Den 20 maj publicerades rapporten Genusbaserad utsatthet och sexuella trakasserier i svensk högskolesektor. Rapporten bygger på en enkät som har besvarats av 38 918 anställda, doktorander och studenter i den svenska högskolesektorn, svarsfrekvensen var 32 procent.
Kvinnor mer utsatta än män
Rapporten, som är del av Forsknings- och samverkansprogrammet om sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet i akademin, visar att fyra procent av studenter och anställda hade upplevt sexuella trakasserier det senaste året. Åtta procent hade upplevt mobbning och omkring 50 procent ohövlighet.
Den visar också att kvinnor är utsatta för sexuella trakasserier i högre grad än män, att män i högre grad än kvinnor är de som utsätter andra för sexuella trakasserier samt att unga och studenter är särskilt utsatta.
– Nu vet vi något som vi anade, trodde och hade implikationer på från andra sektorer, säger Karin Dahlman-Wright vid Karolinska institutet, som leder forskningsprogrammet.
Ett arbetsmiljöproblem
Studiens forskningsledare, Christina Björklund, docent vid KI, poängterar att det inte är någon grupp inom sektorn som inte är utsatt.
– Olika grupper blir det i olika grad, men alla kan bli utsatta för sexuella trakasserier och mobbning. På det sättet är det ett arbetsmiljöproblem, säger hon.
Utöver att svara på frågor om utsattheten de senaste tolv månaderna fick respondenterna svara på vilken sorts oönskad sexuell uppmärksamhet de upplevt. Det handlar i de flesta fallen om utseendekommentarer, obekväma eller obehagliga frågor om privatlivet, liksom att någon tittat på en på ett obekvämt eller obehagligt sätt. Även här är utsattheten större bland kvinnorna.
– Att vi nu lyfter upp oönskade beteenden i en rapport som kommuniceras på svenska och engelska på lärosätena ger en bra grogrund för diskussion. Man kanske själv inte har identifierat de beteendena och de kan vara normaliserade på en arbetsplats, säger Karin Dahlman-Wright.
Högskolesektorn sticker ut
Vad gäller de som utsätter andra för trakasserier, och inte minst i frågan om mobbning, sticker högskolesektorn ut eftersom de personerna i högre grad är kollegor och inte chefer, berättar Christina Björklund.
– I det kollegiala finns också hierarkier. Vi får inte glömma bort den informella makten, säger hon.
Karin Dahlman-Wright påpekar att detta innebär att problemet därför också kan behöva angripas på andra sätt än i den klassiska linjeorganisationen.
Medan graden av sexuella trakasserier och mobbning inom högskolan ligger i linje med läget inom andra sektorer i Sverige, sticker högskolan ut med den höga grad av personer som upplevt ohövlighet det senaste året. Omkring 50 procent har haft chefer, kollegor eller studiekamrater som till exempel inte uppmärksammat ens uttalanden, eller avbrutit och talat över en.
– Detta handlar mycket om hur vi kommunicerar med varandra i olika scenarier. Jag vet vissa lärosäten som redan har börjat diskutera: Hur vi beter oss mot varandra? Och hur ska vi bete oss på ett seminarium?, säger Christina Björklund.
Som forskare är hon glad att 38 universitet har varit delaktiga i studien och att sektorn som helhet visade en tydlig vilja att jobba vidare utifrån rapporten på lanseringsseminariet. Själv ser hon fram emot att gå in djupare i resultaten inom sin forskning och dela insamlade data med andra intresserade forskare.
Kan följas upp
Den nu publicerade rapporten undersökte dessutom bara ett urval av möjliga frågor och det kan därför komma en uppföljare.
– Vi kommer nu att sätta oss och planera vilka typer av fler frågor vi kan ställa till materialet och gör det gärna i samråd med sektorn. Ännu har vi till exempel inte tittat på tidsbegränsade anställningar och utländsk bakgrund, säger Karin Dahlman-Wright.
Hon hoppas också att studien följs upp om några år.
– Vi måste ta vara på det som finns i rapporten, genomföra förändring och sedan mäta igen.
