Poliser i utsatta områden utsätts för hot och våld. Allmänheten är inte heller särskilt benägen att samarbeta. Samtidigt är förtroendet för polisen högt, enligt Malin Eriksson, som har lett ett forskningsprojekt om polisens arbete i utsatta områden i Stockholm.
– Människor vill ha en polis som är närvarande på daglig basis. Men person går före funktion, man vill inte ha vilken polis som helst, utan någon som känner området och bidrar till tryggheten genom att behandla alla invånare med respekt, säger hon.
Krav på hårdare tag
Även många av poliserna i studien vill jobba lokalt, förebyggande och långsiktigt. Men kraven från både politiskt och medialt håll handlar snarare om hårdare tag.
– Där finns en inbyggd motsättning och poliser som vill jobba nära befolkningen får kanske inte de bästa förutsättningarna.
Studien var beställd av Polismyndigheten i Stockholm och Malin Eriksson upplever att den mottagits med stort intresse. Särskilt när det gäller polisernas arbetsmiljö och hälsa.
– Det finns mycket att göra och krävs en ökad medvetenhet om belastningen och stressorerna i arbetet. Vi såg tendenser till att den onormala stress som poliserna utsätts för normaliseras, vilket kan leda till ohälsa.
Motverka segregation
Malin Eriksson är socionom i botten och fascineras av hur samma människa kan bli destruktiv i en miljö och blomstra i en annan. Och hur organiserar vi då våra olika miljöer för att människor ska bli sina bästa jag? Särskilt intresserad är hon av boendemiljöer. Den fysiska miljön har stora effekter på det sociala samspelet. För att motverka segregation behöver samhället till exempel fördela attraktiva aktiviteter mellan olika områden.
– Då uppstår ett flöde av människor och vi får inte isolerade öar, vilket leder till splittring och segregation. Ibland pratas det till och med om no-go-zoner, det är ett tecken på att det finns för lite flöde.
