Hon är Europas första professor i ortopedteknik

Nerrolyn Ramstrand möter upp i entrén till Hälsohögskolan, en del av Högskolan i Jönköping. Intill ligger en luftig cafeteria och bredvid trappan har studentkåren en pop up-disk. Campus är påfallande modernt där högskolans olika utbildningar är samlade i angränsande byggnader centralt i staden.

Uppför trappor och längs långa korridorer lotsar Nerrolyn Ramstrand mig till sitt kontor. Utanför rummet finns en glasmonter med olika hjälpmedel och utefter ena väggen i arbetsrummet står benproteser i skilda utföranden.

Från Australien
Nerrolyn Ramstrand kommer från en liten stad ett par timmars resa från Melbourne i Australien. När hon var 18 år gammal skulle hon börja studera.
– Det var öppet hus på universitetet och när jag fick se ortopedteknik fastnade jag direkt, jag tyckte det var något som skulle passa mig.

Hennes pappa var civilingenjör och fysiker, hennes mamma sjuksköterska.
– Så jag hamnade mittemellan, ortopedteknik är en blandning av teknik och hälsa, säger hon och skrattar lite.

Hon förklarar vad en ortoped­ingenjör gör.
– En ortopedingenjör har patientkontakt och tar fram kroppsstödjande hjälpmedel, det kan vara proteser som ersätter en förlorad kroppsdel, eller ortoser som stödjer en kroppsdel som inte fungerar, det kan vara allt från ben som behöver stöd på grund av cerebral pares, över ryggstöd för skoliosbehandling till fotinlägg. Ofta samarbetar ortopedingenjören med en ortopedtekniker som tillverkar själva hjälpmedlet.

Tre år i Kanada
När Nerrolyn Ramstrand var klar med sin utbildning till ortoped­ingenjör gjorde hon en ”honors”, som är ett extra år man kan lägga till grundutbildningen. Efter att bland annat ha rådgjort med sin morbror som var professor i sociologi, sökte och fick hon doktorandstipendium.
– När jag disputerat flyttade jag till Vancouver i Kanada där jag i tre år jobbade med utbildning på British Columbia Institute of Technology, men också med försörjning av proteser för inuiter. Men jag ville ha mer forskning. Då passade det bra att jag fick ett jobberbjudande från Jönköping, de kontaktade mig eftersom det finns så få disputerade ortopedingenjörer.

Nu är det 18 år sedan hon flyttade till Sverige.
Hon berättar att utbildningen till ortopedingenjör vid Hälsohögskolan i Jönköping är den enda i landet. Man utbildar även för Danmark och Island eftersom det inte finns några sådana utbildningar där.
– I Norge finns bara en liten utbildning så det kommer även norska studenter hit. Utbildningen är helt på engelska och vi är internationellt certifierade så vi har också internationella studenter.

Utbildningen är treårig och det finns en påbyggnad i form av en tvåårig master öppen för både ortopedingenjörer och maskiningenjörer.

Sedan några år är Nerrolyn Ramstrand professor i ortopedi.
– Den största delen av min forskning handlar om design av benproteser. Hur kan vi ändra designen för att öka patientens livskvalitet?

Nivåer av uppmärksamhet
Hon tar fram en kaffemugg och pekar på olika nivåer på den och förklarar.
– När du och jag går använder vi bara någon procent av vår uppmärksamhet, säger hon och visar på botten av muggen.
– Men någon som har protes kanske behöver halva sin uppmärksamhet för att kunna gå, säger hon och pekar på mitten av muggen.
– Och då blir det lite hjärnkapacitet över för att till exempel samtala eller iaktta omgivningarna och uppmärksamma trafiken.

Hennes forskning handlar till stor del om kopplingen mellan hjärnan och hjälpmedlet.
– Vi har gjort mycket forskning kring hur mycket hjärnkapacitet det krävs för att kunna utföra visa aktiviteter (som att gå) när man har ett funktionshinder och om vi kan minska det med användning av hjälpmedel. Traditionellt har man tittat på hur man kan öka hjälpmedlets funktion biomekaniskt, men nu tittar vi på hur vi kan påverka hjärnan, vilket är ett annat sätt att se på hjälpmedel. Det är jättespännande.

För en annan del av sin verksamhet har Nerrolyn Ramstrand fått 2,6 miljoner kronor från Vetenskapsrådet till ett projekt i Kambodja. Det handlar om utveckling av hjälpmedel för personer med funktionshinder i utvecklingsländer. Just Kambodja har en av världens största populationer av amputerade på grund av alla kvarlämnade landminor efter inbördes­kriget.
– I sådana här sammanhang måste man förstå kontexten innan man gör någonting. Det är exempelvis ingen mening att jag tillverkar proteser för dem, jag bor inte där och kan inte följa upp de patienterna. Och vår utformning av proteser är inte alltid anpassad för deras förhållanden.

Att leva med protes
Hon understryker att det är viktigt att det finns tillverkning i landet så det kan fortsätta att försörja sina patienter med proteser som fungerar där.
– Vi har gjort en kvalitativ studie i Kambodja där vi pratat med patienter om hur det är att leva med protes. Vi kom fram till att ett av de största problemen inte är protesen i sig utan mental hälsa. Vi vet att människor med funktionshinder har ökad risk för mentala problem, men specifikt för Kambodja är att det var folkmord i landet under 1970-talet. Det finns en hel generation som har amputationer och lever med den historien.

Därför krävs det också andra åtgärder.
– Vi utbildar ortopedingenjörer i landet att screena för mentala hälsoproblem och vi samarbetar med en hjälporganisation som arbetar med trauma och mental hälsa för att ge stöd till de personerna.

Också på ett annat plan arbetar Nerrolyn Ramstrand med internationella frågor.
– Jag har jobbat med WHO:s guidelines för protesförsörjning och har varit redaktör för den största internationella tidskiften i ortopedteknik tillsammans med kolleger som bor i USA och Australien. Vi har en internationell ortopediorganisation som gör mycket.

Jobbar med internationalisering
Dessutom är Nerrolyn Ramstrand nu rektors rådgivare i internationella frågor
– Jag arbetar 50 procent på rektorskansliet med strategiska internationella frågor. Vi jobbar mycket med EU-frågor, vad som händer i EU när det gäller utbildningspolitik. En fråga är hur ska vi öka vår internationalisering på ett smart sätt så det blir långvariga samarbeten med andra länder. Rekrytering av internationella studenter är en annan viktig fråga.

Nerrolyn Ramstrand har även en liten sidoverksamhet inom kriminalteknik.
– Min avhandling handlade om visuell analys av gångmönster, alltså avvikelser från normal gång. Eftersom jag haft analys av gång som en specialitet blev jag tillfrågad av polisen efter det stora Helikopterrånet 2009 om jag kunde göra en analys.

Blev expertvittne
Rånarna var noga maskerade, men en av dem hade ett mycket speciellt sätt att gå. Nerrolyn Ramstrand kallades in som expertvittne. Hon har också arbetat tillsammans med Nationellt forensiskt centrum i ett forskningsprojekt för att validera centrumets metod att uppskatta människors längd utifrån filmer från övervakningskameror. Sedan helikopterrånet har hon varit med i flera rättegångar.
– Om polisen på en övervakningsfilm ser en avvikelse från normal gång kan det hända att jag blir kontaktad för att skriva ett utlåtande. Det sker kanske en gång om året.

Men om hon inte ser en väldigt tydlig avvikelse från normal gång skriver hon inte något utlåtande.
– Den här forensiska verksamheten är inget jag går ut med, jag vill inte fokusera på polisarbete. Jag är intresserad av att göra livet bättre för människor med funktionshinder, säger Nerrolyn Ramstrand som avslutning.