Jenny Ask är doktor i akvatisk ekologi och sedan 2021 anställd som miljöanalytiker på Umeå marina forskningscentrum, en arbetsenhet vid Umeå universitet. Tillsammans med tre kollegor har hon i år gått en utbildning som utmynnat i fyra färska yrkesdykarcertifikat märkta S-30.
– Vi har dykt i princip hela våren, på västkusten och i havet utanför Umeå, för att klara av utbildningen, säger hon.
Övervakar alger
Kvartetten har just påbörjat det projekt som var själva målet för certifieringen. På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten ska de övervaka makrovegetationen i Bottniska viken. Makrovegetation är växter och alger, stora nog att se med blotta ögat, som växer på hårda och mjuka bottnar. Syftet är att få bättre koll på miljötillståndet, eventuell övergödning och förändringar över tid. Uppdraget utförs inom det nationella miljöövervakningsprogrammet.
Det är ingen slump att Jenny Ask nu ska simma nära botten på olika platser i Bottniska viken och där registrera och ta prover på synlig växtlighet. Hon började fridyka i bassäng redan som barn och tog sitt första sportdykarcertifikat i 20-årsåldern.
– Jag har alltid varit intresserad av dykning och havet. Så jag har dykt ganska mycket, både i Sverige och utomlands.
Dålig sikt
Särskild rädd är hon sällan under ytan.
– Kanske lite halvrädd någon gång. Man är ju inte i sitt rätta element och det måste man ha respekt för. Det som kan vara lite obehagligt är dålig sikt och väldigt strömt vatten. Tack och lov är det sällan särskilt strömt där vi kommer att dyka i Bottniska viken. Och vid usel sikt under ytan kan man alltid avbryta och göra om dyket en annan dag.
