Doktorander från andra länder som utbildas i Sverige är en viktig rekryteringsbas för lärosätena. En ny analys från Universitetskanslersämbetet, UKÄ, visar hur många och hur stor andel av de utländska doktoranderna som stannar i Sverige och vad de jobbar med.
– Det mest intressanta är att andelen som stannar i Sverige har ökat. Det är en tydlig förändring, säger Anna Bengtsson, analytiker vid UKÄ och en av författarna till rapporten.
Ökningen kan hänga ihop med ändringen av bestämmelserna 2014 som gjorde att forskarstudier kunde kvalificera till permanent uppehållstillstånd.
– Det ser ju ut som det är ett samband. Men det kan också bero på konjunkturen, att det varit större efterfrågan på forskarutbildade på arbetsmarknaden.
Stabil ökning
UKÄ har undersökt perioden 1998–2017. I början av perioden minskade andelen utländska doktorander som stannade i Sverige, för att sedan under en tioårsperiod vara stabil fram till 2013. Då låg andelen examinerade doktorander som var kvar i Sverige efter tre år på cirka 40 procent. Därefter ökade andelen till 54 procent 2015.
Motsvarande ökning finns både ett och fem år efter examen, så länge UKÄ kan följa de examinerade. 2017 var drygt 65 procent kvar ett år efter examen. Trenden är alltså att en ökande andel av de utländska doktoranderna stannar i Sverige.
– När vi delar upp statistiken på examensår blir det väldigt tydligt att både antalet och andelen som stannar ökat väldigt mycket, säger Anna Bengtsson.
Dessutom, sedan 2010 är det samma andel som finns kvar i Sverige efter fem år som efter tre år. Det verkar alltså som att de examinerade som stannat tre år i Sverige kommer att vara kvar mera långsiktigt. Räknat i absoluta tal under hela perioden från 1998 har över 4 000 personer stannat i minst tre år, 3 000 har stannat minst fem år och 2 000 har stannat minst åtta år.
Bland utländska doktorander är männen i majoritet. Men den här analysen visar att kvinnorna stannar i högre utsträckning i Sverige efter examen.
– Vi har inte riktigt hittat någon förklaring. Det kan ha med familjebildning att göra men det har vi inte undersökt. En del intressanta aspekter måste vi lämna för att bli klara inom rimlig tid, säger Anna Bengtsson.
Gott om jobb inom teknik
Sett till ämnesområden stannar de som har examen inom teknik i högst utsträckning, 49 procent är kvar efter tre år. Förklaringen är rimligen att det finns gott om jobb inom teknikområdet. Därefter kommer de med examen inom naturvetenskap, 44 procent.
Lantbruksvetenskap och veterinärmedicin ligger lägst med 28 procent. Här är förklaringen att många studerar på Sida-stipendier som är en del Sveriges bistånd; syftet är att de ska återvända till sina hemländer.
Även bland samhällsvetare stannar en relativt låg andel, 36 procent.
– Också när det gäller samhällsvetenskap ger Sida ut stipendier, det är en anledning till att gruppen inte stannar i så hög utsträckning.
I absoluta tal är det stora skillnader mellan vetenskapsområdena i hur många som stannar i Sverige efter examen. För hela perioden från 1998 är det efter tre år drygt 1 300 från naturvetenskap, 1 200 från medicin och hälsovetenskap och 1 100 från teknik. Sedan är det ett hopp ned till samhällsvetenskap, 280 examinerade, humaniora och konst, 110, lantbruksvetenskap och veterinärmedicin, 100 examinerade. Tittar man på ursprungsländer stannar störst andel från Polen, Ryssland och Iran, med upp till 60 procent kvar efter tre år.
De flesta får jobb
De allra flesta som stannar i Sverige får ett arbete. Rapporten konstaterar: ”Att ett antal tusental utländska doktorander innehar arbete på den svenska arbetsmarknaden, innebär ett påtagligt tillskott av högt kvalificerad arbetskraft.”
Högst andel i arbete tre år efter examen, enligt den definition som UKÄ använder i den här analysen, har examinerade inom humaniora och konst med 94 procent, följt av samhällsvetenskap och teknik, 92 respektive 91 procent.
– Vi blev lite förvånade att de inom humaniora och konst har arbete i så hög utsträckning eftersom examinerade inom det området brukar ha det tufft på arbetsmarknaden. Sedan tänkte vi efter lite och efter att ha pratat med lärosätena i andra sammanhang, förstod vi att de som rekryteras inom konst och humaniora är de bästa. De utbildningarna är så små och har så få platser att lärosätena verkligen försöker rekrytera de bästa även i ett internationellt perspektiv och de vill väl behålla dem, säger Anna Bengtsson.
59 procent av de examinerade från humaniora och konst arbetar som universitets- och högskolelärare. Totalt arbetar en tredjedel som universitets- och högskolelärare, forskare, annan undervisande och forskande personal och liknande, samt en knapp femtedel arbetar inom civilingenjörsyrken.
– Ingenjörer kan mycket väl ha forskande uppgifter, påpekar Anna Bengtsson.
Inga svar om framtiden
Man kan undra vad som händer med rekryteringsbasen till högskolorna nu när det blir svårare för nydisputerade att stanna i Sverige.
Med analysens slutord: ”Hur utsikterna ser ut framöver ger inte heller studien något svar på. Men lagändringen sommaren 2021 som skärpte kraven för att få stanna i Sverige efter forskarutbildningen kan komma att påverka både möjligheterna och benägenheten att stanna i Sverige. Det kan i sin tur påverka den framtida kompetensförsörjningen.”
– Det är intressant att så många utländska doktorander arbetar inom högskolan. De är viktiga för kompetensförsörjningen på lärosätena. Kompetensförsörjningen är på tapeten hela tiden, det är en viktig fråga för UKÄ också, säger Anna Bengtsson.
