Hur gick forskningen till?
– Magdalena Fraser plockade ut igelkottben från stenåldersboplatsernas gravar på Gotland och gjorde dna-analys för att se var igelkottarna kom ifrån, om de var från öst eller väst, norr eller söder.
Vad kom ni fram till?
– Igelkottarna kom från fastlandet i sydväst. De har tagits med av människan eftersom igelkottar ligger i ide på vintern så de går inte på isen och de har heller inte simmat till Gotland.
Vad kan man dra för slutsats av detta?
– Igelkottar var ett av människans första husdjur, man har möjligtvis hållit dem för att äta upp dem. Och eftersom man tagit med sig dem i gravarna så måste de ha haft en magisk, rituell betydelse. Det kommer en artikel i höst i Gotlands arkiv där jag och mina kollegor Paul Wallin, Göran Burenhult och Alexander Sjöstrand skriver om igelkottar som förekommer i undersökta stenåldersgravar på Gotland.
Hur fortsätter din forskning?
– Om igelkottar gör vi just nu ingenting mer. Jag håller hela tiden på med hur man kan utläsa hälsa i gångna tider ur skelett. Vi kan se om människorna haft exempelvis vitaminbrist, artros, karies eller skörbjugg. Jag har också ett projekt på Gotska Sandön tillsammans med Södertörns högskola. Nu i september gräver vi där för att studera öns historia från stenålder till i dag.
