Ny rapport kartlägger 80 år av högskolereformer

Universitet och högskolor reagerar långsamt på förändringar i omgivningen. Det säger Johan Gribbe på UKÄ som skrivit en rapport om sektorns reformer under 80 år.

Nyligen presenterade Universitetskanslersämbetet, UKÄ, rapporten Förändring och kontinuitet: Reformer inom högre utbildning och forskning 1940–2020.
Det är en fristående ”uppföljare” till Högskoleverkets (som UKÄ tidigare hette) rapport Högre utbildning och forskning 1945–2005 som gavs ut 2006. I stället för att nöja sig med en uppdatering av 2006 års version valde UKÄ den här gången att ta fram en ny och mer omfattande rapport.

Med rapporten vänder sig UKÄ i första hand till de som är verksamma vid lärosäten och myndigheter, samt till politiker och den intresserade allmänheten. Arbetet med rapporten ingår i myndighetens uppdrag att följa utvecklingen inom högre utbildning och forskning.

Avsikten med UKÄ:s rapport är att ”översiktligt och lättill­gängligt” beskriva både de stora reformerna och de mindre, successivt införda förändringarna.

Reagerar långsamt
I samband med presentationen av rapporten konstaterade Johan Gribbe, utredare vid UKÄ och huvudansvarig författare, att det funnits en tendens att överskatta den centrala styrningens betydelse och de stora reformerna 1977 och 1993.
Dessa reformer har omfattat breda områden av lärosätenas verksamhet, med tonvikt på grundutbildningens organisation. Reformerna har varit genomgripande och beskrivits som radikala omvandlingar av systemet för högre utbildning.

Johan Gribbe

– Men universitet och högskolor är stabila organisationer och reagerar långsamt på förändringar i omgivningen. De är uppbyggda för att fungera oberoende av vilka personer som för tillfället har olika befattningar.

Mindre förändringar viktiga
UKÄ:s slutsats är att de många mindre förändringarna i systemen och bestämmelser som har genomförts successivt under perioden har varit minst lika viktiga för sektorns långsiktiga utveckling.
Enligt Johan Gribbe var det en överraskning hur mycket som faktiskt har hänt de senaste två decennierna. Trots att inga stora samman­hängande reformer genomförts under den tiden har regelverket ändrats gällande forskningsfinansiering och examensstrukturer.

Underlaget till rapporten är självfallet omfattande, som en rad offentliga utredningar, från Utredning i fråga om universitetens verksamhet och organisation. Betänkande av universitets­beredningen (SOU 1937:36) till En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan. Betänkande av Styr- och resursutredningen (Strut) (SOU 2019:6.)

Ett hundratal propositioner
I UKÄ:s underlag finns vidare ett hundratal propositioner, från proposition 1942:282 Angående anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning m.m. till senaste forskningspropositionen 2020/21:60 Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige.
Rapporten bygger också på material från andra myndigheter (än UKÄ), ett exempel är Riksrevisionens Riktade utbildningsuppdrag till universitet och högskolor – regeringens styrning genom utformning och uppföljning, RiR 2021:1 (2021) som bland annat visar på att riktade utbyggnadsuppdrag till högskolan inte inneburit någon avsevärd ökning av högskoleutbildade inom bristyrken.

UKÄ konstaterar att deras rapport från 2006 Högre utbildning och forskning 1945–2005 blev mycket efterfrågad och att de tryckta exemplaren sedan länge är slut (den finns dock fortfarande för nedladdning från UKÄ:s hemsida).
Nu hoppas UKÄ att intresset för utbildningspolitikens moderna historia består och att också den senaste rapporten får genomslag.


Kategorier: Artiklar, Politik