Tyvärr planerar forskare ofta inte för att kunna dela sina data förrän sent i projektet och får då bråttom. Då kan det vara lockande att göra det på den plattform där det går snabbast att ladda upp sin data, men det finns skäl att tänka igenom valet av plats.
Detta berättar Johan Fihn Marberg, sektionschef för it vid SND som i samarbete med lärosätena har en nationell infrastruktur för öppen tillgång till forskningsdata.
Domänspecifika repositorier
Plattformar där forskningsdata lagras, kureras och sparas över tid för att tillgängliggöras kallas repositorier. Det finns generella repositorier med alla typer av forskningsdata och andra som är nischade mot specifika forskningsområden, så kallade domänspecifika repositorier. Ett sådant exempel är Icos vid Lunds universitet som är ett repositorium för mätdata för växthusgaser.
– Mitt råd är att först titta om det finns ett domänspecifikt repositorium för din data, för det är ofta där som forskare inom samma område letar efter relevanta data, säger Johan Fihn Marberg.
Olika alternativ
Om du i stället väljer ett generellt repositorium finns till exempel SND:s eget som kallas Doris, Zenodo som drivs av Cern i Schweiz med lagring i Schweiz och Ungern, och Figshare som drivs av ett engelskt företag.
De två senare är sådana där forskaren självdeponerar sin data och därför kan tillgängliggöra den samma dag. Fördelarna är att det går snabbt och enkelt att göra. Nackdelen är att de repositorierna, till skillnad från SND:s, inte gör någon kvalitetsgranskning av den data och metadata som laddas upp.
– SND har en lite mer komplicerad publiceringsprocess eftersom representanter för lärosätena granskar all data och metadata, men det gör också att forskare som sedan vill göra sekundäranalyser kan känna sig bekväma med att det finns tillräckligt med metadata för att kunna använda datafilerna, säger Johan Fihn Marberg.
En av få morötter
Ju bättre kvaliteten är på den data som delas, desto större chans är det att få den citerad – en av få morötter bland kravpiskorna för att dela data.
– Om man väljer SND:s repositorium kan vi förhoppningsvis också ge mer stöd till forskaren i processen än vad plattformarna för självdeponering kan ge.
Vad gäller repositorier utanför EU, är det inte säkert att de är GDPR-säkrade. SND samarbetar med de svenska lärosätena för lagring av skyddsvärda data, så att forskningshuvudmannen fortsatt förvarar och ansvarar för den sortens data, men metadatan är sökbar i SND:s katalog.
Förlag driver på öppen tillgång
Det är inte bara forskningsfinansiärer som driver på för öppen tillgång till forskningsdata, utan också förlagen som publicerar vetenskapliga artiklar. Vissa förlag kräver särskilt certifierade repositorier för data, och en sådan certifiering har SND för icke skyddsvärda data.
– Certifierade repositorier för skyddsvärda data är tyvärr väldigt få, så vid sådana krav får man ha en dialog med förlaget om vad en lämplig lösning är, säger Johan Fihn Marberg.
Eftersom den data som är skyddsvärd lagras av forskningshuvudmännen själva i Sverige behöver de certifieras individuellt, något som SND och lärosätena jobbar med tillsammans för att uppnå.
