Universitetsvärlden hade hoppats på att brexit inte skulle innebära slutet på det nära samarbetet mellan lärosätena i Storbritannien och Sverige. I och med att britterna inte längre medverkar i Erasmus plus, även om pågående program kan slutföras, så är det i dag osäkert hur lärare och forskare ska kunna arbeta ihop även i framtiden.
– Jag hade redan träffat Storbritanniens dåvarande forskningsminister Amanda Solloway förra sommaren, och då pratade vi om framtiden, men vi visste ju inte då med säkerhet att landet skulle lämna Erasmus plus. Därför kontaktade jag Storbritanniens ambassadör Judith Gough i våras för att diskutera framtida samarbete mellan våra länder. Det var ett positivt möte och intresse finns från båda sidor, förklarar ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans (S).
Regeringen anser att frågan är viktig, och gav i mars Universitets- och högskolerådet i uppgift att utreda konsekvenserna för svenskt deltagande i internationellt utbildningsarbete, med tyngdpunkt på Storbritannien. 15 september gav myndigheten en första redovisning, som handlar om studenters möjligheter att fortsätta studera i Storbritannien även efter brexit. Nästa rapport kommer till våren, och den kommer att handla om mobiliteten i stort, alltså inte bara studenterna.
Internationellt möte i höst
Nu återstår alltså att se hur det blir för lärarkåren. Den brittiske ministern för vetenskap och forskning, George Freeman, har kallat de nordiska och baltiska ländernas ministrar till ett möte i oktober för att diskutera hur det vetenskapliga utbytet mellan dem kan se ut i framtiden.
Storbritannien har lanserat Turing, som ska ersätta Erasmus plus, men det omfattar inte alls forskning eller lärarutbyten. Wales har däremot redan röstat igenom ett eget program, som ska bli en miniversion av det europeiska programmet. Regeringen satsar närmare 800 miljoner kronor för att de som studerar, undervisar och forskar vid universiteten inom landet ska kunna fortsätta samarbetet, med främst EU.
– Genom den här satsningen vill vi visa att Wales tycker det är viktigt att ha ett nära samarbete med resten av Europa. Eftersom det inte bara handlar om att skicka ut medverkande, utan även att få hit dem, kommer det dessutom att stärka våra universitet, säger Wales utbildningsminister Kirsty Williams.
Skottland vill fortsätta
Skottland är det land som haft störst utbyte med Sverige. Där har man ännu inte bestämt hur det ska bli i framtiden, men enligt universitetsministern Jamie Hepburn pågår arbetet med att ta fram ett program som liknar Erasmus plus, så att samarbetet med de utländska universiteten inte stannar upp. Många svenska studenter har valt skotska universitet, men landet vill även öka samarbetet på forskningsfronten.
– Vi fortsätter att känna oss nära Erasmus plus-programmet, och undersöker främst möjligheterna att fortsätta att delta även efter brexit. Om det inte är möjligt startar vi ett eget program, har han sagt i ett uttalande.
EU säger nej
Enligt EU:s experter kan inga av Storbritanniens länder delta i Erasmus plus, eftersom det bara är öppet för unionens medlemmar. I Skottland, som röstade mot brexit med stor majoritet, har detta skapat ett enormt missnöje inom universitetsvärlden.
Att det kommer att bli någon form av samarbete för lärare och forskare är alltså helt säkert. Frågan i dag är mest hur England kommer att ställa sig till utbytet, och hur det kan komma att se ut rent praktiskt.
– Det är viktigt att det blir konstruktiva, bilaterala samarbeten. Det måste finnas mobilitet åt båda hållen mellan ländernas högre utbildningar, konstaterar Matilda Ernkrans.
Hon är optimistisk och ser möjligheterna.
– Budskapet jag och regeringen fört fram är att Storbritannien är en viktig partner för oss, och vi har fått positiva signaler tillbaka. Vi är ju ganska likasinnade som länder, så jag tror inte att det kommer att bli ett problem.
