förslagsvis 60 olika universitet över hela världen bidrar med exempelvis en grundkurs, ett kandidatprogram, ett masterprogram eller någon annan utbildning.

Till den norska nättidskriften Khrono lägger han till:
”Vi arbetar också med att kartlägga olika befintliga organisationer; här måste man tänka långsiktigt och robusthet blir viktigt. Det finns många bra initiativ men som är helt beroende av en eller en liten grupp eldsjälar.”

Han tror inte att en organisation som bygger på eldsjälar håller i längden, utan ett sådant här globalt universitet behöver samordnas av en övernationell organisation som FN eller Unesco.

Personligen tvivlar jag inte på att ett antal välrenommerade universitetet kan åstadkomma onlineutbildningar med hög kvalitet.

Personligen tvivlar jag inte på att ett antal välrenommerade universitetet kan åstadkomma onlineutbildningar med hög kvalitet.

Men det ligger ju i projektets natur att de tilltänka studenterna är i en utsatt situation. Vad kan man exempelvis göra för att komma runt de tekniska brister som lärosätena i Ukraina räknar upp? Design av kurserna så de fungerar med haltande internet och enbart mobiltelefon?

Svein Stølen avslutar sin krönika i VG:
”Det finns många och olika praktiska utmaningar förknippade med idén, men idén är för bra för att inte utvecklas och utvärderas vidare. Här tänker universitetet i Oslo vara en drivande kraft.”

Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se

Per-Olof Eliasson

Håller du med eller inte? Skriv till redaktionen.

Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023