I senaste upplagan av University World News konstaterar Bryan E Penprase och John Aubrey Douglass att det är allt dystrare tider för akademiker och universitet i Hongkong.
Penprase och Douglass (verksamma vid University of California respektive Soka University) som är aktuella med boken ”Neo-Nationalism and Universities: Populists, autocrats and the future of higher education” ger ett flertal exempel på hoten mot den akademiska friheten i Hongkong.
Studentföreningar och universitetslärarnas fackförbund har tvingats upphöra med sin verksamhet, då de ansågs bryta mot de nya säkerhetslagarna som bland mycket annat förutsätter lojalitet mot Peking.
Universitetsanställda uppmanas att via en särskild hotline ange kollegor som kommer med för regimen misshagliga uttalanden eller på annat sätt uppfattas som hot mot den hårt Peking-styrda ordningen.
Som bekant bedriver Karolinska institutet sedan 2016 verksamhet i denna föga betryggande omgivning, via det donationsfinansierade Ming Wai Lau Centre, MWLC.
”Det är alltså inte ”bara” ett internationellt forskningssamarbete, utan en del av KI.”
Det är alltså inte ”bara” ett internationellt forskningssamarbete, utan en del av KI.
Nyligen avvecklade Amnesty International sina kontor i Hongkong, då man ansåg att det inte gick att garantera medarbetarnas säkerhet.
När jag hör av mig till KI:s ledning med frågor efter Amnestys beslut, hänvisar man till ”dagliga arbetsmöten” mellan de två noderna (KI Stockholm och KI Hongkong) och att man under dessa möten ”inte fått några indikationer eller konkreta tecken på negativa återverkningar för verksamheten i Hongkong”.
Men hur troligt är det att någon som är verksam vid MWLC skulle slå larm under ett arbetsmöte?
Flera forskare vid MWLC har samtidigt också anställning vid något av Hongkongs universitet där man den hårda vägen fått lära sig att regimkritiska åsikter har ett mycket högt pris.
KI-ledningen framhåller dock MWLC:s samarbeten med de lokala universiteten som positivt för forskningen och menar trosvisst att ”om vi avvecklar internationell närvaro och samarbete går vi samtidigt miste om möjligheten att påverka”.
Som om ett svenskt universitet på minsta vis skulle kunna påverka utvecklingen i Hongkong lika med regimen i Peking.
KI försäkrar också att man ”självklart även fortsättningsvis noga kommer att bevaka utvecklingen i Hongkong och är givetvis beredda att snabbt ompröva etableringen om vi ser att förutsättningarna förändras och inte längre uppfylls. Vi kommer aldrig att riskera våra anställdas säkerhet”.
”Man undrar ju vad som ytterligare skulle krävas för att KI skulle göra sin omprövning. Att säkerhetsstyrkor stormar lokalerna?”
Och man undrar ju vad som ytterligare skulle krävas för att KI skulle göra sin omprövning. Att säkerhetsstyrkor stormar lokalerna?
En intressant fråga är vad som händer med MWLC när donationsmedlen tar slut, det vill säga om cirka två år. Svaret från KI är att ”vi har sett över olika alternativ för att avveckla eller överlåta verksamheten om bedömningen är att detta behöver göras. När finansiering inte längre är möjlig, eller om andra omvärldsrelaterade saker inträffar som påverkar KI:s närvaro i Hongkong, kommer KI fatta ett beslut om fortsättningen”.
Vidare skriver man att ”det som är viktigt för KI är att en eventuell avveckling eller överlåtelse sker på ett ansvarsfullt sätt med stor hänsyn till och respekt för de 30-tal medarbetares framtida villkor och möjligheter att fortsätta forska utifrån rimliga villkor”.
I sammanhanget är det tankeväckande att läsa rektor Ole-Petter Ottersens blogginlägg om vikten av att KI skaffar sig bättre omvärldskunskap. Han har tagit intryck av en artikel i Kvartal av statsvetarna Sten Widmalm och Thomas Persson, Uppsala universitet, som bland annat tar upp hur stora förändringar i omvärlden inom akademin ”mötts av en närmast naiv förvåning”.
I sitt inlägg beskriver KI:s rektor också nyinrättade KI Advisory Group for Global Engagement, som ska vara rådgivande rörande KI:s engagemang i en geopolitisk kontext, ”en viktig fråga att diskutera är till exempel hur Karolinska Institutet ska förhålla sig till universitet i mer auktoritärt styrda länder. Ska vi hitta samarbeten även där och hur ska dessa utformas? Många länder har även en lagstiftning som delvis eller helt skiljer sig från den svenska, hur ska vi resonera där?”
”Dessa formuleringar ger mig dock en mild känsla av parallella verkligheter, då rektor inte nämner att man redan har samarbete med Hongkong, otvivelaktigt ett auktoritärt styrt land.”
Dessa formuleringar ger mig dock en mild känsla av parallella verkligheter, då rektor inte nämner att man redan har samarbete med Hongkong, otvivelaktigt ett auktoritärt styrt land.
Det är som sagt inget vanligt forskningssamarbete utan en verksamhet som har fått politisk välsignelse genom direktkontakter med Hongkongs chefsminister Carrie Lam, ökänd för hårdför hållning mot all form av frihetliga uttryck och inte minst för sin trofasthet mot Peking.
KI:s nuvarande ledning befinner sig nu i en rävsax, utan större handlingsutrymme än att hålla tummarna för att man med något slags akademisk heder i behåll kan trassla sig ur ett samarbete som – i likhet med vissa namnskyltar – ofrånkomligt blir en del av KI:s historia.
MarieLouise Samuelsson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se
