I Tyskland och Nya Zeeland har man prövat att låta lotten avgöra vem som i slutänden ska få forskningsanslag. Samtidigt har förfarandet med peer review slopats i olika utsträckning. Länder som Danmark och Kanada diskuterar också att testa liknande system.
Gångbart alternativ
I en artikel, publicerad i tidskriften Science, Technology, & Human Values 2019, förespråkar Lambros Roumbanis, docent i sociologi vid Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor, Score, lotten som ett gångbart alternativ till peer review.
– För forskare har det varit ett stående skämt att ”man lika gärna kan lotta ut” anslagen. Jag började titta på det här för fyra år sedan, och vid den tiden var det nog relativt få som tyckte att det var en bra idé. Sedan har det trillat in fler inlägg i debatten och under 2022 har det tagit fart igen, säger han.
Bland de argument Lambros Roumbanis, som själv har forskat på just peer review-systemet, menar talar för utlottningsprincipen finns chanser till en ökad grad av mångfald och en mer rättvis utdelningsprocess.
Mer rättvist
Forskning, från bland annat Storbritannien och Tyskland, visar också att lottdragning kan göra tilldelningen av forskningsmedel mer kostnadseffektiv och tidsbesparande. Samtidigt som processen blir mer rättvis och opartisk.
Lambros Roumbanis igen:
– Peer review tar extremt mycket tid från alla involverade och kostar väldigt mycket pengar. Utifrån ett klimatperspektiv kan man också tycka att när folk från USA eller Nya Zeeland åker in till lilla Sverige för att fördela en liten pott till kanske tio procent av dem som har ansökt, så är det väldigt ineffektivt.
De senaste åren har Riksbankens jubileumsfond, som finansierar humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, diskuterat internt huruvida ett system med utlottning av forskningsanslag ska testas.
– Vi har landat i att vi inte tycker det, säger Marika Hedin, vd.
Lägger mycket resurser
Hon förklarar att Riksbankens jubileumsfond lägger mycket resurser på att forma de beredningsgrupper som ska bedöma ”mellangruppen”, det vill säga de forskningsförslag som man inte snabbt kan enas kring om de ska finansieras eller inte.
– Vår erfarenhet säger oss att om man gör det här ordentligt, och tar sig tiden att ha en peer review-diskussion i ordets rätta bemärkelse om varje ansökan, så hittar man konsensus efter ett tag ändå.
Riksbankens jubileumsfond försöker undvika att oenighet leder till att man röstar eller sätter siffror för att få fram medelvärden på ansökningarna, säger Marika Hedin.
– Vi vill att den forskarstyrda diskussionen om vad som är vetenskaplig kvalitet är det som bestämmer våra anslag.
Mer pengar ett alternativ
I de sällsynta fall då processen har resulterat i ett par helt likvärdiga förslag, har Riksbankens jubileumsfond snarare valt att tillföra mer pengar än funderat på att låta lotten avgöra.
– Det är ovanligt, och har kanske hänt ett par tre gånger på de tre åren som jag har varit på stiftelsen, säger Marika Hedin.
Andra forskningsfinansiärer som Universitetsläraren har talat med menar att ett system som bygger på utlottning av forskningsanslag kan bli svårt att genomföra i praktiken.
Fortes huvudsekreterare Olle Lundberg känner inte närmare till en diskussion om utlottning i Sverige. Han tror inte heller på ett sådant system, säger han till Universitetsläraren.
– I grund och botten är det bra att det förs diskussioner om vilka brister som finns med de system vi har och hur man kan utveckla dem.
Peer review ingen garanti
Han vill inte förbehållslöst hylla systemet med peer review som sådant, men tycker inte heller att det förtjänar alltför hård kritik.
– Peer review är ju kärnan i den vetenskapliga processen. Man gör någonting, tänker någonting och diskuterar det med olika kollegor på olika sätt. Sedan bygger man om, vässar argumenten och diskuterar igen.
Systemet i sig garanterar inte att någonting blir bra, men det fungerar som en ”motor i det akademiska systemet, vilket gör att det är rimligt att det används för att granska ansökningar, menar Olle Lundberg.
Önskvärt med effektivitet
Att det går åt mycket tid och pengar till att fördela forskningsanslag är ofrånkomligt, även om det – enligt Olle Lundberg – är önskvärt att skapa en mer effektiv process.
– Men jag tror inte att ett lotterisystem löser de problemen.
Både tid och kostnad för att skriva ansökningar och för att sålla bort icke aktuella ansökningar blir desamma även med förslaget kring ett lotterisystem, menar Olle Lundberg.
– Om man i slutändan hade ett antal identiska ansökningar skulle man kunna lotta, problemet är att forskningsansökningar inte är identiska.
