Stefan Eriksson, docent och lektor i forskningsetik vid Uppsala universitet, påpekar att debatten om vetenskaplig oredlighet är 20 år gammal.
– Men det verkar som problemet blivit värre och värre. Det är svårt att belägga, vi kan ju också ha blivit alltmer uppmärksamma. Åtminstone har det blivit ett större intresse bland allmänhet och media och det upplevs som ett större och större problem, inte minst för vetenskapens trovärdighet, säger Stefan Eriksson.
Plagiat vanligaste problemet
Han visar en bild på hur antalet tillbakadragna artiklar i tidskriften Plos One ökat kraftigt sedan 2010 och tillägger att det till stor del beror på vetenskaplig oredlighet.
Stefan Eriksson menar att vi upplever en ny verklighet där möjligheterna till oredlighet har ökat kraftigt, inte minst genom internet. Plagiat är det vanligaste problemet. Exempelvis visar undersökningar att för en amerikansk och för en kroatisk tidskrift innehöll cirka 11 procent av artiklarna de tog emot plagiat och en liknande undersökning av en kinesisk tidskrift uppger att hela 31 procent innehöll plagiat.
– Och i Sverige upptäcks cirka 500 fall av plagiat bland studenter varje år, vilket bara är toppen på ett isberg, säger Stefan Eriksson.
Manipulerad citatfrekvens
Ett relativt nytt sätt att fuska är att peer reviewers uppmanar författare att lägga till citat av dem själva. Förlaget Elsevier undersöker nu hundratals granskare för att på det här sättet manipulera citatfrekvens.
Överpublicering är ett annat sätt. Det finns tusentals forskare som publicerar en artikel var femte dag.
– Forskare är så angelägna att publicera sig att de publicerar i en otrolig takt, som i vissa fall inte är trovärdig, säger Stefan Eriksson.
Han visar också en artikel med elva försteförfattare, där alla har anspråk på att vara huvudförfattare. Och antalet sisteförfattare, som brukar vara forskningsledaren, är här fler än elva.
– Alla försöker få full credit för den här artikeln. Uppenbarligen är det ett sätt att försöka missbruka meriteringssystemet.
Också cv-förfalskning har blivit vanligare.
– Typiskt är att man förstärker sina egna meriter, till exempel genom att utelämna de andra författarna till en artikel.
Fuskindustrin växer
En viktig faktor för ökad vetenskaplig oredlighet är att det uppstått en hel industri för forskningsfusk. Mot ersättning kan man få det mesta utfört.
– Man kan betala för att stå som författare. En rysk mäklare erbjuder att man kan stå som medförfattare för en summa på 600 dollar.
En annan rysk mäklare lockar med att kunna placera artiklar i en rad högt rankade tidskrifter, mot en väl tilltagen avgift förstås.
– Man kan få artiklar och hela avhandlingar skrivna åt sig. Åtminstone på studentnivå förekommer det även i Sverige.
Det finns också sajter som kollar igenom artiklar och tvättar texten, eller snarare omformulerar plagiat så att de inte ska upptäckas av programvara som Urkund.
– Man kan också få betalt för att sätta in citat i sin text, enligt en taxa på 50 dollar per citat, säger Stefan Eriksson.
Ett särskilt kapitel är predatory journals, rovdjurstidskrifter,
– Det är en industri som frestar dig att betala för publicering. Ofta publicerar de allt, utan någon koll.
Och de är många, enligt Cabell’s Predatory Reports lista finns det 15 000 olika rovdjurstidskrifter.
Var transparent för att vara säker
Stefan Eriksson berättar att uppskattningsvis publiceras cirka sex procent av de vetenskapliga artiklarna från USA i rovdjurstidskrifter. I Storbritannien har över 5 000 forskare publicerat i rovdjurstidskrifter de senaste fem åren. Och i Norge har man i en granskning av de tre största förlagen för rovdjurstidskrifter hittat mer än 250 artiklar och konferensbidrag från fler än 700 forskare vid 48 norska institutioner.
I frågestunden efter föreläsningen får Stefan Eriksson frågan: Hur ska jag veta att jag inte är ute i en gråzon när det gäller forskningsetik?
– Kan du vara transparent med det du gör, är du troligen på den säkra sidan. Men om du tvekar att vara transparent, tänk en gång till, för då går du in i gråzonen.
