Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

De kartlägger allt liv över nästan hela jorden

Med datainsamling över stora delar av världen, standardiserade metoder och gigantisk beräkningskapacitet försöker forskningsprojektet Lifeplan kartlägga allt liv på torra land. Universitetsläraren följde med ut i skogen när några av projektets alla fällor vittjades.

16 december, 2022
Per-Olof Eliasson
Lasse Edwartz
Per Weslien, stående, vittjar en av Lifeplans mikrofoner och David Allbrand, sittande på huk, vittjar en av viltkamerorna. I förgrunden syns lådan med minneskorten som ska bytas ut.

Fältteknikern David Allbrand öppnar en viltkamera som sitter fastspänd på en grov granstam. Han börjar med att plocka ut kamerans minneskort som han byter ut mot ett tomt, som finns i en plastlåda som förste forskningsingenjör Per Weslien håller fram. Därefter byter han ut de sex AA-batterierna som driver kameran och stänger den.
– Man ser på röda lampan att kameran har startat korrekt. Sedan tar den bara bilder när rörelsesensorn aktiveras, säger Per Weslien, som precis som David Allbrand kommer från Göteborgs universitet.

Per Weslien

Han räknar upp djur som brukar dyka upp framför kamerorna:
– Vildsvin, hjort, ekorre, hare, grävling, räv och älg.

Tältliknande fälla
Fyra viltkameror och mikrofoner är placerade i en kvadrat med 100 meters sida, en kamera och mikrofon är placerad i mitten av fyrkanten. Där finns också en tältliknande så kallad malaisefälla som fångar insekter och konserverar dem i 96-procentig sprit. De här fällorna vittjas en gång i veckan. Bredvid malaisefällan står en så kallad cyklonsug som suger in luft och lämnar pollen och sporer i ett litet provrör. Den ser ut som en halvmeter hög månlandare och är igång två dagar per vecka.

Det är en gråmulen novemberdag med enstaka regnstänk. Vi befinner oss på forskningsstationen Skogaryd som ligger i Vänersborgs kommun och utgör en av de yttersta kapillärerna i forskningsprojektet Lifeplan som fått 135 miljoner kronor över sex år från Europeiska forskningsrådets ERC Synergy Grants för åren 2020–2026.
– Syftet med just Synergy Grants är att flera forskare ska slå sig samman för att lösa de riktigt stora frågorna som är svåra att lösa på egen hand eller med bara ett ämnesområdes expertis. I det här projektet är vi tre forskare som gått samman, berättar en av projektets ledare Tomas Roslin, ekologiprofessor vid SLU och renodlad ekolog.

Tomas Roslin

Hans absoluta motsats inom projektet, säger han, är en professor i statistik, David Dunson vid Duke University i North Carolina.
– Han är inriktad på att behandla riktigt, riktigt stora mängder data med så kallade bayesianska metoder.

Matematiker i grunden
En tredje och sammanfogande person i projektet är Otso Ovaskainen, professor i matematisk biologi vid Helsingfors och Jyväskylä universitet.
– Eftersom han är matematiker i grunden men har jobbat med ekologi de senaste 30 åren, är han en alldeles utmärkt tolk för att översätta de konstigheter David och jag säger till varandra.

Projektet Lifeplan har 200 undersökningslokaler över stora delar av världen, hälften är koncentrerade till Sverige och Madagaskar, resten är utspridda i olika länder och världsdelar.
– Vi tittar på mönster i olika rumsliga skalor – alltså i världsomfattande omfattning och ner till nationell nivå och sedan på mindre och mindre nivå. Vi försöker täcka in de här olika rumsliga skalorna för att få koll på de olika processer som formar naturens mångfald, säger Tomas Roslin.

Olika miljöer
För varje plats i varje land har forskarna två lokaler ganska nära varandra, varav den ena representerar en mer naturlig miljö och den andra en miljö som är mer påverkad av människor, för att se hur detta inverkar på naturens mångfald.

Just skalan på projektet kräver en särskild organisation.
– Vi kan ju omöjligt sända ut egna medarbetare till alla 200 undersökningslokalerna, det skulle vara vansinnigt dyrt, svårt och urbota korkat. Idén är att vi gör det i samarbete med lokala forskarteam. De ställer upp med sitt arbete och vi ställer upp med provtagningsutrustning och analyser – samt exakta instruktioner så att alla kan göra exakt samma sak på alla dessa ställen, säger Tomas Roslin.

Lifeplans viltkameror fångar många djur på bild. Numren på träden på bilden med älgen hör till något av de andra projekten på Skogaryd. Hur minneskorten ska hanteras styrs helt av Lifeplans app.

När Per Weslien och David Allbrand vittjar fällorna styrs de av Lifeplans app. Allt ska registreras i flera led så att det inte är möjligt att göra några misstag. Tidpunkt, gps-position, nummer på kameran, de olika minneskortens nummer och så vidare måste registreras.
– Appen är väldigt bra, det går inte att göra fel, säger David Allbrand.

David Allbrand

Känslig teknik
Viltkamerorna har fungerat utan mankemang i de två år de suttit uppe i Skogaryd. Men mikrofonerna verkar ha mer känslig teknik, den här gången är det två mikrofoner som måste tas med till högkvarteret i torpet Hemmet på Skogaryd för att återställas.

Minneskortens innehåll överförs online till projektets centrala datorer varje vecka, varefter korten formateras för att kunna användas igen. Insekterna som fångats i malaisefällan och konserverats i sprit samt pollen och sporer från cyklonsugen fryses på Skogaryd och skickas en gång om året för dna-analys. Trots att det är början på november ser man tydligt att det fortfarande är mycket liv i skogen och att många små flygfän är aktiva.

Per Weslien berättar också om all annan forskning som pågår på Skogaryd. Centralt är att mäta utbytet av växthusgaser mellan olika typer av natur och atmosfären. Det senaste stora projektet är att man dämt upp en utdikad våtmark för att se hur mycket emissionerna av växthusgaser minskar. Man har slagit ner spont fyra till fem meter ner i marken tvärsöver ett kalhygge samt dämt upp ett krondike och därmed höjt vattennivån en meter.

Mäter utsläpp
Medan regnet drar igång på allvar pekar Per Weslien ut de utplacerade instrumenten som mäter koldioxid, metan och lustgas.
– Utdikade våtmarker står för lika stora utsläpp som biltrafiken i Sverige, säger han allvarligt.

Vi återvänder till Lifeplan. Tomas Roslin förklarar bakgrunden till projektet, att av alla arter på jorden är minst 80 procent okända.
– Då förstår man att vi har relativt dålig kläm på hur hela naturen fungerar. Samtidigt vet vi att som mänsklighet är vi beroende av naturen och av naturens mångfald. Vi är alltså beroende av ett maskineri som vi inte begriper. Och samtidigt håller vi på att kasta in en massa grus i maskineriet. Det är en väldigt olycklig konstellation. Om man ska försöka reda ut det där måste man börja med att försöka beskriva maskineriets delar för att förstå hur de fungerar. Sen kan man börja förstå vad som händer vid olika förändringar och hur vi kan påverka maskineriet.

Projektet kommer under de sex år det pågår att producera enorma mängder data.
– Poängen med våra data är att de är standardiserade och skickas till superdatorer i Helsingfors och analyseras med hjälp av både AI och med explicita statistiska modeller. Det hela bygger på mänsklig expertis som lär datorerna hur de ska dela in variation inom dna, ljud och bild i olika arter. Ingen människa kan lyssna eller titta igenom allt det material som insamlas inom Lifeplan – men med datorernas hjälp går det hur effektivt som helst.

Olika arter
De förväntade resultaten av projektet består av flera olika delar.
– För det första är det väldigt viktigt att vi upptäcker vilka arter som finns och var de finns, säger Tomas Roslin.

Men han betonar att en stor del av projektet är utveckling av nya metoder.
– Vi skapar en massa data. Samtidigt skapar vi en massa metoder för att få ut något vettigt ur dessa data. Minst två tredjedelar av projektet är ren metodutveckling för att kunna systematisera kartläggningen av arter, även nya och okända. Mycket av det som vi åstadkommer i projektet är alltså metoder för att behandla den här typen av data i enorma kvantiteter för att få ut det bästa av dem.

Metodutvecklingen ska göra det möjligt att kartlägga den hittills okända delen av naturen.
– Att 80 procent av arterna varit osynliga för oss beror till stor del på att vi inte haft någon metod för att kartlägga dem. Det finns inget annat sätt att gå igenom så stora artsamhällen som vi sysslar med än de nya effektiva metoderna som vi håller på att utveckla. Och när vi gör det tror jag förvisso att vi också skapar genuint nya insikter i hur alla samhällen i naturen byggs upp och hur de påverkas av miljön.

De frågor som projektet ställer rör grundläggande frågor om livet på vår planet.
– Kronan på verket i Lifeplan är att vi får viktiga insikter i hur naturen är strukturerad. En grundläggande fråga är om de mönster som vi har sett i den kända delen av naturen upprepas eller ser annorlunda ut än bland de av oss tidigare okända organismerna, säger Tomas Roslin.

Vad gör du här?

Tobias Rütting

Tobias Rütting, professor i biogeo­kemi vid Göteborgs universitet.
– Jag är föreståndare för Skogaryds forskningsstation där utrustningen för Lifeplan-projektet är placerad.

Vad är Skogaryd?
– Det är en infrastruktur för ekosystemforskning, en del av den nationella infrastrukturen Swedish Infrastructure for Ecosystem Science, Sites, med tio forskningsstationer i hela Sverige.

Vad bedriver ni för verksamhet på Skogaryd?
– Vi undersöker ekologiska och biogeokemiska processer på landskapsnivå med fokus på utbyte av växthusgaser och främjar integrativ forskning över livsmiljöer.

Vad är det bra för?
– Det är osäkert i vilken utsträckning terrestra ekosystem är en sänka för växthusgaser och därmed dämpar klimatförändringen. Traditionellt har man tittat på enskilda ekosystem men i Skogaryd försöker vi titta på hela landskapet.

Vad forskar du själv om?
– Hittills har jag mest jobbat med hur näringsämnen omsätts i marken och hur det leder till emissioner av växthusgaser. Just nu är fokus på kolbalansen och utbyte av växthusgaser från skogsekosystem.

Per-Olof Eliasson
Lasse Edwartz

FAKTA. TRE LÄNDER I SAMARBETE

  1. Namn på verksamheten: Lifeplan.
  2. Antal anställda: 30 (fördelade på tre universitet), plus uppskattningsvis 500 medarbetare i lokala forskarteam.
  3. Högsta chefer: Tomas Roslin, professor i insektsekologi vid SLU; Otso Ovaskainen, professor i matematisk biologi, Jyväskylä universitet; David Dunson, professor i statistik vid Duke universitet.
  4. Huvudsäte: Uppsala, Jyväskylä och Durham i North Carolina.
  5. Budget: 135 miljoner kronor under sex år.
  6. Verksamheten startade: 2020.
  7. Målsättning med verksamheten: Att utveckla nya metoder för att kartera naturens mångfald över hela jorden och över de mest artrika organismgrupperna – och för att använda dessa metoder och dessa data till att skapa en ny förståelse av de krafter som formar naturens mångfald.

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023