Ett stort ansvar vilar på dem som ska granska forskningen

Det är naturligt och behöver inte vara dåligt att en person som har ett engagemang för en viss fråga i samhället, blir forskare för att försöka bidra till mer kunskap i den frågan. Allt står och faller med att vi har en fungerande granskningsprocess.

Så länge man följer vetenskapliga normer och metoder bör man kunna vara en bra forskare även om man har politiska, ideologiska eller kommersiella intressen i sina forskningsfrågor.

Enligt Folke Tersman, professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet, har vi processer inom akademin som i de flesta fall borde sätta stopp om en forskare skulle bortse från relevanta data eller dra för starka slutsatser när hen presenterar sina resultat.
– Som forskare blir man ju granskad när man ska publicera sig och vi har en välstrukturerad kultur för det inom många discipliner, säger Folke Tersman.

Folke Tersman

Risk med engagemang
Samtidigt finns det subtila risker för att forskare som är väldigt engagerade i en fråga inte tillåter sig komma fram till något de inte hade tänkt sig, och sopar belägg som inte stödjer den egna åsikten under mattan. Man låter helt enkelt bli att publicera det.
– Det behöver inte vara avsiktligt utan kan ske undermedvetet, säger Folke Tersman.

Att det i stort sett bara går att publicera positiva data i de vetenskapliga tidskrifterna bidrar också till en snedvridning av resultat.
– Vi har problem inom många discipliner med att upprepa experiment. Ofta går det inte att få samma resultat som de som blivit redovisade tidigare, och det är ett dåligt tecken.

Behöver ta ansvar
Om tidskrifter i högre grad kunde publicera studier som visar att redan publicerade positiva resultat inte gått att upprepa, skulle det bidra till att minska skevheten i forskningen.

Beroende på vad man som forskare har i sin egen ryggsäck kan det bli mer eller mindre svårt att kunna se och skildra världen så som den ser ut.
– Vi behöver alla ta ansvar för den här frågan. Till exempel behöver vi göra doktorander medvetna om den här typen av risker. Det är bra att börja reflektera över sådana frågor tidigt i forskarkarriären. Det är inte nödvändigtvis så att forskare med flit friserar verkligheten, men det kan hända att man omedvetet blandar in för mycket åsikter i forskningen. Jag är inte negativ till hur det ser ut i stort men det finns fläckvisa problem. Vi har mekanismer, regler och normer på plats, och jag har stor tilltro till dem. Ibland fungerar de inte som de ska och det måste vi erkänna som forskare. Det är en problematik vi behöver jobba med, säger Folke Tersman.

Fritt val viktigt
Att undvika skevhet i hanteringen av data är en sak. Där kan vi konstatera att det finns etablerade metoder att undvika, och sätt att kontrollera, ovetenskaplighet. Men hur är det med valet av forskningsfrågor? Styr politiska, ideologiska och kommersiella agendor vad vi över huvud taget väljer att studera?

Här kommer forskningsfinansiärerna in i bilden.
– Vi som är elektorsvalda på Vetenskapsrådet hävdar synen att forskningen ska styras så lite som möjligt av staten. Forskare ska så mycket som möjligt fritt kunna välja vilka ämnen och frågor de vill studera. Dels ger det bra forskning, dels är det viktigt att förtroendet för forskningen inte undergrävs av att en specifik regering får igenom sina idéer om vad det ska forskas om, säger Folke Tersman.

Yngre anpassar sig
Han har märkt att unga forskare verkar tro att det är viktigt att hänvisa till någon direkt samhällsnytta i sina ansökningar om forskningsanslag från Vetenskapsrådet. Som om de anar en dold agenda hos forskningsfinansiärerna – att premiera forskning kopplad till en viss politisk samhällsfråga.
– De yngre forskarna anpassar sig utan att det behövs. Det tycker jag inte att de ska göra, i alla fall inte när det gäller Vetenskapsrådets fria utlysningar. Jag tycker att forskare ska följa sin nyfikenhet och sina egna impulser och inte försöka självcensurera sig.

Stefan Svallfors är professor i sociologi och Vetenskaps­rådets huvudsekreterare inom humaniora och samhälls­vetenskap.

Kan vara aktivist
Han tycker att man som forskare måste kunna vara politiskt engagerad, till och med aktivist, som vilken samhällsmedborgare som helst.
– Det är skillnad på aktivism och aktivism. En moderat aktivism, som innebär att forskaren är personligt engagerad och känner att det är viktigt att försöka förbättra samhället med hjälp av sin forskning, tror jag är bra. Om det däremot är frågan om en hård aktivism, som gör att forskaren inte är intresserad av att ta reda på hur någonting förhåller sig, utan bara vill torgföra sina idéer eller driva fram en politisk inriktning, då tycker jag det blir betydligt mer problematiskt.

Stefan Svallfors

När beredningsgrupperna på Vetenskapsrådet bedömer ansökningar tittar de på i vilken utsträckning det är troligt att den aktuella forskaren kommer att frambringa viktig och ny kunskap inom sitt område. Om en ansökan tyder på att man inte är intresserad av att ta reda på någonting utan snarare vill propagera för någonting, då kan det sänka ett projekt.
– Vi frågar efter direkta jävsförhållanden, om man har egna ekonomiska intressen i det man håller på med. Däremot kan vi naturligtvis inte fråga människor om deras politiska uppfattning, förklarar Stefan Svallfors.

Spännvidd av åsikter
Både forskaren själv och eventuella samarbetspartner utanför universitetsvärlden kan ha ekonomiska intressen i forskningen. Externa intressenter är betydligt vanligare inom naturvetenskapen än inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning.
– På Vetenskapsrådet förväntar vi oss att forskare redogör för alla typer av intressen som kan påverka forskningsresultaten. Men vi har ingen möjlighet att kontrollera att personer verkligen rapporterar den typen av kopplingar, säger Stefan Svallfors.

Vissa forskare ser det som en tillgång, att vara ideologiskt eller politiskt engagerad. Andra tycker att man inte borde forska om sådant som man har en nära personlig koppling till. Det finns en stor spännvidd av åsikter i den frågan och det finns inget enkelt recept för att säga hur mycket engagemang som är lagom.

Uppmuntras att samverka
Trenden de senaste 20 åren har varit att staten via vissa forskningsmedel uppmuntrat forskare att samverka med intressenter utanför universitetet eftersom det anses höja forskningens kvalitet. Forskare uppmuntras också – från medier, det egna lärosätet med mera – att engagera sig i samhällsdebatten.
– Det är en rågång och bedömningsfråga i vilken mån samverkansrelationer och samhällsengagemang bidrar till att göra forskningen bättre. Vetenskapsrådet har inga krav på samverkan i sina fria utlysningar, säger Stefan Svallfors.

Tre åsikter

Behöver man vara opartisk och neutral i sin forskning?

Erik J Olsson

Erik J. Olsson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet och aktiv i Academic Rights Watch.
– Forskningen ska vara konsekvensneutral i den meningen att forskaren söker svaret på en fråga utan att styras av ideologiska eller politiska hänsyn. Det betyder att forskaren måste acceptera det resultat som den vetenskapliga metoden ger även om det går emot egna kanske djupt rotade ideologiska övertygelser. Endast då kan forskaren motivera sin akademiska frihet. Politiserad forskning leder till att förklaringsmodeller som inte passar in i ideologin utesluts på förhand och skadar i förlängningen förtroendet för högskolan.

Jesper Strömbäck

Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
– Ja. Som person är man aldrig helt objektiv, men genom att vara professionell och tillämpa metoder för att säkerställa att resultaten är oberoende av forskaren eller nyhetsjournalisten kan man ändå vara neutral i sin yrkesroll. En del av detta är att man bör skilja mellan vad som är resultat från ens undersökningar och vad som är slutsatser. Det förhindrar inte att man kan vara normativ, tolkande eller analyserande, men i sådana fall bör man vara transparent med vad som är vad – fakta och empiri respektive tolkningar och analys.

Karin Hassan Jansson
Foto Anki Jansson

Karin Hassan Jansson, universitetslektor vid historiska institutionen, Uppsala universitet.
– Inom historia forskar vi om det förflutna, men vi formulerar frågorna utifrån vår egen tid och våra intressen. Mitt engagemang och den jag är påverkar självklart min forskning och undervisning. Det finns helt enkelt ingen neutral position att inta för en människa i en tid och en kropp och det gäller alla forskare. Det innebär dock inte att jag kan forska om vad som helst, hur som helst. Jag måste följa metodreglerna och det går inte att få finansiering för att forska om något som andra historiker tycker är irrelevant.


Kategorier: Artiklar, Akademisk frihet, Forskning