Grundreceptet för en god kreativ forskningsmiljö

Antiauktoritära relationer, ömsesidig respekt, ålders- och kompetensmässig spridning i gruppen och känslan av att man gör viktiga saker tillsammans, det är ingredienser som ofta finns i goda forskningsmiljöer.

I slutet av november förra året anordnade forskningscentrumet Hero vid Uppsala universitet ett kollegialt samtal på temat goda forsknings­miljöer. Tre forskare med framgångsrika grupper gav presentationer: Lena Claesson-Welsh och Johan Elf från Uppsala universitet och Bo Rothstein från Göteborgs universitet. Efter presentationerna blev det en öppen diskussion.

Att skapa en öppen miljö
Om man betraktar just forskar­gruppen, på cirka 10 till 30 personer, som en forskningsmiljö så finns det ett antal återkommande grundläggande drag som verkar hänga ihop med kreativitet, nytänkande och framgång i att producera vetenskapliga resultat.

En miljö där man öppet lyfter och kritiserar idéer och tankar, tillåter människor att vara nyfikna, respekterar yngre medarbetare och samarbetar – hur skapar man den?

Det finns flera olika vägar att gå, och i vissa fall är det svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. Är det miljöfaktorerna som leder till framgången, eller tvärtom? Det finns inget säkert recept, men under samtalet i november kom det fram några tips som kan hjälpa dig och dina medarbetare att öka sannolikheten för att den goda forskningsmiljön ska infinna sig.

Auktoritet och otrygghet
Alltför auktoritära personer i miljön gör medarbetare otrygga och sprider rädsla. Man kan motverka det förhållningssättet genom att be andra att inte betrakta vissa personer som makthavande allvetare som man måste underkasta sig.

Som nybliven gruppledare är det ibland svårt att låta bli att kontrollera detaljer, styra och övervaka sina medarbetare. Det är viktigt att våga släppa taget och helt nödvändigt att göra det när gruppen växer till uppåt tio personer. Man måste kunna lita på att kollegorna har den etiska kompassen i sig och visa dem förtroende.

Det framkom också i samtalet att heterogena grupper gynnar den goda forskningsmiljön. Med en blandning av personer som kommit olika långt i karriären, som stannar olika länge i gruppen, är experter på olika saker, kommer med olika infallsvinklar och har olika egenskaper och styrkor i sin personlighet, ökar förutsättningarna för att nå framgång. Vissa personer håller gruppens infrastruktur stabil under längre tid medan andra kanske bara jobbar i miljön under två år av sin karriär.

Samarbeta i längden
Även om forskare är konkurrenter om tjänster och anslag så lönar det sig i längden att samarbeta och hjälpa varandra.
Att delta på seminarier och läsa och ge feedback på varandras texter gynnar individerna i gruppen. Ett visst mått av konkurrens är bra och det går att samarbeta på ett plan och samtidigt vara konkurrenter på ett annat plan.

Det är viktigt för forskargrupper att inte isolera sig i en miljö där alla tänker likadant. Samarbeten och kritik utifrån ger infallsvinklar att ta spjärn emot i arbetet framåt.

En forskargrupp behöver en nypa tur när det gäller sådant man själv inte styr över, till exempel finansiering och lyckosam rekrytering av personer som trivs ihop och kompletterar varandra.


Kategorier: Metod, Arbetsmiljö
Lärosäten: Göteborgs universitet, Uppsala universitet