Doktoranden har nu varit sjukskriven i nio månader från sin halvtidstjänst som adjunkt vid Örebro universitet.
– Det här har inneburit en stor ekonomisk förlust och ett stort lidande. Jag har förlorat ett livsverk och fått min heder och värdighet ifrågasatt. Det var också en väldigt bra avhandling som gick i stöpet. Det skrivs förvånansvärt lite om det aktuella ämnet i Sverige, säger doktoranden som vill vara anonym.
Hade otur
Doktorandens bild av situationen är att hen har haft otur som fick sin avhandling granskad av en fakultet med en annan etisk praxis, och att hen som enskild har fått bära oproportionerliga konsekvenser för ett strukturellt problem.
I handlingarna från tillsynsärendet hos Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, framträder en krock mellan två forskningstraditioners etiska praxis.
Doktorandprojektet hade pågått under åtta år inom en forskarskola i utbildningsvetenskap på fakulteten för humaniora och socialvetenskap vid Örebro universitet. Det behandlade känsliga personuppgifter som etnicitet och religion, men varken handledare eller andra som var involverade i projektet och dess granskning ansåg att det behövde etiktillstånd, med hänvisning till att intervjuerna gjordes anonymiserat och i det fall namn nämndes togs de bort i efterhand.
Granskad av etiknämnd
Detta stötte direkt på patrull när avhandlingsutkastet inför disputationen granskades av en nybildad etiknämnd vid fakulteten för medicin och hälsa, dit projektet formellt också hörde.
Tre olika granskare inom medicinområdet bedömde att projektet borde haft ett etiktillstånd, och att resonemangen i avhandlingen om varför det inte fanns tydde på bristande förståelse av etikprövningslagen. Dekanen anmälde ärendet till lärosätets forskningsetiska råd, vilket i sin tur rekommenderade anmälan till Önep för utredning.
Det forskningsetiska rådet ansåg också att det kunde finnas skäl att utreda universitetets rutiner ”i stort och på institutions- och fakultetsnivå”.
Enligt doktoranden och hens tre handledare såväl som chefen vid enheten för pedagogik, har de etiska övervägandena gjorts enligt praxis inom det utbildningsvetenskapliga fältet. De hänvisar bland annat till ett 100-tal andra publicerade avhandlingar och artiklar, från både Örebro universitet och andra lärosäten, där de menar att liknande etiska bedömningar gjorts om anonymiserade data.
Etisk praxis intygades
I ett yttrande till Önep intygar två professorer vid Uppsala universitet respektive Högskolan Dalarna, liksom en biträdande professor vid Högskolan i Skövde, att avhandlingen gjorts i linje med en etisk praxis i utbildningsvetenskap som kan betraktas som nationell.
Liksom granskarna på den medicinska fakulteten ansåg Önep däremot att forskningen var tillståndspliktig och åtalsanmälde därmed projektet. Beslutet baserades bland annat på ett expertutlåtande från Integritetsskyddsmyndigheten.
Frågan om vem som eventuellt ska anses som ansvarig för det misstänkta brottet har Önep överlämnat till åklagaren. Studentarbeten på grund- och avancerad nivå är undantagna i etikprövningslagen, men vem som bär ansvaret för en forskarstuderandes projekt är inte helt klart.
För Örebrodoktoranden blir ett eventuellt straff för brott mot etikprövningslagen sekundärt – det största straffet har hen redan tagit emot i form av åtta års arbete och en karriärväg stoppad vid mållinjen.
Om fallet skulle gå till domstol och projektet blir friat, torde empirin som avhandlingen bygger på gå att fortsatt använda. Men om åklagaren lägger ner åtalet, vilket skett i de flesta fall hittills, tycks lärosätets tolkning vara att empirin inte får användas trots att en dom saknas. Detta eftersom Önep ändå kommit fram till att etiktillstånd har saknats. Rättsläget är däremot inte helt klarlagt i de situationerna.
Upprörd ordförande
Ordföranden för SULF:s doktorandförening, Paulina Rajkowska, är upprörd över vad som har hänt.
– Det här är ju helt sjukt, att i sista steget behöva dra tillbaka avhandlingen. Inom akademin finns det strukturer och processer för att se över sådana här saker under doktorandprojektets gång, säger hon och fortsätter:
– Det är en utbildning och doktorandens första egna forskningsprojekt. Man får rådgivning av sina handledare och sin institution, och om de säger att allt är okej och att det är praxis, då är doktoranden ju inte den som går emot alla råd och söker etikprövning ändå. Trots det är det doktoranden, den svagaste, som får ta det hårdaste straffet.
Paulina Rajkowska beskriver Öneps beslut som formalistiskt. Hon menar också att det finns ett allvarligt generellt problem med etikprövningslagen för att den är mer anpassad till medicinsk forskning och tillämpningen därför ofta ställer till problem i den samhällsvetenskapliga forskningen.
Utpekande och dömande
Doktoranden har känt stort stöd från sina handledare och sin närmaste enhetschef. Men hen känner att chefer högre upp och rektor har agerat utpekande och dömande.
Hur hade du velat att de hade hanterat fallet?
– De borde ha tagit oss i handen och hjälpt oss genom processen. Dels genom juridiskt stöd, dels genom en dialog med Önep, för att garantera ett omhändertagande i stället för ett utpekande genom hela processen.
Rektor: ”Olyckligt”
Örebro universitets rektor, Johan Schnürer, lägger ansvaret för den uppkomna situationen på de två huvudhandledarna.
– Det är väldigt, väldigt olyckligt att doktoranden drabbas för hen kan verkligen inte lastas för att handledarna inte sökte etiktillstånd. Sedan finns det aspekter mellan handledarna och institutionen som kunde ha varit på ett annat sätt.
Vad tar du som rektor för ansvar för att en praxis, som enligt Önep är fel, har pågått på universitetet?
– Det beror på hur gammalt beteendet är och om det kunnat komma till min kännedom. Jag blev medveten om att detta beteende fanns i grupperingen först i och med anmälan från dekanen. Där satte kontrollmekanismerna och processhanteringen i gång, men man kunde önska att de hade gjort det redan när projektet påbörjades 2013.
Johan Schnürer säger att universitetet håller på att granska listan med avhandlingar som skulle vara baserade på samma etiska praxis som doktorandprojektet, och att i de hittills granskade fallen har etiklagen inte varit tillämplig, eller så har det faktiskt funnits etiktillstånd.
– Jag kan inte utesluta att det inte finns några avhandlingar utan etiktillstånd, men de är inte hundra till antalet. Huvuddelen av dessa hundra kommer dessutom från andra lärosäten.
”Systemfel”
Han delar inte alls doktorandens bild av att universitetet inte har stöttat de berörda i projektet.
– De har informerats om den juridiska processen och erbjudits stöd via närmaste chef, hr och företagshälsovården. Vi har erbjudit doktoranden två års ytterligare full finansiering med en ny handledargrupp och ett nytt studieupplägg. Detta för att ta vara på den litteraturstudie som gjorts och den bakgrund som är skriven så att hen ska kunna disputera inom två år.
Johan Schnürer tycker att universitetet har skött processen korrekt och han skulle själv inte ha gjort något annorlunda i den.
– Men jag tycker att det är ett systemfel att Önep bara kan välja mellan att fria eller att anmäla till åklagare, att det inte finns ett mellanläge. Det är en väldigt tung sak för berörda att bli anmälda till åklagare.
Oenig ledamot
En av Öneps sju ledamöter, professorn Kjell Asplund, reserverade sig mot beslutet att åtalsanmäla projektet. Han anser att avsteget från etikprövningslagen inte har varit avsiktligt. Han menar också att åtalsanmälan får ”synnerligen allvarliga konsekvenser för den doktorand som planerats disputera på det insamlade materialet”, och åberopar förvaltningslagens proportionalitetsprincip.
Öneps kanslichef Jörgen Svidén menar att användningen av det lagrummet är osakligt.
– Annars skulle vi i princip aldrig kunna åtalsanmäla, för att det inte står i rimlig proportion. Vi har en annan minst lika viktig princip: att behandla alla lika inför lagen, säger han.
Huruvida andra forskare har gjort liknande materialinsamlingar utan etiskt tillstånd är inte heller något som påverkar Öneps beslut i det enskilda ärendet.
